Livet efter hjärtstopp

Att drabbas av ett plötsligt hjärtstopp, eller ha en anhörig som drabbats, är en stor och traumatisk upplevelse. Även om allt gått bra och man klarat sig utan neurologiska skador, har livet förändrats på ett påtagligt sätt.

Under hjärtstoppet har man mist kontrollen över sitt liv och varit helt beroende av andra för att överleva. Man har en stor minneslucka, vet inte vad som hänt och upplever vilsenhet. Trots att man är glad över att man överlevt, är det många svåra tankar som måste bearbetas. "Varför hände detta mig?", "Varför överlevde just jag?", "Hur kommer livet att se ut framöver?". Man drabbas av existentiell oro, rädsla och osäkerhet. En del reagerar med isolering och passivitet, kanske går de in i en depression. Många drabbas av dödsångest.

För de allra flesta är detta en övergående fas. Det finns studier i livskvalitet som visar att de flesta allt eftersom återupptar sina tidigare aktiviteter och skattar sin livskvalitet lika högt som före hjärtstoppet. De som fått en ICD börjar så småningom se den som en del av kroppen.

För omgivningen och vården är det viktigt att under den svåra fasen bemöta den drabbade med förståelse och försöka stärka känslan av sammanhang för att motverka vilsenheten. Det är också viktigt att vården erbjuder information, stöd och hjälp på samma sätt som man erbjuder personer som drabbats av andra hjärnskador.

Tobak efter hjärtstopp

Den som drabbats av hjärtstopp bör se över sin livsstil för att minimera risken att drabbas på nytt. Det första steget för den som är rökare är att sluta röka. Rökning är den enskilt största riskfaktorn för hjärt-kärlsjukdom, detta beroende på att substanser i röken är kärlsammandragande och ökar risken för blodpropp. I röken finns även ämnen som tar syrets plats, vilket innebär att blodet blir sämre syresatt än om man inte röker.

Den som behöver hjälp med att sluta röka kan få råd och stöd i sluta röka-grupper på vårdcentralerna. Hjälp finns även på Sluta-röka-linjen, telefon 020-84 00 00.

Fysisk aktivitet efter hjärtstopp

Den måttliga, regelbundna motionen påverkar kroppens kärl i positiv riktning och är oerhört viktig för alla, oavsett om man drabbats av ett hjärtstopp eller ej. De allra flesta rör på sig alldeles för lite och redan i 20-årsåldern kan tidiga tecken på
åderförfettning förekomma. Åderförfettning förvärras med stigande ålder för alla människor, och adderar man en befintlig hjärtsjukdom ökar risken för ett hjärtstopp ytterligare.

Samtidigt handlar det om att finna en balans. Vid vissa hjärtsjukdomar är det lämpligt att avstå från hård träning och tävlingsaktiviteter. Har man en hjärtdiagnos bör man diskutera med sin läkare i vilken utsträckning man kan träna och på vilken nivå.

Promenader, stavgång, joggning, cykling, simning, gympa, vattengympa, skidåkning, skridskor, dans och bollspel är exempel på lämpliga aktiviteter.

Motion har den goda bieffekten att man lättare behåller sin normalvikt och inte drabbas av ohälsosam övervikt, som kan öka risken för hjärt-kärlsjukdom.

I Sverige rekommenderar man alla som idrottar och motionerar att inte träna med feber, förkylning eller någon annan infektion i kroppen. Man ska också vara uppmärksam på symptom som hjärtklappning, bröstsmärtor, andfåddhet, svimningstendenser vid ansträngning och oförklarlig trötthet.

Förutom ärftliga hjärtsjukdomar ligger hjärtmuskelinflammation bakom flera av de uppmärksammade idrottsrelaterade dödsfallen i Sverige.

Undvika stress

Negativ stress påverkar hjärtat. Vid stress ökar nivåerna av flera olika stresshormoner i blodet. Adrenalin och noradrenalin gör att vi andas snabbare, att hjärtat klappar snabbare och blodtrycket stiger. Kortisol är ett annat stresshormon som i regel utsöndras efter långvarig stress. Det gör att vi bland annat blir utmattade, att blodtrycket stiger och att risken för diabetes och andra hjärt-kärlsjukdomar ökar.

Promenader och annan motion kan verka avstressande. Rörelse gör att kroppen producerar mer endorfiner, som är kroppens lyckohormon.

Vilka unga är i riskzonen för hjärtstopp

Barn, ungdomar och unga vuxna som drabbas av plötsligt hjärtstopp har ofta ovanliga, medfödda hjärtsjukdomar. Det kan också handla om förvärvade hjärtsjukdomar som myokardit, hjärtmuskelinflammation. Vid ärftliga tillstånd brukar inte symptomen uppträda förrän man är lite äldre.

För att ta reda på om en yngre person riskerar att drabbas av plötsligt hjärtstopp bör man ställa följande frågor:

• Har det förekommit plötslig, oväntad död i släkten?

• Har personen känt yrsel eller svimmat vid ansträngning, eller har personen andra symptom som han eller hon inte haft tidigare som bröstsmärta, hjärtklappning eller långdragen trötthet efter en infektion?

Kan man svara ja på en eller båda frågorna bör man kontakta vårdcentral/barnklinik eller kardiologklinik för undersökning.

Elitidrottare och hjärtstopp

Plötsligt hjärtstopp i samband med idrott är ett ovanligt fenomen, men för att förhindra eller minska risken föreslår Socialstyrelsen en så kallad riktat hjärtkontroll av elitidrottare. Idrottare som tränar och tävlar på elitnivå utsätter sin kropp och därmed sitt hjärta för extrema påfrestningar. Vid strukturerade hjärtundersökningar kan olika hjärtfel identifieras och passande behandling inledas.

Texten baseras på Hjärt-Lungfondens skrift om plötsligt hjärtstopp som är faktagranskad av med dr Aase Wisten, Sunderby sjukhus; Leif Svensson, docent och chef för Stockholms Prehospitala Centrum, Karolinska institutet och Johan Herlitz, adjungerad professor, Sahlgrenska universitetssjukhuset.

Sidan senast uppdaterad 2015-08-31