Stroke

Stroke, eller slaganfall som det ibland kallades förr, är en av våra folksjukdomar. Stroke är samlingsnamnet på det tillstånd med plötsliga symtom som uppstår när en del av hjärnans nervvävnad påverkas av hämmad syretillförsel i det beröra området.

• Symtom på stroke

  Stroke kommer ofta blixtsnabbt och inte sällan helt utan förvarning. Från att ha varit helt frisk får personen inom loppet av några sekunder eller minuter påtagliga symtom. Men det händer också att spåren av stroke växer fram stegvis under ett dygn eller ännu lite längre tid. Vid minsta misstanke om stroke – ring 112!

  Symtom på stroke är

  • förlamning, kraftlöshet eller känselnedsättning i en kroppsdel

  • talsvårigheter

  • svårigheter att förstå vad andra säger

  • synstörning

  • yrsel

  • kraftig huvudvärk.

  Typiska strokesymtom är en plötslig känselnedsättning eller förlamning av hela eller delar av kroppens ena sida, eller som förlust av synfältet i någon riktning. Talsvårigheter är också ett vanligt symtom. Det kan då vara svårt att formulera ord, artikulera eller att förstå vad andra säger. I vissa fall kan insjuknandet vara mindre dramatiskt med lindriga eller till och med övergående symtom.

  Symtombilden kan skilja sig

  Stroke orsakar typiska störningar i flera av nervsystemets funktioner, men symtombilden kan skilja sig mellan olika personer. I regel drabbar stroke ena hjärnhalvan, vilket gör att också symtomen bara berör ena kroppshalvan, men på motsatt sida av strokens lokalisation. Förklaringen är att viktiga nervbanor korsas när de går från hjärnan ut i kroppen.
  
  Inte sällan sker insjuknandet under natten och personen vaknar med symtomen. Många går också och lägger sig när de känner symtom och hoppas att de ska gå över med lite sömn eller vila. Så ska man absolut inte göra eftersom det minskar möjligheten till bästa behandling.

  Subaraknoidalblödning

  Insjuknandet är i regel smärtfritt, utom vid främst subaraknoidalblödning (blödning under den mjuka hjärnhinnan) vars vanligaste symtom är en akut sprängande huvudvärk, ofta i kombination med kräkningar och påverkan på medvetandet. En person med subaraknoidalblödning får en retning på hjärnhinnorna och ”nackstyv” få svårt att sätta hakan mot bröstet.

  Ring 112 vid stroke

  Precis som vid hjärtinfarkt är misstänkt stroke och TIA akuta tillstånd. Behandling av stroke måste ske snabbt. Skadan i hjärnan är ofta inte fullt utvecklad direkt efter insjuknandet, utan utvecklas efter hand under de första timmarna och dygnen. Ju snabbare en diagnos kan ställas och ju snabbare patienten får behandling – desto fler liv kan räddas och desto större är chanserna att kvarstående funktionsbortfall blir få eller inga alls. Ring 112 och be om en ambulans!

  AKUT-testet avslöjar stroke

  Ett enkelt sätt för personer utanför sjukvården att kontrollera om en person kan ha drabbats av stroke är att göra det så kallade AKUT-testet (Ansikte Kropp Uttal Tid). Om en person plötsligt börjar bete sig annorlunda och du misstänker stroke ber du personen i fråga utföra följande handlingar:

  AKUT-testet

  • A - Ansikte. Be personen le. Vid stroke hänger den ena mungipan inte alltid med.

  • K - Kroppsdel. Be personen hålla armarna rakt fram. Vid stroke faller ofta ena armen ned.

  • U - Uttal. Be personen säga en enkel mening av typen "det är vackert väder i dag". Vid stroke är uttalet ofta sluddrigt.

  • T - Tid. Varje minut räknas för att rädda liv.

  Misslyckas personen med något av ovanstående rör det sig om misstänkt stroke. Ju fortare behandling sätts in, desto mindre blir skadorna – ring 112 och be om en ambulans!

  Källa: Hjärt-Lungfondens skrift om Stroke.

  Vetenskapligt ansvarig: Mia von Euler, professor vid Örebro universitet och överläkare vid universitetssjukhuset i Örebro.

  Uppdaterat: 2021-06-07

• Det här är stroke

  Stroke är samlingsnamnet på det tillstånd med plötsliga symtom som uppstår när en del av hjärnans nervvävnad påverkas av hämmad syretillförsel i det berörda området.

