Stroke-rebellen kom tillbaka efter två strokeanfall

Linda har idag ändrat sitt liv totalt. Idag hjälper hon andra med rehabiliteringen. "Det är inget som ger så mycket glädje att hjälpa andra: både glädje till den man hjälper och till sig själv. Man känner sig nyttig."

Privat bild

Läkarna betraktar Linda som ett medicinskt mirakel som återvände efter sina två strokeanfall. Men hon hade bara ett mål i sikte; att bli frisk. Nu vill hon hjälpa så många som möjligt med sina tips. Läs Lindas egen berättelse om vägen tillbaka till ett friskare liv.

Jag är Linda Rådestad, 49 år. Jag har drabbats av stroke.

Jag var en ”sleepless workaholic” på 43 år när jag fick den första proppen i min hjärna. Jag satt jag på mitt kontor och jobbade. När jag gick för att hämta någonting att dricka och kom tillbaka till mitt bord igen, kände jag något konstigt med mitt vänstra ben. Det var som det domnade.

Efter det föll jag ihop på min stol och kunde inte röra på mig och inte tala. Mina medarbetare förstod till slut att det var någonting som inte stämde och ringde efter ambulans.

Inom 20 minuter kom jag fram till ett sjukhus i Holland. Där gick det tyvärr fel. Jag fick en CT Scan tidigt men de sa att det inte var någon propp. Jag möttes av en ung neurolog i tjugoårsåldern som undersökte mig i fem minuter. Hon "konstaterande" att jag hade en TIA. Då blev jag inlagd på ett rum och fick vänta där i fem och en halv timme. Min dåvarande man var rasande över att de inte gjorde någonting. Jag kunde förfarande inte prata, och inte röra vänster sida av kroppen.

Till sist kom en äldre neurolog och sa att jag skulle ha en MRI scan. Efter det blev det bråttom. Läkaren såg att en stor del av min högra hjärnhalva hade dött av en propp. I all hast fördes jag till ett annat sjukhus, där de försökte suga ut proppen med trombektomi. De lyckades få ut en del av proppen, men det var för sent. Jag kunde inte säga ett ord, jag kunde inte gå. Vänstra halvan av min kropp var förlamad.

Största resultaten kom efter att jag tänkte "outside the box"

Jag mår väldigt bra idag. Det har varit en lång väg med många lärdomar på vägen. Med en stark vilja har jag rehabiliterat mig bra på egen hand. De största resultaten av rehabiliteringen fick jag efter att jag började att tänka ”outside the box”.

Till exempel: att gå utan ”foot brace” genom att gå barfota, få mer kontroll över min axel och arm genom att isolera musklerna (se videor på mina webbsidor) och tala genom att koncentrera sig på tungan. I dag kan jag gå, cykla och åka skidor - men framför allt: jag är lyckligare nu än före stroken!

Min ”nära döden” erfarenhet kom som ett ”wake up call”. Livet är kort, Jag har ändrat mitt liv totalt. Jag har sålt mitt företag (jag fick ingen ”mening” av det jobbet). Istället har jag ett toppjobb: jag hjälper andra med rehabiliteringen, och kommer med uppfinningar som kan hjälpa.

Det är inget som ger så mycket glädje att hjälpa andra: både glädje till den man hjälper och till sig själv. Man känner sig nyttig.

Det är inget som ger så mycket glädje att hjälpa andra: både glädje till den man hjälper och till sig själv. Man känner sig nyttig.

Jag tänker inte på att jag går lite konstigt och att jag inte har fullt kontroll över min vänstra arm och hand. Det jag har mest jobbigt med är att tala. Jag var en "introvert" redan före stroken. Jag skäms ibland när jag inte kan hitta orden eller säger fel ord. Med jag är expert på att gå utanför min komfortzon.

Till exempel, att vara med på den här intervjun, en introvert som har problem med talet. Det är många mil utanför min komfortzon. Men man lär sig mycket om man går utanför den. 

Pubmed forskningar läser jag varje dag. Och jag vet att det är livslång rehabilitering som gäller för många stroke-överlevare. Jag ser mig själv som en slags ”guinea pig” på livslång rehabilitering. Jag kommer upp med massor av ”rehab-idéer” varje vecka, ibland värdelösa och ibland riktigt bra.

Hjärt-Lungfonden bidrar med forskning och utbildning till samhället. Det är mycket forskning som har kommit upp den senaste 20 åren: framför allt om neuroplasticity.