Hjärtsvikt är en folksjukdom som drabbar 250 000 svenskar och som blir vanligare med högre ålder. Det är ett allvarligt tillstånd som ökar i världen och prognosen är sämre än för många cancersjukdomar.
Vid kronisk hjärtsvikt kommer symtomen smygande och misstas ofta för besvär som är förknippade med normalt åldrande. Vid akut hjärtsvikt är symtomen däremot dramatiska.
Vid akut hjärtsvikt är symtomen dramatiska och livshotande. Vanliga symtom är kraftig andnöd, rosslande andning, kallsvettningar, kraftig blekhet, svår hjärtklappning och ångest samt ibland rosaskummig vätska i munnen som kommer från lungorna (lungödem). Ambulans bör genast tillkallas.
Vid kronisk hjärtsvikt är de vanligaste symtomen trötthet och andfåddhet – symtom som är vanliga och kan bero på många orsaker som inte alls är relaterade till hjärtsjukdom. Därför kan diagnosen bli svårställd.
Hjärtsvikt drabbar vanligtvis äldre personer, då många förväntar sig att de ska vara trötta, andfådda och har svullna ben och därför inte söker vård. Variationen bland sjukdomstecknen är dessutom stor – allt från diskret andfåddhet till uttalad påverkan. Liknande sjukdomstecken kan uppkomma vid lungsjukdomen KOL, kärlkramp eller kraftig övervikt, vilket ytterligare kan försvåra diagnosen. Vid hjärtsvikt brukar sjukdomstecknen dessutom smyga sig på under lång tid, variera från person till person och från dag till dag.
Har personen tidigare haft en eller flera hjärtinfarkter, högt blodtryck, kranskärlsjukdom eller diabetes ökar sannolikheten för att det rör sig om hjärtsvikt.
Källa: Hjärt-Lungfondens skrift om Hjärtsvikt
Vetenskapligt ansvarig: Cecilia Linde, professor och överläkare vid Hjärtkliniken, Karolinska universitetssjukhuset, Solna
Uppdaterad: 2024-10-02
Redaktör: Birgit Eriksson, Hjärt-Lungfonden
Lyfter vi mycket med armarna kommer bicepsmuskulaturen att öka i storlek. Detta är ett tecken på adaptation (anpassning) av muskeln som ställer in sig på kravet att kunna klara ett ökat arbete.
Detsamma gäller för hjärtat. Vid ökad belastning anpassar sig hjärtmuskeln och reagerar med tillväxt. Alternativt stelnar hjärtmuskeln till följd av Högt blodtryck – Symtom och riskfaktorer, Diabetes - symtom och riskfaktorer eller hög ålder. När adaptationen inte längre räcker till för att kompensera för belastningen råkar hjärtat in i det som vi kallar för svikt, vilket betyder att hjärtat inte orkar pumpa ut tillräckligt med blod i kroppen. Samtidigt ökar blodtrycken inne i hjärtat. Detta leder till att cellerna i kroppen får för lite näring och syre vilket i sin tur leder till symtom i form av trötthet och andfåddhet.
Orsakerna till hjärtats ökande arbete kan vara det ökade tryckarbete som är följden av högt blodtryck, eller ökat volymarbete som vid läckage i de klaffar som fungerar som backventiler. En annan orsak kan vara hjärtinfarkt, då en del av hjärtmuskeln har dött och ärr bildats som resultat av infarkten. Den kvarvarande delen av muskelmassan ska då klara det arbete som en större muskelmassa klarade tidigare. Det finns även hjärtmuskelförtvining (kardiomyopati) där belastningen på den kvarvarande muskelmassan ökar.