  Syrebristen kan uppkomma till följd av en blodpropp i något blodkärl, en så kallad hjärninfarkt eller ischemisk stroke. Syrebristen kan också vara en följd av en hjärnblödning, det vill säga en bristning i något kärl inne i hjärnan – hemorragisk stroke, eller på hjärnans yta – subaraknoidalblödning. Den vanligaste typen av stroke är hjärninfarkt, cirka 85 procent av fallen medan resterande stroke är hjärnblödning.

  Hjärt-kärlsjukdom den vanligaste orsaken

  Den vanligaste orsaken till stroke är högt blodtryck och hjärt-kärlsjukdom, ofta åderförfettning (ateroskleros). Ibland drabbar stroke stora kärl med omfattande skador som följd. Men de små blodkärlen, som ligger djupt inne i hjärnan, kan också drabbas till exempel på grund av högt blodtryck.

  Hjärninfarkt

  En hjärninfarkt orsakas av en blodpropp som täpper till något av hjärnans blodkärl och stoppar eller kraftigt hämmar blodförsörjningen till de nervceller som normalt får sitt blod via kärlet. Ju större det tilltäppta blodkärlet är och ju närmare halspulsådrornas ingång till hjärnan proppen ligger, desto större område av nervvävnaden berörs av avbrottet eller nedsättningen i syretillförseln.

  När hjärnan inte får tillräckligt med blod uppstår syrebrist i området och nervcellerna kan inte fungera normalt. Om blodflödet är mycket nedsatt eller uteblir helt dör nervcellerna i den del av hjärnan som berörs. Redan efter några minuters blodstopp kan en ”infarkt”, ett ställe med döda eller svårt skadade nervceller uppstå. När nervcellerna dör uppstår en svullnad som kan förvärra skadan ytterligare.

  Olika sorters proppar i hjärnan

  Det finns olika sorters proppar. Vissa bildas på platsen där pålagringar byggs på successivt till dess blodet inte längre kan passera (trombos). Det finns också proppar som bildas någon annanstans och transporteras med blodet till den plats där de slutligen ger symtom (emboli).
  
  Vissa embolier bildas i hjärtat och andra i ett kärl. Gemensamt för embolierna är att de flyttas med blodet så högt upp i hjärnans kärlträd som deras storlek tillåter. Där fastnar de, täpper till kärlet och hindrar blodtillförseln till den del av hjärnan som normalt får sin blodförsörjning från kärlet.

  Hjärnblödning

  Hjärnblödningar som ger en blodansamling (hematom) medför också strokesymtom. Det beror på att blodet som läcker ut i hjärnan, eller i det vätskefyllda hålrum som omger hjärnan, förstör nervceller och sliter sönder nervbanor i den omgivande vävnaden. Trycket inne i huvudet ökar och stör nervcellernas funktion.

  Det finns två olika typer av hjärnblödning – hemorragisk stroke och subaraknoidalblödning.

  Hemorragisk stroke

  Den vanligaste orsaken till hemorragisk stroke är att ett blodkärl är försvagat på grund av åderförfettning eller högt blodtryck. En hemorragisk stroke har i princip samma symtom som en ischemisk stroke men kan även medföra huvudvärk, illamående, kräkningar och medvetslöshet. Dödsfall är vanligare vid hjärnblödning än vid hjärninfarkt.

  Subaraknoidalblödning

  Den vanligaste orsaken till subaraknoidalblödning är ett pulsåderbråck, aneurysm, som i sin tur kan bero på en medfödd kärlmissbildning eller svaghet i kärlväggen. Vid subaraknoidalblödning uppkommer blödningen under den mjuka hjärnhinnan, som omsluter och skyddar hjärnan. Detta är vanligare hos yngre personer än hos äldre. Symtomen vid en subaraknoidalblödning kan vara mer diffusa än vid andra typer av stroke. Huvudvärk och ibland sänkt vakenhet är vanligare än halvsidiga symtom.

  TIA – en varningssignal för stroke

  Snabbt övergående strokesymptom benämns TIA (transitorisk ischemisk attack). TIA är en övergående attack som signalerar att blodflödet i något av hjärnans kärl har stoppats eller hämmats under en kortare tid, men också att flödet återställts så pass snabbt att hjärnvävnaden inte skadats allvarligt. Symtomen är desamma som de som uppstår vid en ”riktigt” stroke. Skillnaden är att symtomen vid TIA är kortvariga och typiska attacker varar några minuter upp till någon timme. Symtomen går tillbaka helt inom högst ett dygn.

