Hjärtinfarkt

En hjärtinfarkt uppstår när det uppstår syrebrist (ischemi) i hjärtmuskeln. Den vanligaste orsaken till syrebrist i hjärtmuskeln är en blodpropp i något av hjärtats kärl.

En hjärtinfarkt kan också vara ett resultat av andra tillstånd som ger syrebrist i hjärtmuskeln, exempelvis anemi (brist på röda blodkroppar) eller spontan kranskärlsdissektion, då det uppstår en spricka i ett av kranskärlens innersta lager. I upp till tio procent av alla förmodade hjärtinfarkter kan man inte se några större förträngningar i kranskärlen.

Ju snabbare man får diagnos och behandling vid hjärtinfarkt desto större är möjligheterna att minska skadan på hjärtmuskeln. Ring därför genast 112 och begär ambulans om du misstänker hjärtinfarkt.

Det mest typiska symtomet på hjärtinfarkt, för både män och kvinnor, är kraftiga smärtor mitt i bröstet. Ibland med utstrålning, till exempel i vänster arm. Smärtan är ihållande, den drabbade kan må illa, känna ångest och få yrsel.
Vissa kan insjukna i hjärtinfarkt utan att de upplever smärta. Det kallas tyst infarkt och upptäcks oftast på EKG eller vid en ultraljudsundersökning. Mindre typiska besvär är vanligare hos kvinnor, äldre och hos de med annan samsjuklighet, som diabetes och njursjukdom.
Symtom vid kärlkramp
Symtomen vid kärlkramp liknar dem som vid hjärtinfarkt, men de är lindrigare och uppkommer ofta vid eller efter psykisk eller fysisk ansträngning. Smärtan försvinner efter ett par minuters vila, till skillnad från vid hjärtinfarkt, där smärtan sitter i under minst 15 minuter.
Så ställs diagnosen
Diagnosen hjärtinfarkt ställs utifrån symtom, EKG och blodprov. Vid en hjärtinfarkt läcker hjärtmuskeln ut proteiner, bland annat så kallade troponiner, som kan spåras i blodet.
En ultraljudsundersökning eller undersökning med magnetresonans-kamera (MR) kan bedöma storleken på infarkten och hur pumpförmågan i hjärtat har påverkats. En kranskärlsröntgen kan visa om det finns förträngningar i kärlen och var stoppet sitter.
Källa: Hjärt-Lungfondens skrift om Hjärtinfarkt

Vetenskapligt ansvarig: Linda Mellbin, docent i kardiologi, överläkare och patientflödeschef kranskärlssjukdom, Tema Hjärta och Kärl, Karolinska universitetssjukhuset.

Uppdaterat: 2024-09-10

Redaktör: Birgit Eriksson, Hjärt-Lungfonden
Under våra liv lagras det in blodfetter i väggarna i våra blodkärl. Med tiden kan ansamlingen av fett orsaka en inflammation som i sin tur leder till att det bildas en förhårdnad av fett, bindväv och kalk som kallas plack. När placket växer blir utrymmet i kärlet gradvis mindre. Den vanliga typen av hjärtinfarkt beror oftast på att placket i en kranskärlsvägg har brustit.
Placket i kranskärlet brister
När placket i ett kranskärl brister svarar blodplättarna med att bilda en propp koagulerat blod som helt eller delvis täpper igen kärlet. Den del av hjärtat som skulle ha tagit emot blodet drabbas av syrebrist (ischemi) och det uppstår en skada. Om syrebristen varar mer än 15 minuter börjar hjärtmuskelcellerna dö. Skadan som uppstår är en hjärtinfarkt.
Varje minut är viktig
Omfattningen av skadan och var i hjärtat den sitter avgör hur allvarlig hjärtinfarkten är. Om infarkten leder till döden är dödsorsaken oftast ventrikelflimmer, det vill säga flimmer i en hjärtkammare. Ventrikelflimmer uppstår oftast i början av hjärtinfarktförloppet, men kan även uppstå senare.
Experterna skiljer på hjärtinfarkt med ST-höjning på EKG (STEMI) och hjärtinfarkt utan ST-höjning (NSTEMI). En hjärtinfarkt med ST-höjning är allvarligare i det akuta skedet och varje minut är viktig när det gäller att återställa blodflödet i kärlet.
Snabbt ingripande
En hjärtinfarkt utan ST-höjning kan inte med säkerhet påvisas med EKG, men övriga symtom och blodprover kan ändå visa att det handlar om en hjärtinfarkt. NSTEMI är mindre allvarlig i det akuta skedet, men det är viktigt att högriskpatienter med NSTEMI genomgår kranskärlsröntgen och vid behov ballongvidgning (PCI) eller bypasskirurgi eftersom ett relativt snabbt ingripande minskar risken för en ny infarkt. Därefter följer läkemedelsbehandling och insatser för förbättrade levnadsvanor.
En konstaterad hjärtinfarkt kan variera i storlek från mycket liten, till att den på ett mer betydande sätt påverkar pumpförmågan. Hjärtmuskelvävnad som dött kan inte återbildas. I stället ersätter kroppen den döda delen av hjärtmuskeln med ett bindvävsärr.
Källa: Hjärt-Lungfondens skrift om Hjärtinfarkt