Vi hjärtsvikt påverkas många organ i kroppen av hjärtats försämrade prestationsförmåga. Stresshormoner frisätts för att försöka stärka hjärtmuskeln så att den kan arbeta effektivare och mer blod ska kunna pumpas runt till kroppens övriga organ. För den hjärtsviktsdrabbade innebär detta extra tillskott av stresshormoner att motståndet i kroppens kärl ökar liksom pulsen. Det redan ansträngda hjärtat blir ytterligare pressat och råkar in i en ond cirkel. De förhöjda blodtrycken i hjärtat bidrar till att accelerera omvandlingen av hjärtats normala form och funktion vilket kan studeras bra med ultraljud och magnetkameraundersökning.
Cirka hälften av alla hjärtsviktspatienter har systolisk hjärtsvikt. Det innebär att hjärtats vänsterkammare är förstorad och har nedsatt pumpförmåga, det vill säga en sänkt förmåga att dra ihop sig med följd att blodet inte kan pumpas vidare i kroppen tillräckligt effektivt. De vanligaste bakomliggande orsakerna är hjärtinfarkt och högt blodtryck (hypertoni) samt hjärtmuskelsjukdom (kardiomyopati).
Hjärtsvikt med bibehållen pumpförmåga – det lilla stela hjärtat – är en form av hjärtsvikt som drabbar äldre och som i dagsläget saknar vetenskapligt beprövade behandlingar. Det är allvarligt eftersom det är den typ av hjärtsvikt som ökar allra mest. Mer forskning på området krävs. Vid så kallad isolerad diastolisk hjärtsvikt har hjärtat en störning i fyllnadsfasen. Det innebär att förmågan att pumpa ut blodet är normal, men att kammarväggen inte är tillräckligt elastisk och att vänster hjärtförmak förstorats vilket resulterar i en svårighet att fylla och tömma hjärtat med blod. De flesta med hjärtsvikt har någon grad av både systolisk och diastolisk hjärtsvikt.
Akut hjärtsvikt innebär ett akut insjuknande oftast med kraftig andfåddhet som endera utvecklats över tid eller uppstått akut. Tillståndet kan bero på en försämring vid akut hjärtinfarkt eller hjärtrusning i kombination med att trycken i hjärtat blivit så höga att vätskeansamling uppstår i lungorna.
De allvarligaste formerna av akut hjärtsvikt är lungödem, det vill säga vätskeansamling i lungorna, och kardiogen chock, som innebär mycket dålig pumpförmåga kombinerat med extremt lågt blodtryck. Tillstånden är direkt livshotande och ambulans bör genast tillkallas. Akut hjärtsvikt är ofta patientens första kontakt med sjukvården och de är först då diagnosen hjärtsvikt ställs. Tillståndet förbättras vanligen efter läkemedelsbehandling såsom vattendrivande och blodtryckssänkande.
En plötslig försämring av kronisk hjärtsvikt kan också resultera i akut hjärtsvikt.
Kronisk hjärtsvikt innebär en säkerställd diagnos och livslång behandling med de hjärtsviktsläkemedel som har vetenskapligt säkerställd effekt för att förbättra symtom och prognos. Ibland kombineras läkemedlen med sviktpacemaker eller en implanterbar defibrillator. Även vid kronisk hjärtsvikt kan akuta försämringar inträffa på grund av hjärtrytmrubbningar såsom förmaksflimmer, influensa, eller att patienten glömt ta sin medicin.
Överlevnaden för hjärtsviktspatienter har förbättrats, men inte de allra sista åren, vilket talar för att sjukvården måste bli bättre på att använda de behandlingar som finns, men också för att det behövs mer forskning för att ta fram nya behandlingar.
Källa: Hjärt-Lungfondens skrift om Hjärtsvikt
Vetenskapligt ansvarig: Cecilia Linde, professor och överläkare vid Hjärtkliniken, Karolinska universitetssjukhuset, Solna
Uppdaterad: 2024-10-02
Redaktör: Birgit Eriksson, Hjärt-Lungfonden
Hjärtsvikt är ofta ett kroniskt tillstånd som är svårt att bota, men det finns effektiva läkemedel som kan bromsa upp eller vända tillståndet till en förbättring.