  En TIA är en allvarlig varningssignal för att man kan komma att drabbas av stroke. Därför är det viktigt att snabbt komma till sjukhus och få behandling som minskar risken.

  Källa: Hjärt-Lungfondens skrift om Stroke.

  Vetenskapligt ansvarig: Mia von Euler, professor vid Örebro universitet och överläkare vid universitetssjukhuset i Örebro.

  Uppdaterat: 2021-06-07

• Riskfaktorer

  Om man har drabbats av en stroke har man en kraftigt ökad risk att drabbas igen om man inte gör något åt riskfaktorerna. För att minska risken och förebygga att man får en till stroke gör läkaren en noggrann riskfaktorkontroll.

  De viktigaste riskfaktorerna för stroke är

  • högt blodtryck

  • rökning

  • förmaksflimmer

  • diabetes

  • låg fysisk aktivitet

  • höga blodfetter

  • förträngning i halspulsådern

  • tidigare genomgången stroke eller TIA

  • hög ålder

  • ärftlighet av hjärt-kärlsjukdomar

  • hög alkoholkonsumtion

  • nedstämdhet och psykosocial stress.

  Ju fler riskfaktorer en person bär på desto större är risken för insjuknande eller återinsjuknande i stroke. Det är därför viktigt att titta på en individs sammantagna riskprofil.
  
  Beräkningar visar att nästan två tredjedelar av alla strokefall kan tillskrivas fem riskfaktorer, som alla är möjliga att påverka. De är högt blodtryck, rökning, förmaksflimmer, diabetes och låg fysisk aktivitet.

  Högt blodtryck vanligaste orsaken till stroke

  Högt blodtryck (hypertoni) är den enskilt viktigaste riskfaktorn för både hjärninfarkt och hjärnblödning, eftersom det påskyndar åderförfettningsprocessen och kan skada tunna blodkärl inne i hjärnan. Personer med högt blodtryck löper tre gånger större risk att få stroke jämfört med dem som inte har någon blodtryckshöjning. Högt blodtryck är också en viktig riskfaktor för att återinsjukna i stroke.

  Hypertonibehandling

  En välskött hypertonibehandling, med blodtrycket välkontrollerat, minskar kraftigt risken för stroke. De europeiska hypertoniriktlinjerna reviderades 2018 och för patienter yngre än 65 år med hypertoni rekommenderas ett systoliskt blodtrycksmål på 120-129 mmHg. För patienter 65 år eller äldre med hypertoni rekommenderades ett systoliskt blodtrycksmål på 130-139 mmHg.
  
  Enligt Socialstyrelsens riktlinjer för hälso- och sjukvården bör läkemedelsbehandling för högt blodtryck kombineras med livsstilsråd. För att hålla blodtrycket nere bör man inte röka, motionera regelbundet, vid behov gå ner i vikt, inte salta maten alltför mycket, undvika negativ stress och ha ett lågt-måttligt alkoholintag.

  Rökning ökar strokerisken

  Rökare har dubbelt så hög risk att drabbas av stroke jämfört med icke-rökare. Särskilt farlig är rökning för personer som redan drabbats av TIA eller hjärninfarkt. Kvinnliga rökare löper dessutom större risk att drabbas av stroke än manliga.
  
  Ett totalt rökstopp minskar risken för stroke redan inom ett till två år, och efter tio år finns ingen kvarstående ökad risk jämfört med icke-rökare. Snus ökar inte risken för stroke, men för den som drabbas av stroke och är snusare ökar risken att dö.

  Förmaksflimmer och stroke

  Den vanligaste rytmrubbningen i hjärtat, förmaksflimmer, ökar kraftigt risken för stroke orsakad av en propp.
  
  Vid förmaksflimmer töms hjärtat inte på blod, utan en del stannar kvar i en säckliknande utbuktning i vänster förmaksvägg som kallas förmaksöra (auriculus sinister) och koagulerar där till en blodpropp. Större eller mindre delar av denna blodpropp kan lossna och följa med blodströmmen ut i kroppen. Om en propp når hjärnan och fastnar i något kärl blir följden en hjärninfarkt.