Vetenskapligt ansvarig: Linda Mellbin, docent i kardiologi, överläkare och patientflödeschef kranskärlssjukdom, Tema Hjärta och Kärl, Karolinska universitetssjukhuset.

Uppdaterat: 2024-09-10

Redaktör: Birgit Eriksson, Hjärt-Lungfonden
Ju äldre vi blir desto större är risken att drabbas av en hjärtinfarkt. Ärftliga anlag har också betydelse. Andra exempel på riskfaktorer för hjärtinfarkt är rökning, förhöjda blodfetter, högt blodtryck, övervikt, bukfetma, prediabetes, diabetes typ 1 och 2 samt psykosociala stressfaktorer. Fysisk inaktivitet och ohälsosamma matvanor är andra riskfaktorer.
Arvsanlag kan göra att en person inte producerar eller omsätter blodfetter och blodsocker på ett naturligt sätt. Högt blodtryck och fetma kan också vara ärftligt. För den som bär på arvsanlag som ökar risken för åderförfettning är det extra viktigt att försöka påverka riskfaktorerna i sin livsstil, genom att sluta röka, motionera mera, förändra matvanorna till det bättre samt minska stressen.
Nikotinprodukter ökar risken för hjärtinfarkt
Den enskilt bästa åtgärden för att minska risken för fler hjärtinfarkter är att sluta röka. Risken för sjukdom i hjärtats kranskärl är dubbelt så hög hos rökare som hos icke-rökare. Det finns läkemedel och annan hjälp att få för den som vill sluta röka.
Även snus, vitt såväl som brunt, och e-cigarretter är skadliga för kroppen. Snus höjer puls och blodtryck, vilket stressar hjärtat, och studier tyder på att snuset även har en skadlig inverkan på blodkärlens insidor.
När det gäller e-cigarretter tyder studier på att e-cigarrettrökning kan orsaka kärlstyvheten och öka risken för blodpropp. Ökad kärlstyvhet är en riskfaktor för hjärtinfarkt och stroke.
Högt blodtryck
Personer med högt blodtryck löper ökad risk att drabbas av hjärtinfarkt. Ett högt blodtryck försvårar hjärtats pumparbete och leder till förändringar i själva hjärtmuskeln. Ett obehandlat högt blodtryck leder på sikt även till att åderförfettningen ökar och att kärlväggarna blir hårdare och mindre elastiska.
Förhöjda blodfettsnivåer
Blodfetterna transporterar och ger energi till kroppens alla celler via blodcirkulationen. De är med andra ord helt nödvändiga för att våra kroppar ska fungera. Men för höga halter av skadliga fetter i blodet ökar risken för att drabbas av åderförfettning, vilket i sin tur ökar risken för infarkt. De skadliga blodfetterna är bland annat LDL-kolesterol och triglycerider. Det finns också ett icke skadligt kolesterol som kallas HDL.
Övervikt och fetma riskfaktor för hjärtinfarkt
Personer med övervikt och fetma löper ofta ökad risk att insjukna och avlida i hjärtinfarkt. Fetma och övervikt anges ofta utifrån måttet Body mass index (BMI) och genom att mäta midjemåttet. Det är främst bukfetman som innebär en ökad risk för hjärtinfarkt.
Diabetes ökar risken för infarkt
Diabetes är ett samlingsnamn för flera sjukdomar vars gemensamma nämnare är en avvikande omsättning av socker, eller glukos, i blodet. Typ 2-diabetes är den vanligaste formen av diabetes och en allvarlig följd av typ 2-diabetes ger snabbare åderförfettning av blodkärlen, vilket kan leda till kärlkramp och hjärtinfarkt.
Metabola syndromet
Det finns ett samband mellan typ 2-diabetes, högt blodtryck, blodfettsrubbning och bukfetma. Dessa tillstånd förekommer ofta hos samma individ och kallas då metabolt syndrom. Bukfetma hos västerländska män betyder ett midjeomfång på över 102 centimeter och hos kvinnor på över 88 centimeter.
Stress är en riskfaktor för hjärtat
Den stress som beror på dålig livssituation hemma eller på arbetet, nedstämdhet eller dålig sömn är en riskfaktor. Ofta leder stress till försämrade levnadsvanor med osund kost och alltför lite eller ingen motion, vilket ökar sjukdomsrisken. Stressen påverkar också blodkärlen och ökar risken för proppbildning. Dessutom motverkar stress insulinets effekter, vilket kan ge förhöjt blodsocker.
Källa: Hjärt-Lungfondens skrift om Hjärtinfarkt

