Vad är kärlkramp?

Kärlkramp (angina pectoris) är beteckningen på en tillfällig nedsättning av blodflödet i hjärtats kranskärl. Detta resulterar i övergående bröstsmärta men ingen bestående hjärtmuskelskada. 

• Symtom

  Kärlkramp utlöses ofta av fysisk eller psykisk ansträngning och i synnerhet om väderförhållandena är extrema. Det främsta symtomet är en kramande bröstsmärta.

  Vila ger symtomlindring

  En kärlkrampsattack upplevs som en diffus, krampartad eller tryckande smärta bakom bröstbenet alternativt som ett band tvärs över bröstet. Smärtan strålar ofta ut mot vänster axel och ut i vänster arm samt ibland även mot hals och käke. Den kramande bröstsmärtan upplevs som en slags trånghetskänsla och som att det är svårt att få luft. Inte sällan blir personen ifråga illamående och får en känsla av ångest. Trötthet är också vanligt. I allmänhet ger vila snabb symtomlindring. 

  Skillnaden i symtom mellan kärlkramp och hjärtinfarkt

  Bröstsmärta vid kärlkramp och vid hjärtinfarkt liknar varandra, men den senare är mer intensiv och långvarig. En typisk kärlkrampsattack är relativt kort och varar i regel högst tio minuter. Symtomen vid hjärtinfarkt är ofta mer långvariga – över 20 minuter.

  Äldre personer tycks känna mindre bröstsmärta vid kranskärlssjukdom än vad yngre gör. Likaså har personer med diabetes inte alltid lika tydliga symtom på bröstsmärta som icke-diabetiker. Samtidigt är kranskärlssjukdomar vanligare hos personer med diabetes än hos andra. I dessa grupper kan andnöd vara ett vanligare symtom än bröstsmärta vid kärlkramp eller hjärtinfarkt.

  Utlösande faktorer för kärlkramp

  Den som har förträngda kranskärl kan drabbas av kärlkramp, inte bara vid fysisk ansträngning, utan också vid stress och psykisk ansträngning. Särskilt lättutlösta är symtomen vid extrema vädersituationer. Det är då besvären uppstår, men de går över efter en stunds vila eller med hjälp av snabbverkande läkemedel, nitroglycerin.

  Kärlkramp i vila

  Ansträngningsutlöst kärlkramp är vanligast, men en del patienter kan även få kärlkramp i vila, till och med nattetid, möjligen beroende på spasm i kärlen. Även då lindras anfallet snabbt med nitroglycerin.

  Vid stabil kärlkramp krävs sällan sjukhusvård. Om symtomen är betydande kan det dock bli aktuellt med vidare utredning och eventuell ballongvidgning eller operation.

  Så ställs diagnosen kärlkramp

  Allt som gör ont i bröstet är inte kärlkramp eller hjärtinfarkt. Men om läkaren på sjukhusets akutintag misstänker att smärtan beror på hjärtinfarkt eller instabil kärlkramp läggs patienten in för utredning och behandling.

  Det brukar vara svårare att ställa diagnos på instabil kärlkramp än på hjärtinfarkt. EKG, blodprover och symtom ger vägledning. Vid stabil kärlkramp är ofta EKG i vila normalt.  Diagnos stabil kärlkramp kan då ställas med hjälp av olika provokationsmetoder, till exempel arbetsprov på cykel där EKG registreras.

  En mer exakt diagnos kan man få genom en kranskärlsröntgen för att spåra om det finns förträngningar i kranskärlen. Man kan också göra datortomografi av kranskärlen för att påvisa förändringar.

  Källa: Hjärt-Lungfondens skrift om kärlkramp

  Vetenskapligt ansvarig: Lena Jonasson, professor i kardiologi, Linköpings universitet

  Uppdaterat: 2018-05-07

  Nyhetsbrev

  Prenumerera på vårt nyhetsbrev för att få forskningsnyheter och livsstilstips kring hjärt-lungsjukdom.

  Prenumerera
• Det här är kärlkramp

  Kranskärlen är de blodkärl som försörjer själva hjärtmuskeln med syrerikt blod. De utgår från stora kroppspulsådern precis där den kommer ut från hjärtat. Kranskärlen förgrenar sig sedan runt hela hjärtmuskeln.