  Behandling med blodförtunnande medel

  För att förebygga stroke och återinsjuknande bör patienter med förmaksflimmer därför behandlas med blodförtunnande medel. Länge var warfarin (Waran) den vanligaste behandlingen, men den ersätts nu i allt högre grad läkemedel som går under samlingsnamnet NOAK (non-vitamin K antagonist oral anticogulantia) Läkemedlen är, apixaban (Eliquis), dabigatran (Pradaxa), rivaroxaban (Xarelto) och edoxaban (Lixiana).

  Diabetes eller högt blodsocker

  Typ 2-diabetes påverkar blodkärlen negativt och är en av de faktorer som orsakar ett stort antal strokeinsjuknanden. Mer än var femte strokepatient har diabetes.
  Vid diabetes är det viktigt med god insulinkontroll och att följa läkarens ordinationer vad gäller läkemedel, blodtryck, livsstil och matvanor.

  Källa: Hjärt-Lungfondens skrift om Stroke.

  Vetenskapligt ansvarig: Mia von Euler, professor vid Örebro universitet och överläkare vid universitetssjukhuset i Örebro.

  Uppdaterat: 2021-06-07

• Behandling stroke

  Behandlingarna skiljer sig åt beroende på om den strokedrabbade fått en blödning eller en blodpropp i hjärnan. Det är viktigt att snabbt ställa rätt diagnos eftersom den är helt avgörande för vilken behandling som ska sättas in.

  Man kan inte skilja en hjärninfarkt från en hjärnblödning bara genom symtomen. Rätt diagnos kan ställas först efter en undersökning av hjärnan antingen med skiktröntgen, datortomografi eller med magnetkameraundersökning.

  Hjärninfarkt – blodpropp i hjärnan

  Trombolys

  Så kallad trombolys, proppupplösande behandling, kan ges till vissa patienter i det hyperakuta skedet för att lösa upp den propp som orsakat stroketillståndet och därmed begränsa hjärnskadans omfattning. Behandlingen ges intravenöst, det vill säga som ett dropp i armen. Trombolys ökar möjligheten att bli funktionellt återställd efter stroke, särskilt om den ges mycket snabbt efter ett insjuknande. Just tiden mellan insjuknandet och trombolysstart är en faktor av största betydelse och i nuläget stödjer forskningen att trombolys måste startas inom 4,5 timmar efter insjuknandet.

  Trombektomi

  I takt med successivt förbättrade möjligheter till snabb neuroradiologisk diagnostik har tekniken att mekaniskt avlägsna blodproppar accelererat sedan mitten av 00-talet. Med hjälp av mycket små verktyg som förs upp genom pulsådersystemet från ljumsken upp till ett tilltäppt kärl i hjärnan kan man med den senaste tekniken dra ut och avlägsna blodproppen. En annan teknik är att man suger ut proppen.

  Bilder av hjärnan

  En förutsättning för utveckling av trombektomi är möjligheten att på några få minuter få bilder av hjärnan, liksom bilder av hjärnartärerna och hjärnans blodflöde. Det ger möjlighet att omedelbart värdera om hjärnans vävnad är skadad, om och var det finns en blodpropp och hur den blodproppen påverkar hjärnans blodflöde.
  Trombektomi utförs endast av speciellt utbildade läkare vid Sveriges universitetssjukhus, vilket ställer stora krav på snabba transporter inom landet om det ska vara möjligt att upprätthålla en jämlik vård.

  Acetylsalicylsyra och andra läkemedel

  Acetylsalicylsyra (ASA) i låg dos givet så snart som möjligt efter hjärninfarkt ökar den drabbades möjligheter att överleva till ett normalt vardagsliv. ASA förhindrar bildning av blodproppar och sätts ofta in direkt vid TIA och stroke med snabbt övergående symtom. För att förhindra återinsjuknande i stroke eller TIA består behandlingen av blodproppshämmande och i vissa fall av blodförtunnande läkemedel samt i regel också av blodfettssänkande statiner. På sikt ges också blodtryckssänkande läkemedel.

  Skallbensoperation

  Malign mediainfarkt är en omfattande hjärninfarkt där det föreligger hög risk att hjärnan svullnar kraftigt i och omkring det skadade området. Eftersom skallbenet inte är elastiskt får hjärnan inte tillräckligt utrymme. Trycket i hjärnan stiger och dödligheten är mycket hög. För att minska på trycket kan en neurokirurg såga ut en del av skallbenet och ”lyfta på locket” så att hjärnsvullnaden får utrymme. När svullnaden gått ner sys skallbiten fast igen. Ingreppet kallas hemikraniektomi och bör göras inom 48 timmar från insjuknandet.