Vetenskapligt ansvarig: Linda Mellbin, docent i kardiologi, överläkare och patientflödeschef kranskärlssjukdom, Tema Hjärta och Kärl, Karolinska universitetssjukhuset.

Uppdaterat: 2024-09-10

Redaktör: Birgit Eriksson, Hjärt-Lungfonden
Den första behandlingsinsatsen vid akut hjärtinfarkt och där EKG visar att det finns ett totalt stopp i ett större kranskärl (STEMI) är att öppna kärlet för att få tillbaka blod- och syretillförsel. Det görs i regel med ballongvidgning, så kallad PCI. Om PCI inte finns tillgänglig används i stället blodproppsupplösande behandling, trombolys.
Så görs ballongvidgning
Vid ballongvidgning leds en tunn slang, en kateter, upp till hjärtats kranskärl, oftast via handleden. Genom katetern sprutas kontrastvätska så att PCI-läkaren hela tiden kan följa den på dess väg upp genom kärlen. När man nått fram till blodproppen förs en liten ballong upp via katetern. När ballongen blåses upp vidgas kärlet och blodet kan åter flöda fritt. Därefter läggs ett litet rörformat metallnät, en stent, in i kärlet. Stentens uppgift är att hålla kärlet öppet och förhindra framtida förträngningar.
Behandling vid NSTEMI
Om EKG inte visar tecken på ett fullständigt stopp i ett större kranskärl (NSTEMI) görs ofta en kranskärlsröntgen inom de första dygnen. Om det finns förträngningar görs ofta PCI men ibland krävs en bypassoperation. Den drabbade behandlas även med blodförtunnande och andra läkemedel, till exempel blodfettssänkande medicin, samt får råd angående levnadsvanorna.
Så görs bypassoperation
En bypassoperation är ett betydligt större ingrepp än en ballongvidgning. Operationen brukar göras när det finns flera förträngningar i kranskärlen eller om de inte lämpar sig tekniskt för ballongvidgning.
Vid ingreppet öppnas bröstkorgen så att hjärtat blottas. Därefter skapas en extra passage förbi förträngningarna genom att friska blodkärl från andra ställen i kroppen transplanteras till hjärtat.
Komplikationer
Om hjärtat har fått ärrbildningar efter flera små infarkter, eller om hjärtinfarkten har varit stor och omfattande, bildas ärrvävnad som är stel och inte medverkar vid hjärtats sammandragningar. Detta leder till nedsatt pumpförmåga och hjärtsvikt. Hjärtsvikt behandlas i första hand med läkemedel eller en sviktpacemaker, en så kallad CRT.
Rytmrubbningar är en annan komplikation till hjärtinfarkt. Av detta skäl sker kontinuerlig EKG-övervakning under de första 24 till 48 timmarna. Personer med hög risk för allvarliga rytmrubbningar kan behöva en implanterbar hjärtstartare (ICD). En ICD upptäcker ett livshotande kammarflimmer inom loppet av några sekunder och avger då en elektrisk chock till hjärtat via en elektrod.
Läkemedel
Vårdtiden efter en hjärtinfarkt är i allmänhet tre dagar. Innan hemgång är det viktigt att läkaren går igenom resultat av prover, undersökningar, hur mycket fysisk aktivitet som är lämplig, livsstilsförändringar och vilka riskfaktorer som finns.
Vanliga mediciner efter en hjärtinfarkt är blodproppshämmande läkemedel, kärlvidgande läkemedel (nitroglycerin), blodtryckssänkande läkemedel som ACE/ARB-hämmare, som underlättar hjärtats återhämtningsfas, och för vissa minskar risken för återfall och framtida komplikationer.
Andra läkemedel är betablockerare som underlättar hjärtats arbete, liksom mediciner som sänker blodfettsnivåerna, i första hand statiner, i andra hand kolesterolabsorptionshämmare (Ezetimib), samt i tredje hand antikroppar mot PCSK9.
De flesta av dessa läkemedelsbehandlingar behöver fortgå livet ut.
Källa: Hjärt-Lungfondens skrift om Hjärtinfarkt