  Åderförfettning viktigaste orsaken

  Den viktigaste orsaken till kärlkramp är åderförfettning, ateroskleros. Ett friskt blodkärl är mjukt och elastiskt och tillåter blodet att fritt strömma igenom för att förse organ och vävnader med syre och näring. Vid åderförfettning lagras fett, celler och bindväv in i kärlväggarna som blir stela och förtjockade. Tillståndet kallades tidigare åderförkalkning, men benämns i dag åderförfettning på grund av blodfetternas centrala roll i sammanhanget. Inlagringarna i kärlväggen kallas plack.

  Kärlkramp indelas i två kategorier: stabil och instabil kärlkramp.

  Stabil kärlkramp

  Stabil kärlkramp är när placket förtränger kärlet och minskar utrymmet för blodet att strömma fram i kransartären. När pulsen ökar vid stress eller ansträngning, till exempel när man går uppför en trappa, ökar hjärtats behov av syre. Vid stabil kärlkramp kan det vara svårt för hjärtat att få tillräckligt med blod i sådana ansträngande situationer, vilket leder till bröstsmärta.

  Besvären utlöses särskilt utomhus i kallt och/eller blåsigt väder eller då det är väldigt varmt. Fysisk ansträngning efter en måltid kan också utlösa symtom. I samtliga dessa exempel rör det sig om så kallad ansträngningsangina.

  Även om problemet brukar gå över efter en kort stunds vila kan stabil kärlkramp på detta sätt innebära ett betydande funktionshinder.

  Instabil kärlkramp

  Instabil kärlkramp karaktäriseras av att symtomen plötsligt förändras. Det kan vara att smärtan blir svårare eller att den börjar utlösas vid mindre ansträngning än tidigare eller till och med i vila.

  Att drabbas av instabil kärlkramp är ett allvarligt varningstecken och kan vara ett förstadium till hjärtinfarkt. Grundorsaken till instabil kärlkramp och hjärtinfarkt är likartad, det vill säga en blodpropp. Vid instabil kärlkramp täpps emellertid inte kranskärlet till lika länge och lika mycket som vid en hjärtinfarkt och syrebristen blir därför kortvarig. Även om denna syrebrist är allvarlig uppstår inte bestående skador på hjärtmuskeln som vid en hjärtinfarkt eftersom blodproppen inte orsakar en så långvarig nedsättning av blodflödet.

  Vid instabil angina är risken att inom kort utveckla en hjärtinfarkt mycket hög. Därför är det viktigt att snabbt komma under vård om kärlkramp debuterar hastigt och intensivt eller ändras i sin karaktär.

  Källa: Hjärt-Lungfondens skrift om kärlkramp

  Vetenskapligt ansvarig: Lena Jonasson, professor i kardiologi, Linköpings universitet

  Uppdaterat: 2018-05-07
• Riskfaktorer

  Både kärlkramp och hjärtinfarkt orsakas av åderförfettning i hjärtats kranskärl. Rökning och höga blodfetter är de två största enskilda riskfaktorerna för att drabbas.

  Det visar den stora internationella studien Interheart som presenterades vid en europeisk hjärtkonferens hösten 2004.

  En av de dominerande riskfaktorerna för hjärtinfarkt som nämns i Interheart-studien är det globalt växande problemet med övervikt. Under många år har läkare världen över larmat om fetmaepidemin bland västvärldens vuxna men trots varningarna blir fetma allt vanligare.

  Övervikt och diabetes

  Fetma är inte bara ett av de största hoten mot hälsan hos västvärldens vuxna befolkning utan övervikten kryper också ner i åldrarna. Enligt WHO är vart tionde barn i världen överviktigt. I fetmans fotspår kommer också andra sjukdomar och typ 2-diabetes, det som tidigare kallades åldersdiabetes, drabbar numera även barn och unga.

  Metabola syndromet

  Ett samlingsbegrepp för denna välfärdssjukdom är det metabola syndromet. Inom medicinen används beteckningen syndrom när flera olika aspekter av en underliggande sjukdom förekommer hos en och samma person. Det metabola syndromet handlar om kopplingen mellan övervikt, högt blodtryck, blodfettsrubbningar samt nedsatt känslighet för insulin, så kallad insulinresistens. Det metabola syndromet innebär stor risk för utvecklingen av diabetes och hjärt-kärlsjukdom och orsaken är framför allt ohälsosam kaloririk kost med mycket fett och socker.

  Högt blodtryck

  Hypertoni eller högt blodtryck är en viktig riskfaktor för hjärt-kärlsjukdom hos både män och kvinnor. Orsakerna bakom högt blodtryck kan vara många och påverkas av såväl arv som miljö. Övervikt betraktas som en särskilt viktig riskfaktor för högt blodtryck så även ur den aspekten lönar det sig ofta med sunda vanor. Hos yngre kvinnor kan p-piller vara en orsak till högt blodtryck.