  Hjärnblödning

  Neurokirurgi

  Det finns inga säkra vetenskapliga belägg avseende neurokirurgisk behandling av hjärnblödning. I vissa fall, i regel vid tryckstegring eller lägesförskjutningar i hjärnan, kan det finnas anledning för neurokirurger att öppna skallbenet och suga ut blödningen. Det finns dock inga övertygande forskningsdata som talar för någon säker fördel av ett sådant ingrepp vid blödningar i storhjärnan. Det finns något mer kunskap kring värdet av operation vid blödningar i lillhjärnan.

  Operation av pulsåderbråck i hjärnan

  Subaraknoidalblödning behöver ofta behandlas genom att det brustna kärlet täpps till, antingen genom operation, då kärlet kläms åt med en klämma (clips), eller utan operation, då kärlet lagas via en kateter genom så kallad coiling. Vissa pulsåderbråck behöver inte åtgärdas invasivt utan läker spontant.

  Vård på strokeenhet

  Det är vetenskapligt bevisat att strokepatienter, oavsett ålder, typ av stroke och sjukdomens svårighetsgrad, har störst chans att tillfriskna om de vårdas på en avdelning där personalen är specialiserad på vård av stroke. De gynnsamma effekterna syns även fem till tio år efter insjuknandet. Den här typen av vård minskar också behovet av boende på institution.
  Det specialutbildade teamet vid sjukhusets strokeenhet sköter akutvård, utredning och övervakning och inleder snabbt rehabiliteringen av patienten.

  Kombinerat vårdprogram

  I varje team ingår läkare, sjuksköterska, undersköterska, sjukgymnast och arbetsterapeut – och vid behov även kurator, logoped, psykiater, psykolog, neuropsykolog och dietist. Alla med strokekompetens. Specialisterna arbetar efter ett fastställt, kombinerat vårdprogram. Vid utskrivningen från sjukhuset ska strokeenheten samordna ett väl genomdiskuterat och målinriktat vårdprogram med de vårdgivare som tar vid.

  Källa: Hjärt-Lungfondens skrift om Stroke.

  Vetenskapligt ansvarig: Mia von Euler, professor vid Örebro universitet och överläkare vid universitetssjukhuset i Örebro.

  Uppdaterat: 2021-06-07

• Livet efter stroke

  Att drabbas av stroke innebär i allmänhet en stor förändring i livet, både för den som drabbats och för närstående. Trots att behandlingarna blivit allt bättre får många kvarstående besvär av olika svårighetsgrad.

  Öka chanserna till bra livskvalitet

  Det är svårt att förutsäga hur en enskild person återhämtar sig efter stroke. Tillfrisknandet påverkas av hjärnskadans omfattning och rehabiliteringens kvalitet, men sannolikt också av patientens egen ork, vilja, och känslomässiga inställning. Stödet från närstående spelar också en viktig roll.

  Målet är att med hjälp av specialister som arbetsterapeut, logoped och sjukgymnast samt inte minst i samverkan med närstående så snabbt som möjligt återvinna så mycket som möjligt av grundläggande vardagsfunktioner – allt för att öka chanserna till bra livskvalitet

  Strokerehabiliteringen syftar till att

  • träna upp, eller kompensera, de funktioner som skadats

  • lära sig nya sätt att göra saker på

  • anpassa bostadsmiljön efter behov

  • ge personlig assistans och stöd i vardagen anpassat efter önskemål och behov.

  Anpassa stöd och träning

  Beroende på arten och graden av besvär omfattar rehabiliteringen rörelseträning, balansträning samt övningar och aktiviteter som stärker talet och språkförmågan. Dessutom görs en bedömning av personens förmåga att klara dagliga aktiviteter som personlig vård och sysslor i hemmet. Bedömningen underlättar för de närstående och rehabiliteringsteamet att anpassa stöd och träning i varje enskilt fall. Arbetsterapeuten kan ofta föreslå hjälpmedel som underlättar.

  I arbetsterapin arbetar man med den praktiska verkligheten − personlig vård, boende, arbete och fritid. Man tränar på att skriva och hantera olika föremål och handlingskedjor. Man kan arbeta kreativt med att måla eller snickra, laga mat och baka eller att arbeta i trädgården. Arbetsterapeuten hjälper även till att bedöma om anpassning av bostaden behövs.