Vetenskapligt ansvarig: Linda Mellbin, docent i kardiologi, överläkare och patientflödeschef kranskärlssjukdom, Tema Hjärta och Kärl, Karolinska universitetssjukhuset.

Uppdaterat: 2024-09-10

Redaktör: Birgit Eriksson, Hjärt-Lungfonden
Livet efter en hjärtinfarkt kräver fortsatta hälsokontroller. Målet är att återgå till ett normalt, hälsosamt och aktivt liv och minska risken för en ny hjärtinfarkt. Det görs bland annat genom förändringar till hälsosamma levnadsvanor.
Fysisk aktivitet
Efter en hjärtinfarkt är det viktigt att delta i ett hjärtrehabiliteringsprogram lett av en fysioterapeut i minst tre månader. Samtidigt bör man röra på sig i vardagen, både i hemmet och på arbetet, och undvika längre stillasittande tid. Längre stunder av stillasittande bör avbrytas med rörelsepauser. Rör på dig minst 150 minuter per vecka, cykla eller gå till jobbet, ta trappor i stället för hissen och gör något som är roligt och kan bli en bestående vana.
Exakt vad som är lagom ansträngning får varje person prova sig fram till. Trötthet, andfåddhet eller smärta i bröstet signalerar att det är dags att stanna upp och vila. Rådgör med din vårdpersonal om vilken nivå på träningen som är bäst för just dig.
Sunda matvanor
Ät mycket grönsaker, frukt och bär – två nävar grönsaker och lika mycket frukt varje dag. Välj grova grönsaker som rotfrukter, vitkål, blomkål, broccoli, bönor och lök. Ät fisk minst två till tre gånger per vecka. Variera mellan feta och magra fisksorter. Välj fullkorn när du äter pasta, bröd och gryn. Ät en handflata med hasselnötter, valnötter eller mandlar om dagen. Anpassa portionsstorleken och dra ned på smör, ost, grädde och andra feta mejeriprodukter liksom kött från nöt, gris och får. Använd vegetabiliska oljor som oliv- och rapsolja.
Alkohol
Att begränsa intaget av alkohol är viktigt för hjärtat och hälsan i stort. Det finns ingen evidens för att alkohol skulle kunna ha några som helst positiva hälsoeffekter och det är därför bäst att hålla konsumtionen på en så låg nivå som möjligt, det vill säga inte mer än sju små glas vin i veckan och inte mer än fyra glas vid ett och samma tillfälle.
Alkohol är också en dold kalorifälla. Ett glas vin kan innehålla drygt 100 kalorier, vilket motsvarar åtta sockerbitar. Fyrtio centiliter starköl kan motsvara 190 kalorier, cirka tolv sockerbitar.
Stress och sömn
Stress ökar risken för hjärtsjukdom. För att undvika stress, fundera på vad som är viktigt i livet och prioritera. Ställ inte orimliga krav på dig själv. Umgås med vänner och familj. Motionera, en aktiv kropp förbrukar stresshormoner, hjärnan syresätts och kroppens lyckohormon, endorfin, frigörs. Regelbunden avslappning gör kroppen mer stresstålig, en chans att vila och återhämta sig samt fyller på energibehovet. Att prioritera en bra sömn är också viktigt för att motverka stress.