  Höga kolesterolvärden

  Det finns de som har höga kolesterolvärden på grund av ärftliga faktorer. Men de flesta kan påverka sina värden genom att lägga om sina kostvanor.

  I länder där befolkningen äter annan typ av kost och har lägre kolesterolvärden än i Sverige är det ovanligare med hjärt-kärlsjukdom. Några exempel på sådana länder är Japan, Kina och Medelhavsländerna. Den avgörande skillnaden i kosthållningen mellan dessa länder och Sverige tycks vara mängden mättat fett i maten.

  För höga andelar mättat fett i maten leder till högre kolesterolvärden. Mättat fett finns i smör, ost, grädde och andra feta mejeriprodukter. Det fett som finns i kött från nöt, gris och får innehåller också höga andelar mättat fett. Nyttiga fleromättade fetter finns i vissa fisksorter, till exempel lax, sill, strömming och makrill, avokado, nötter samt oliv- och rapsolja.

  Alla som har eller har haft kranskärlssjukdom bör sträva efter att sänka sina kolesterolvärden. Vid de flesta sjukhus finns det möjlighet att få kostrådgivning av en dietist.

  Kolesterolsänkande läkemedel

  För den kranskärlssjuke behövs oftast dessutom kolesterolsänkande läkemedel. Den vanligaste gruppen av läkemedel kallas för statiner. För de flesta patienter med kranskärlssjukdom eftersträvar man ett totalt kolesterolvärde under 4,5 eller ett LDL-värde under 2,5. Man bör räkna med långvarig, kanske livslång behandling – liksom med ett livslångt sunt levnadssätt. Men därmed inte sagt att man ska tacka nej till kalas och fester. Festmat behöver inte vara onyttig och enstaka avsteg från en sundare kost är ingen katastrof.

  Källa: Hjärt-Lungfondens skrift om kärlkramp

  Vetenskapligt ansvarig: Lena Jonasson, professor i kardiologi, Linköpings universitet

  Uppdaterat: 2018-05-07
• Behandling

  Kärlkramp kan behandlas både med mediciner och olika typer av operationer.

  Viktigt utesluta hjärtinfarkt

  Vid plötsliga bröstsmärtor, andnöd eller tryckkänsla över bröstet är det angeläget att snabbt komma till sjukhus. Det är viktigt att utesluta hjärtinfarkt, eller att utreda om det finns behov av medicinering eller andra åtgärder som ballongvidgning eller operation.

  Behandlingen av instabil och stabil kärlkramp har delvis olika syften. Vid stabil kärlkramp är målen att nå symtomlindring och att bromsa plackbildningen. Vid instabil kärlkramp går behandlingen dessutom ut på att förhindra en hotande nära hjärtinfarkt.

  Läkemedel vid kärlkramp

  Vid kärlkramp ges blodproppsförebyggande läkemedel som minskar blodplättarnas tendens att klumpa ihop sig, betablockerare som minskar hjärtmuskelns syrebehov genom att sänka blodtrycket och dämpa hjärtrytmen samt ibland även ett kärlvidgande läkemedel som kallas kalciumantagonist.

  Nitroglycerin

  Ett sätt att minska smärtan vid kärlkramp är att ge det kärlvidgande medlet nitroglycerin som snabbt får blodkärlen att vidgas. Därigenom minskar hjärtats arbete och syrebehov och en pågående kärlkrampsattack kan avbrytas. Inför en fysisk eller psykisk ansträngning kan man också förebygga en kärlkrampsattack genom att ta ett långtidsverkande nitroglycerinpreparat.

  För att blodfetterna ska ligga på en optimal nivå hos personer som genomgått hjärtinfarkt eller lider av kärlkramp behandlas de också med så kallade statiner som sänker kolesterolnivån och även har andra positiva effekter på kärlväggen.

  Ballongvidgning

  Om man vid kranskärlsröntgen konstaterar att en person bara har enstaka förträngningar i kranskärlen görs oftast en så kallad ballongvidgning (PCI). Ett sådant ingrepp sker utan narkos och utan att man behöver öppna bröstkorgen. För den som har stabil kärlkramp är syftet med ballongvidgningen framför allt att bli av med symtomen. Vid instabil kärlkramp är syftet lika mycket att förbättra prognosen och minska risken för en hjärtinfarkt.