  Minne och koncentration efter stroke

  Efter stroke kan både minnet – i huvudsak korttidsminnet – och koncentrationen påverkas. Det blir svårt att följa ett samtal med flera personer, slutföra aktiviteter och lära sig nya saker. Mycket av det man ska göra tar längre tid, det kan vara svårt att koncentrera sig och att göra flera saker samtidigt.

  Stroke kan också påverka förmågan att orientera sig i tid och rum. Det kan leda till ganska grava förvirringstillstånd, ibland med ändrad tids- och rumsuppfattning. Det kan också bli svårt att bedöma hastigheter eller avstånd. Det är viktigt att ta hänsyn till sådana störningar genom att säkra en lugn och trygg miljö.

  Orienteringsförmågan kommer ofta tillbaka gradvis, ibland försvinner störningarna helt.

  Psykisk påverkan av stroke

  Att drabbas av stroke innebär oftast en svår psykisk påfrestning och kan också förändra känslolivet för den drabbade.

  Risken att livskvaliteten försämras är större hos personer med svåra restsymtom och sämre förmåga att självständigt klara det dagliga livet, men kan också drabba dem som är till synes helt återställda. Detta beror då ofta på depression och oro.

  Fatigue

  Vid stroke kan ett helt spektrum av emotionella reaktioner dyka upp, till exempel förnekande av sjukdom, förtvivlan, förvirring, misstänksamhet, irritabilitet och aggressivitet, även gentemot närstående. Vissa personer genomgår olika grader av personlighetsförändring. Därtill förekommer en mycket speciell form av svår trötthet (fatigue), som brukar minska med tiden. Fatigue kan inte vilas bort utan kan bara hanteras. Det bästa brukar vara att lägga in många vilopauser och på så sätt försöka förebygga och hantera fatiguen.

  Depression och ångest efter stroke

  Symtom på ångest och depression kan ha samband med själva strokeskadan i hjärnan. Depressionen kommer ofta smygande och förstärks efter hand under de tre första månaderna efter utskrivningen från sjukhuset. Ofta kan nedstämdheten bero på insikter om att man har fått funktionsnedsättningar. I det läget tänker man kanske inte på att funktionen kan förbättras.

  I dag behandlas deprimerade strokedrabbade personer med moderna antidepressiva läkemedel. Utöver att ha effekt på depressionen och oron kan preparaten även till viss del vara effektiva mot andra emotionella symtom som uppkommer till följd av själva hjärnskadan, till exempel mot det som förr kallades ”slagrördhet” eller ”blödighet”, men som nu ofta kallas emotionalism.

  Emotionalism

  Emotionalism är ett uttryck för brist på kontroll över känslomässiga reaktioner, exempelvis att man gråter fast man blir glad, eller i mer sällsynta fall att man skrattar fast man inte vill det. I båda fallen är personen oftast plågsamt medveten om att reaktionen är obefogad.

  De antidepressiva läkemedlen kompletteras ibland med psykologsamtal, psykosocial hjälp eller allmänt känslomässigt stöd för både strokepatienter och deras närstående. Det vetenskapliga värdet av ren psykoterapi är inte visat.

  Att vara närstående till en strokedrabbad

  De negativa känslorna och upplevelsen av att livet är ett enda kaos kan också drabba de anhöriga. Man känner press på sig att vara stark och se till att allt fungerar, samtidigt som man vill undertrycka sina egna känslor av oro, ilska, sorg och besvikelse. Närstående kan också känna skuld inför den sjuka och uppleva krav på sig att ”offra allt” för rehabiliteringen.

  Kunskapen om reaktioner hos närstående och hur man kan stödja dem ökar successivt och de anhöriga bör få rådet att fråga rehabiliteringsteamet var man kan få stöd om man skulle behöva det.

  Tidig utskrivning

  Den mer långsiktiga rehabiliteringen sker allt oftare i hemmet. Det innebär att arbetsterapeuter, sjukgymnaster och logopeder i början gör täta hembesök i nära samarbete med läkare, sjuksköterska, kurator och eventuellt psykolog. Hembesöken glesas ut allteftersom den strokedrabbade och närstående upplever att de kan hantera sin vardag på egen hand, eller med hjälp av personliga assistenter. Vid behov kan den strokedrabbade fortsätta att delta i rehabiliteringsaktiviteter utanför hemmet, som sjukgymnastik och arbetsterapi.