Sömnproblem som snarkning är ofta kopplat till bukfetma och övervikt. Om du har problem med snarkning och dagtrötthet kan du få göra en sömnutredning för att ta reda på om du lider av obstruktiv sömnapné.
Sjukskrivning och arbete
Tiden på sjukhuset brukar följas av sjukskrivning. Exakt hur lång perioden blir beror på hur du mår och vilket arbete du har. En vanlig sjukskrivningstid är två till fem veckor men varierar från fall till fall. Sjukskrivningens längd avgörs också av om det har blivit en hjärtmuskelskada och hur stor skadan är. En gradvis återgång till arbetet är ofta att föredra. Det går att vara deltidssjukskriven för hjärtrehabilitering ett par timmar i veckan för att göra det möjligt att vara med på träningen under tre månader.
Nedstämdhet, oro och ångest
Att känna oro efter en hjärtinfarkt är helt normalt och kan bero på brist på information. Prata med din sjukvårdpersonal!
Tecken på nedstämdhet kan vara ointresse och svårighet att känna glädje, problem med minne och koncentration, samt dålig aptit. Det är viktigt att prata med någon om sin ångest och nedstämdhet. Vårdpersonalen kan lotsa dig till rätt person att tala med, kanske en psykolog eller en kurator.
Sex efter infarkten
Att tappa sexlusten är vanligt både bland kvinnor och män. Oftast finns inga medicinska skäl för att avstå från sexlivet och om du ha problem med detta så ta upp det med din vårdpersonal. Den som är rädd för att drabbas av kärlkramp kan förebygga det genom att ta en nitroglycerintablett några minuter före ett samlag. Det är dock olämpligt att använda potensmedel (PDE5-hämmare) tillsammans med nitroglycerin. Kombinationen kan leda till mycket allvarliga blodtrycksfall.
Resor och bilkörning
Efter en liten och okomplicerad infarkt kan de flesta köra bil, men avvakta till efter det första återbesöket hos läkare. Yrkeschaufförer behöver i allmänhet genomgå speciella tester innan de får återgå till arbetet.
Resor är inga problem för den som känner sig frisk men långresor bör undvikas de första fyra till sex veckorna efter hjärtinfarkten.
Viktiga målvärden
En genomgången hjärtinfarkt innebär ökad risk för att drabbas igen. För att minska risken gäller det att hålla koll på riskfaktorerna. Livsstilsförändringar är ofta nödvändiga och dessa tillsammans med medicinering kan hålla blodtryck, blodfetter och sockernivåer på en bra nivå.
Blodtrycket bör ligga lägre än 130/80 mmHg för dem som är yngre än 70 år och på lägre än140/80 mmHg för dem som är äldre. LDL-kolesterolet bör ligga under 1,4 mmol/L och personer med typ 2-diabetes bör få hjärtskyddande läkemedel, så kallade GLP1-analoger eller SGLT2-hämmare.
Källa: Hjärt-Lungfondens skrift om Hjärtinfarkt

Vetenskapligt ansvarig: Linda Mellbin, docent i kardiologi, överläkare och patientflödeschef kranskärlssjukdom, Tema Hjärta och Kärl, Karolinska universitetssjukhuset.

