Biologiska läkemedel vid svår astma – Ulrika fick livet tillbaka

Fick astma som barn

Redan som barn hade Ulrika svårt att andas. Hon flåsade, blev utmattad och hade vid ett tillfälle blivit medvetslös. Som fyraåring fick hon diagnosen astma. På den tiden behandlades främst symtomen.

- Min astma påverkade mig väldigt mycket som barn. Jag hade många olika mediciner, mindre ork och jag drog lätt på mig infektioner. Jag minns att det var jobbigt, berättar hon.

Isolerad vintertid

De sista tio åren har varit otroligt jobbiga för Ulrika, hennes astma eskalerade under pandemin och de sista fem åren har hon varit isolerad vintertid. Dessutom påverkar starka dofter henne, de kan leda till astmaanfall.

- Förutom infektionsrisken påverkar kyla min astma. I Piteå är det ofta riktigt kallt samtidigt som jag har blivit både mer infektions- och doftkänslig. Infektionerna har ofta lett till akuta sjukhusbesök, berättar hon.

Vad är eosinofil astma och hur behandlas den?

Ulrika har också varit beroende av kortisontabletter och inhalationer med luftrörsvidgagnade upp till fem gånger varje dag.

- Det har varit tärande och livet har inte alltid varit roligt, säger hon.

Men när Ulrika fick träffa en lungläkare och genomgå en mer omfattande utredning kom en vändpunkt. Äntligen fick hon rätt diagnos och kunde behandlas därefter. När den kom var Ulrikas lungkapacitet lika dålig som hon någon med svår KOL.

Eosinofil astma

Det visade sig att Ulrika hade eosinofil astma – en form av svår astma där biologiska läkemedel kan vara en effektiv behandling.

- Jag fick biologiska mediciner som fungerar för just den varianten av astma. Tack vare det fick jag tillbaka mitt liv. Nu fungerar allt väldigt bra och jag är väldigt tacksam över det.

Biologisk medicin hjälper

I dag tar Ulrika sina biologiska mediciner via en spruta en gång i månaden. Behovet av kortison har minskat.

- Under vissa perioder kan jag numera vara helt fri från kortison och jag behöver bara luftrörsvidgande när jag tränar. Det är helt fantastiskt att jag har ett aktivt liv igen, konstaterar hon.

Livrädd för infektioner

Även om sjukdomen finns kvar är skillnaden i hur hon mår i dag stor. Idag kan Ulrika arbeta, röra på sig och leva ett mer aktivt liv, även om hon fortfarande behöver vara försiktig vid infektioner och kyla.

- Jag är livrädd för att dra på mig något. Förra året fick jag en RS-infektion som var jättesvår. Jag fick till och med läggas in på IVA och det var nära att jag skulle läggas i respirator. Den gången var jag rädd. I vinter har jag också dragits med en långvarig lunginflammation och behövt mycket kortison. Det har varit utmanande.

Utan forskning inget liv

Trots utmaningarna med sin sjukdom ser hon annorlunda på livet i dag.

- Utan forskning vet jag inte vad som hade hänt med mig och mina lungor. Det är en lättnad att säga att jag mår bra i dag även om jag också vet att livet är skört, säger hon.