Om ni har en god relation så tycker jag absolut att du ska göra det. Är den av den lite mer problematiska sorten kanske det känns motigt, men samtidigt är det här just ett sådant tillfälle då det kan passa att sträcka ut en hand och glömma det förflutna. Om du är osäker på hur du ska göra kan du rådfråga begravningsbyråns rådgivare.

Börja med att rådfråga hur begravningsbyrån har löst liknande situationer tidigare. Byrån tar inte ställning i en konflikt och deras uppdragsgivare är hela dödsboet. Kan ni inte komma överens om det ska vara en kistbegravning eller kremering så kan ni begära medling av kyrkogårdsförvaltningen. Samma sak gäller om ni inte kan komma överens om var gravsättning ska ske. Fundera också på om det finns någon god vän till er mamma som ni kan rådfråga, om hur hon hade velat ha det.

Det finns många som tycker att ”blommor är för de levande” och om den avlidna var av den åsikten känns det rimligt att respektera. Vet man dessutom att personen ville att pengar skulle doneras till en organisation som stod honom eller henne nära, då är det än viktigare med minnesgåvor. Du kan också undersöka möjligheterna med mindre kostsamma blommor till någon uppsättning, eller ta tillvara sådant som finns i naturen om det är säsong. Kanske kan du dekorera med annat, som bilder på den som avlidit eller personliga föremål så att det inte ser tomt ut. Om du är den som bjuder in till begravningen kan du specificera i dödsannonsen hur ni anhöriga vill ha det. Skriv till exempel ”Vår önskan är att ni ger en minnesgåva till XX i stället för blommor”.  Sedan får man självklart respektera att gäster kanske ändå väljer att ta med blommor.

Absolut. Sorg är en personlig process och meningsfulla detaljer kan ge lite lindring. Det är fint att det numera är mer öppet för individuella önskemål. Till exempel finns det människor som i dag begravs i jeans och tröja, i stället för svepning eller finkostym. Om ni som planerar begravningen har en speciell önskan om gästernas klädsel kan ni skriva det i dödsannonsen eller inbjudan. Till exempel: ”Min mamma var en person som älskade livet. Vi vill fira henne och inte sörja, så kom gärna i färgglada kläder.”. Men ni bör ändå vara beredda på att äldre, traditionella personer kan dyka upp mörkklädda och det får man ju bara låta passera.

Generellt nej, om det inte är något som de anhöriga på något sätt kommunicerat är okej. Att belasta dem med frågor kring detta i denna stund är onödigt. Att ta bilder under själva ceremonin kan uppfattas som störande och det är viktigt att visa respekt och hänsyn gentemot övriga gäster. Och även om det sagts att det är okej att ta bilder och posta i sociala medier, tänk på att inte lägga upp foton på personer som inte gett sitt samtycke. Sorg är för många en privatsak.

Man bör inte komma för tidigt, då finns till exempel risken att man stör gäster från tidigare begravning som fortfarande är kvar i och utanför kyrkan. Men självfallet är det ännu värre att komma sent, det finns ingen ursäkt för detta. 15-20 minuter är ett bra riktmärke. Då har du gott om tid att lugnt gå upp för altargången, buga lätt en bit från kistan som traditionen påbjuder och sedan hitta en bänkplats.

Det beror lite på hur nära du var den som avlidit. Det är ju ett tillfälle som aldrig kommer att komma igen, så jag tror att de flesta andra gäster har förståelse om det handlar om familj eller en god vän. Men om det är en ytlig bekants begravning, så kanske det är bättre att visa hänsyn och stanna hemma.

Har du haft en bra relation till din före detta efter skilsmässan så finns inga hinder för att närvara. Förmodligen kan man, förutom att bearbeta sin egen sorg, stötta eventuella gemensamma barn. Finns det misstanke om att din närvaro kan göra att den avlidnas nuvarande livspartner eller barn från andra förhållanden känner sig besvärade så kommer saken i en lite annan dager. En god regel är att fråga de anhöriga.

Enligt traditionell etikett så är det de anhöriga som tackar begravningsgästerna för deras närvaro, inte tvärtom. Men alla regler förändras med tiden och i dag är jag ganska säker på att det flesta uppfattar det som en fin gest om någon hör av sig och tackar för en fin begravning eller minnesstund. Agera utifrån en kombination av vad som känns bäst för dig och hur du tror att de anhöriga vill ha det. Men som regel kan det aldrig vara fel att visa empati och omsorg.

Kondoleansbuketter är inte en nödvändighet, men ett traditionellt sätt att förstärka sitt deltagande i sorgen. Om det är en nära vän/släkting kanske ett telefonsamtal känns naturligt. Är det avlägsnare skulle jag föreslå att du väljer att skicka ett fint kort där du uttrycker något kring att du tänker på den sörjande och att du finns där för att dela sorgen. Många orkar bara ha direktkontakt med de närmaste vid dödsfall, men uppskattar ändå ett lugnt kontaktförsök som förmedlar att stöd finns vid behov.

Du kan göra det, men bör vara medveten om att det kan kännas lite väl vardagligt och aningen slappt. Ett vackert vykort per post är ett mycket bättre val. Om personen skriver en statusuppdatering om dödsfallet, så är det naturligt att även uttrycka sitt deltagande genom en kommentar. Det du absolut inte ska göra är att skriva något på den sörjandes vägg på eget bevåg. Ibland ser jag att folk exempelvis skriver: ”Tänker på dig” med vidhängande krossat hjärta-emoji. Det här kan både ge uppmärksamhet som den sörjande inte vill ha eller göra att släkt och vänner får ett dödsbesked på helt fel väg.

I princip, ja. Men om begravningen är i kyrkan så måste man först prata med prästen, så att hon eller han godkänner musiken. Vid en borgerlig begravning är det än mer fritt. I dag är det vanligt att man väljer musik som förknippas med den som avlidit, så det mesta brukar gå bra om man inte har väldigt obskyra önskemål.