Uppdaterat: 2024-09-10

Redaktör: Birgit Eriksson, Hjärt-Lungfonden
Stora framsteg har under de senaste åren gjorts inom behandling av hjärtinfarkt och instabil kranskärlssjukdom. I Sverige har den kliniska behandlingsforskningen och den epidemiologiska forskningen varit framgångsrik. Dödstalen på grund av kranskärlssjukdom, framför allt hjärtinfarkt, har minskat drastiskt sedan slutet av 1980-talet. Antalet hjärtinfarkter har nästan halverats samtidigt som överlevnaden efter en hjärtinfarkt har ökat kraftigt.
Vilka riskerar att drabbas?
I den forskning som syftar till att förebygga hjärtinfarkt ligger fokus bland annat på att hitta biomarkörer som kan identifiera de personer som löper stor risk att insjukna i hjärtinfarkt.
Även med hjälp av den nya bildteknik som utvecklats under senare år hoppas man kunna hitta personer som ligger i riskzonen för infarkt. Målet är att sätta in riktade förebyggande åtgärder innan de har fått symptom på sjukdom, samt att förebygga nya hjärt-kärlhändelser hos dem som redan har insjuknat.
Annan preventionsforskning är inriktad på levnadsvanor och förebyggande hälsoinsatser.
Individanpassad behandling och ökad livskvalitet
Inom behandlingsforskningen handlar det bland annat om att hitta nya läkemedel som stärker kärlväggens förmåga att försvara sig mot åderförfettning samt om att hitta metoder som påverkar riskfaktorerna i gynnsam riktning. Ett annat viktigt mål är att utveckla mer individanpassade diagnostik- och behandlingsmetoder.
Det pågår även forskning om hur exempelvis kognitiv beteendeterapi, KBT, kan användas inom behandlingen av hjärtinfarktpatienter för att öka deras livskvalitet och få dem att våga vara fysisk aktiva.
Forskningsprojektet SCAPIS
För att möta utmaningarna krävs mer stöd till svensk hjärtforskning. Ett led i detta är Hjärt-Lungfondens satsning på forskningsstudien SCAPIS. Inom ramen för projektet har undersökningar på 30 000 svenskar i åldern 50 till 64 år genomförts. Undersökningarna bygger en av världens största medicinska kunskapsbanker. Målet för studien är att i framtiden kunna göra individualiserade riskbedömningar för sjukdomar som hjärtinfarkt samt erbjuda skräddarsydda behandlingar.
Hjärt-Lungfonden stöttar ett brett spektrum av forskning på hjärtområdet – från forskning på molekylär nivå till hur man mest effektivt kan ta hand om personer som fått en hjärtinfarkt. För att denna forskning ska kunna drivas vidare behövs ekonomiskt stöd. Du kan hjälpa forskningen genom att ge en gåva till Hjärt-Lungfonden.
Källa: Hjärt-Lungfondens skrift om Hjärtinfarkt

Vetenskapligt ansvarig: Linda Mellbin, docent i kardiologi, överläkare och patientflödeschef kranskärlssjukdom, Tema Hjärta och Kärl, Karolinska universitetssjukhuset.

Uppdaterat: 2024-09-10

Redaktör: Birgit Eriksson, Hjärt-Lungfonden

Vad vi gör

Hjärt-Lungfonden samlar in och delar ut pengar till utvald hjärt- och lungforskning. Vi arbetar också för att sprida kunskap och driva påverkan baserat på forskningens resultat.

Forskningen kring hjärtat och hjärtinfarkt har en lång historia. Tack vare vetenskapliga studier har prevention, diagnostisering och behandling stadigt förbättrats. Gåvor från svenska folket har möjliggjort finansiella medel till flera forskningsprojekt.

1906

Den första EKG-registreringen i Sverige

EKG, eller elektrokardiogram, registrerar hjärtats elektriska aktivitet med hjälp av små plattor som fästs på patientens kropp. EKG är ett av de viktigaste diagnosverktygen vid misstänkt hjärtinfarkt och kan bland annat ge information om typen av infarkt.

Werner Forβman

Werner Forβman hade tidigare gjort kateteringreppet på djur, men hans sjukhusledning förbjöd honom att göra om försöket på människa. Då utförde han experimentet på sig själv, vilket ledde till att han blev avskedad. 1956 fick han sin revansch då han fick Nobelpriset i medicin.