  Vid en ballongvidgning går läkaren via handleden in med en kateter i kärlträdet och för under röntgengenomlysning upp den till förträngningen i kranskärlet. I kateterns främre ände finns en liten ballong som kan lirkas in där förträngningen finns. När ballongen är på plats blåses den upp och vidgar det ställe i kranskärlet som är förträngt. Därefter placeras ett rör av metallnät, ett så kallad stent, i kärlet för att hålla det öppet. Stentet kan i vissa fall vara täckt med läkemedel som ska förhindra återväxt av förträngningen.

  Bypassoperation vid kärlkramp

  En kranskärlsoperation (bypassoperation) är ett större ingrepp än en ballongvidgning och kräver att bröstkorgen öppnas. Läkarna brukar välja att göra en bypassoperation när det finns flera förträngningar i kranskärlen. Man gör då en passage förbi de förträngda kranskärlen med hjälp av blodkärl från andra delar av kroppen. Oftast används en pulsåder från bröstkorgsväggen och ytliga vener som tas från benen.

  En bypassoperation innebär en längre rehabilitering med cirka en veckas sjukhusvård. På sikt kan de flesta återgå till normal aktivitetsgrad och ett mer aktivt liv tack vare att de slipper kärlkrampsbesvär.

  Källa: Hjärt-Lungfondens skrift om kärlkramp

  Vetenskapligt ansvarig: Lena Jonasson, professor i kardiologi, Linköpings universitet

  Uppdaterat: 2018-05-07
• Forskning

  Tack vare framgångsrik forskning vet vi i dag en hel del om riskfaktorernas betydelse för att utveckla kranskärlssjukdom. Men mycket forskning återstår för att identifiera personer som är i riskzonen och för att hitta nya, helst förebyggande, behandlingar.

  Åderförfettning

  En av de stora utmaningarna som forskarna står inför är att ta reda på mer om mekanismerna bakom utvecklingen av åderförfettning (ateroskleros) och att identifiera vilka åderförfettningsplack som riskerar att brista och därmed utlösa en hjärtinfarkt eller instabil kärlkramp. Med mer kunskap hoppas forskarna kunna bidra till nya framtida behandlingsformer, exempelvis att hitta ett läkemedel som förhindrar bristningar i placken.

  Ett viktigt forskningsområde i detta sammanhang är utveckling av nya bildåtergivningstekniker med vilka man kan identifiera potentiellt farliga plack, det vill säga de som riskerar att brista, och rikta behandling i syfte att stabilisera dem.

  Diabetes

  Annan forskning är inriktad på att förstå kopplingen mellan diabetes och kranskärlssjukdom. Studier har visat att diabetessjuka har en kraftigt ökad risk att få hjärt-kärlsjukdom. Dessutom har de en sämre prognos än hjärt-kärlsjuka patienter utan diabetes.

  Pågående forskning syftar till att identifiera orsaker till varför patienter med diabetes har ökad risk att utveckla kranskärlssjukdom. Om nyckelfaktorer kan identifieras kan ny specifik behandling utvecklas. Dessutom försöker man hitta markörer i till exempel blodprover som identifierar de diabetessjuka som löper särskilt hög risk att utveckla kranskärlssjukdom.

  Hitta högriskindividerna

  Ett uttalat mål för den stora SCAPIS-studien, som stöds av Hjärt-Lungfonden, är att finna ett sätt att genom enkla blodprov kunna identifiera vilka som är i riskzonen för hjärt-kärlsjukdom. Bland alla de proteiner som är inblandade i de inflammatoriska processer som föregår åderförfettning finns säkerligen några som är särskilt viktiga för att utveckla sjukdomen. Om man kunde identifiera några av dessa nyckelproteiner som kan mätas i ett vanligt blodprov skulle det bli enklare att avgöra vilka som är verkliga högriskindivider.

  Genetik

  Inom ramen för SCAPIS tas blodprover på totalt 30 000 studiedeltagare. Syftet är att kartlägga de små variationerna i vår arvsmassa, det vill säga vår genetiska profil, som är förenade med ökad risk för kranskärlssjukdom. Eventuella genetiska avvikelser kan spela en stor roll för en individs totala risk att utveckla hjärt-kärlsjukdom.

  Källa: Hjärt-Lungfondens skrift om kärlkramp

  Vetenskapligt ansvarig: Lena Jonasson, professor i kardiologi, Linköpings universitet

  Uppdaterat: 2018-05-07