  Socialstyrelsen rekommenderar att patienter med milda till måttliga symtom skrivs ut tidigare än förr, under förutsättning att de får rehabilitering i hemmet av ett specialutbildat multidisciplinärt team med kunskap om strokesjukvård. Socialstyrelsen stöder sig på studier som visar att resultaten för denna form av rehabilitering är minst lika goda som för rehabilitering på sjukhus.

  Källa: Hjärt-Lungfondens skrift om Stroke.

  Vetenskapligt ansvarig: Mia von Euler, professor vid Örebro universitet och överläkare vid universitetssjukhuset i Örebro.

  Uppdaterat: 2021-06-07

  Lyssna på Hjärt-LungPoddens avsnitt om stroke

  Maja, gravid i sjätte månaden berättar om när hon oväntat fick en stroke. En av landets främsta forskare inom området ger sin bild av stroke.

  Lyssna på avsnittet

• Forskning

  Forskningen kring stroke är intensiv. Efter många års forskning finns flera metoder som kan rädda ett stort antal människor – men det räcker inte. Det krävs fortfarande mycket forskning, inte minst kring hjärnblödning, där behandlingsmöjligheterna i dag är begränsade.

  Mer forskning behövs

  Forskningen om stroke har gjort stora framsteg under kort tid, något som bland annat resulterat i den framgångsrika behandlingen med trombektomi, snabbare behandling vid TIA och nya metoder för rehabilitering. Men mer forskning behövs, bland annat om hur hjärnan kan skyddas på bästa sätt vid stroke, men också om mekanismerna bakom insjuknandet.

  Skydd för hjärncellerna

  Ett stort och aktuellt forskningsområde rör neuroprotektion, det vill säga hur man ska kunna skydda nervcellerna i hjärnan vid nedsatt blodcirkulation. Fördelen med en sådan behandling är att den skulle kunna ges oavsett om det rör sig om en hjärnblödning eller hjärninfarkt, och att behandlingen därmed kan sättas in redan i ambulansen.

  Kylning

  Kyla är en metod som används för att minska risken för hjärnskada efter behandling av plötsligt hjärtstopp och är en form av neuroprotektion. Om kroppstemperaturen sänks kan hjärnskadorna som uppstår av syrebristen minskas. Kylans skyddande egenskaper beror troligen på att flera skadliga processer som uppstår vid syrebrist bromsas upp och saktar in. För att behandlingen ska ha effekt måste hjärnan kylas ner så snabbt som möjligt. Forskning pågår huruvida nedkylning kan skydda hjärnan även vid stroke.

  Genforskning

  De bakomliggande riskfaktorerna bakom hjärtinfarkt och stroke liknar varandra. I dag vet man att livsstilen har betydelse, men även att den genetiska faktorn – att man ärver ett anlag – kan öka risken för insjuknande. Genom att studera ärftliga anlag hoppas forskarna kunna få kunskap om nya mekanismer bakom stroke, kunskap som i förlängningen kan leda till nya behandlingar.

  Stimulans av hjärnans reparation

  Efter de första månaderna efter stroke återfår strokepatienten successivt alltmer hjärnfunktion. Det betyder att hjärnan har möjlighet att självläka och omorganisera funktioner. För dagens experimentella och kliniska strokeforskare är det därför en stor utmaning att finna metoder som stimulerar nybildning av nervcellsnätverket efter stroke.

  Stamcellsforskning

  Stamceller är celler som kan utvecklas för olika specialfunktioner. Det finns stora förhoppningar om att kunna stimulera egna stamceller till att ersätta de nervceller som har förlorats efter stroke. En annan förhoppning är att man ska kunna tillföra celler utifrån. Forskningen kring stamceller är intensiv, men många frågor är fortfarande olösta och det kommer sannolikt krävas många års forskning innan man är redo för stora kliniska randomiserade studier.

  Källa: Hjärt-Lungfondens skrift om Stroke.

  Vetenskapligt ansvarig: Mia von Euler, professor vid Örebro universitet och överläkare vid universitetssjukhuset i Örebro.

  Uppdaterat: 2021-06-07

  • 

    Stöd forskningen om stroke

    Akut strokebehandling handlar om tid – att så fort som möjligt förhindra skador på hjärnan. Hjälp forskarna att skapa nya genombrott som räddar liv och minskar lidandet.

    Jag vill bidra med en gåva