Biografi över Werner Forssmann

1935

Världens första blodförtunnande medel

Laboratorn Erik Jorpes vid Karolinska institutet upptäcker att en renad version av ämnet heparin kan hindra blodet från att klumpa ihop sig. Upptäckten gör att man kan lösa upp blodproppar vid hjärtinfarkt. Heparin används fortfarande som blodförtunnande medel över hela världen.

1953

Svenskar först med ultraljud

Kardiologen Inge Edler och Professor Hellmuth Hertz genomför världens första undersökning av ett hjärta med ekoteknik, så kallad ultraljudsundersökning. Med hjälp av ultraljud kan man bland annat bedöma storleken på en infarkt och ifall hjärtats pumpförmåga påverkats.

Upptäckten av ultraljud som diagnosverktyg anses vara lika epokgörande som EKG. Tekniken har fortlöpande utvecklats och förfinats och numera kan man med hjälp av dopplerteknik mäta hastighet och riktning på blodflödet i hjärtat och de stora kärlen. Man kan även återge hjärtat och klaffarna i 3-dimensionella bilder.

Läs om Inge Edler och Hellmuth Hertz

1953

Hjärt-lungmaskinen består av en pump och en konstgjord lunga. Maskinen kopplas till blodomloppet och både syresätter och avlägsnar koldioxid ur blodet innan det pumpas tillbaka in i kroppen. Professor Clarence Crafoord vid Karolinska institutet blev 1954 tvåa i världen med att operera med hjälp av hjärt-lungmaskin.

1967

Trånga kranskärl byts ut med bypassoperation

Världens första lyckade bypassoperation genomförs på Cleveland Clinic i USA av den argentinske thoraxkirurgen René Favaloro. Vid en bypassoperation byts förträngda kranskärl ut mot bitar av vener och artärer från patienten.

1977

Ballongvidgning räddar liv vid infarkt

Den tyske läkare Andreas Grüntzing blir den förste i världen som öppnar ett tilltäppt kranskärl hos en levande patient med hjälp av ballongvidgning, även kallat PCI. Metoden är i dag förstahandsval vid akut hjärtinfarkt om den kan ges inom två timmar.

1980-talet

Trombyl minskar risken för propp

Acetylsalicylsyra får sitt internationella genombrott som ett läkemedel som minskar risken för återfall efter hjärtinfarkt och stroke. I dag är kunskapen om läkemedlets preventiva effekter på hjärt-kärlsjukdom belagda i flera stora studier och acetylsalicylsyra i låg dos (Trombyl) är standardbehandling efter hjärtinfarkt.

Från pilbladsträd till miljardsäljare

1987

Metallnätet stent håller kärlen öppna

Genom att föra upp ett litet metallnät, en stent, i ett kärl som vidgats med hjälp av PCI, förblir kärlet öppet så att blodet kan flöda fritt. Stenten minskar risken för att det ska uppstå en ny förträngning i kärlet.

1994

Statiner sänker kolesterolhalten i blodet

En stor skandinavisk studie visar att kolesterolsänkande läkemedel, statiner, minskar dödligheten i hjärt-kärlsjukdom. Kolesterol är en form av blodfetter som spelar en roll vid åderförfettning och statiner är i dag en del av behandlingen efter hjärtinfarkt.

Se studien

Hjärtinfarkt med ST-höjning (STEMI)

2005

Rökförbudet på restaurangerna 2005 fick snabbt positiva effekter på personalens hälsa. Inom ett år halverades de symtom från luftvägar och slemhinnor som tidigare var vanliga. Sedan 2005 har även andelen dagligrökare i Sverige minskat markant, från 14,5 procent till mindre än 6 procent.

Tobaksrökning, daglig efter ålder, kön och år

Stoppa en propp!

Stöd forskningen om hjärtinfarkt. Swisha valfritt belopp.

Ditt mobilnummer

När du lämnar ditt mobilnummer kan vi ibland höra av oss via sms med frågor om att stötta forskningen. Vill du veta mer om hur vi behandlar dina personuppgifter? Läs mer i vår dataskyddspolicy.

1929

En slang upp till hjärtat

Den tyske läkaren Werner Forβman blir den förste att föra en slang via blodkärlen upp till hjärtat. Detta kallas hjärtkateterisering och utgjorde starten för de kateterburna ingrepp i hjärtat och kranskärlen som görs i dag, till exempel PCI och kateterburna klaffbyten.

1931

Mobila EKG-apparater

Den svenska uppfinnaren, ingenjören och läkaren Rune Elmqvist utvecklar den mobila EKG-apparaten, som ersatte den tidigare klumpiga utrustningen som bestod av telefonledningar mellan sjuksängen och ett laboratorium med stora utrymmeskrävande apparater.

1940-tal

Bläckstråleskrivaren

Rune Elmqvist utvecklar den bläckstråleskrivande EKG-apparaten som ersätter tidigare omständliga och tröga utskrivningssystem. Skrivaren registrerar EKG på ett mer precist sätt, vilket underlättar diagnostisering.

Bläckstråleskrivning går ut på att bläck pressas fram under högt tryck. Det sägs att Rune Elmqvist själv fick idén då han en vinternatt kissade i snön.

1953

Hjärt-lungmaskinen revolutionerar hjärtkirurgin

Den amerikanske thoraxkirurgen John Gibbon utför världens första lyckade öppna hjärtoperation med hjälp av hjärt-lungmaskin. Det öppnade nya möjligheter för att operera patienters hjärtan, exempelvis att så småningom genomföra bypassoperationer.

1962

Betablockerare påverkar hjärtat positivt

Den skotske vetenskapsmannen James Black utvecklar en substans som kallas propranolol och som blir den första betablockeraren. Betablockerare gör att hjärtat arbetar lugnare och mer effektivt och skrivs bland annat ut efter hjärtinfarkt.

1967

Hjärtinfarkt orsakas oftast av att placket i förträngda kranskärl brister, vilket leder till att blodet koagulerar och en propp bildas. Genom att byta ut förträngda kranskärl minskar risken för ny infarkt och för kärlkramp.

1977

Vid PCI förs en smal kateter via blodkärlen upp till hjärtat, vanligtvis från handleden. I änden på katetern sitter en liten ballong som, när den nått platsen för det tilltäppta kärlet, blåses upp. Då vidgas kärlet och blodet kan börja flöda igen. PCI har bidragit till ökad överlevnad och färre komplikationer vid hjärtinfarkt.

1980-talet

Kartläggning av riskfaktorer

Omfattande forskning kartlägger hur framför allt rökning, men även kostvanor och blodtrycksnivåer, påverkar risken för hjärt-kärlsjukdom. Forskningsresultaten leder till livsstilsråd som minskar risken för hjärtinfarkt och annan hjärt-kärlsjukdom.

Hjärtforskningens största framsteg under fyra decennier

1991

Register skapar jämlik infarktvård

Professor Lars Wallentin och docent Ulf Stenestrand utvecklar ett datoriserat registersystem som underlättar för hjärtintensivvården att ha kontroll på sina infarktpatienter, vårdinsatserna och behandlingsresultaten. Registret, som får namnet Riks-HIA, blir 1995 ett nationellt kvalitetsregister.

I dag ingår Riks-HIA i Swedeheart, som är en sammanslagning av flera olika hjärtregister. Inte minst tack vare kvalitetsregistren har svensk hjärtsjukvård blivit alltmer jämlik samtidigt som kvaliteten ökat. Under åren har dödligheten i hjärtinfarkt minskat kraftigt och färre patienter återinsjuknar. Swedeheart stöds av Hjärt-Lungfonden.

2005

Rökförbud på restauranger

Den 1 juni blir det förbjudet att röka inomhus på restauranger i Sverige och från 2019 gäller rökförbud i alla serveringsmiljöer både inomhus och utomhus. Rökförbudet var resultatet av ett intensivt kampanjarbete av bland annat Hjärt-Lungfonden.

Om rökfria utomhusmiljöer

2010-talet

Träning minskar risken för ny infarkt

Flera studier visar att träning inom ramen för hjärtrehabiliteringsprogram minskar risken för en ny hjärtinfarkt. Träning efter infarkt har en hög grad av prioritet i Socialstyrelsens nationella riktlinjer för hjärtsjukvård.

Nationella riktlinjer för hjärtsjukvård, sid 24

1906