De flesta personer som har hjärtsvikt kan behandlas med mediciner och syftet med läkemedelsbehandlingen är att öka livskvaliteten, lindra symtomen, slippa sjukhusvård och förlänga livet.
När blodcirkulationen fungerar dåligt i njurarna samlas salt och vatten i olika kroppsvävnader och orsakar svullnad i kroppen och andfåddhet. Detta kan behandlas direkt med diuretika, det vill säga de vätskedrivande läkemedel som hjälper kroppen att bli av med överskottsvatten och salt genom att öka mängden urin. Den minskade blodvolymen och vidgningen av blodkärlen underlättar hjärtats arbete.
Aldosteronhämmare är ett kaliumsparande, vätskedrivande medel som motverkar effekten av en typ av hormon som kallas aldosteron som finns i blodet. Medlet ökar utdrivningen av vatten och salt, men minskar kaliumförlusten. Resultatet blir att svullnaden i kroppen minskar och blodtrycket sänks.
ACE-hämmare är läkemedel som får blodkärlen att vidgas, vilket dels leder till att hjärtats pumparbete minskas, dels att njurarna får hjälp att utsöndra överskott av vatten. Detta sammantaget gör att hjärtat avlastas.
Angiotensin II-receptorblockerare (ARB) är läkemedel som fungerar på ungefär samma sätt som ACE-hämmare. Tål man inte ACE-hämmare och får biverkningar, exempelvis rethosta, sätts ARB in i stället.
Sacubitril-valsartan är ett kombinationsläkemedel som innehåller två effektiva substanser mot hjärtsvikt. Det sänker trycken inne i hjärtat, minskar negativa hormonpåverkan på hjärtat, minskar ärrbildning och förbättrar njurfunktion. Det har överlägsen effekt på välbefinnande, sjuklighet och dödlighet, både jämfört med ACE-hämmare och Angiotensin II-receptorblockare. En del tål emellertid inte denna medicinkombination på grund av för lågt blodtryck eller nedsatt njurfunktion.
Betablockerare är en grupp läkemedel som gör att hjärtat arbetar lugnare och mer effektivt, vilket leder till en långsiktig förbättring av hjärtfunktionen. Medicinerna blockerar effekten av stresshormonerna noradrenalin och adrenalin.
I början av behandlingen kan man tillfälligt känna sig sämre, men det är bra att ändå ta den rekommenderade dosen eftersom effekten då blir bättre. Betablockerarna förbättrar såväl symptom som sjukdomens förlopp.
Enligt svenska och internationella behandlingsrekommendationer bör de flesta hjärtsviktspatienter få en kombination av betablockerare, ACE-hämmare eller ARB samt aldosteronhämmare. Byte från ACE hämmare eller Angiotensin II receptorhämmare rekommenderas när patienten har symtom även av lindrig art.
Det har visat sig vara vanligt att patienter med hjärtsvikt har järnbrist även om de har normalt blodvärde. Det beror på att upptaget av järn både från tarmen och till benmärgen är försämrat vid hjärtsvikt. Därför är rekommendation regelbundna kontroller av blodvärde, ferritin och järnmättnadsvärde.
Vid låga värden ges järn i infusionsform. Då får man i sig lika stor mängd järn som ett helt års tablettintag, vilket är skonsamt för kroppen. Järnbehandling ökar prestationsförmågan och livsskvaliteten och kan möjligen även förhindra återinsjuknande i hjärtsvikt. Det senare studeras i pågående stora studier.
Digitalis är läkemedel som innehåller hjärtstimulerande medel från digitalisväxten fingerborgsblomma. Digitalis kan användas för att stärka hjärtats pumpförmåga och lindrar symtomen vid hjärtsvikt. Om man har hjärtsvikt i kombination med förmaksflimmer används medicinen för att sänka hjärtfrekvensen. Ibland används digitalis vid hjärtsvikt när ACE-hämmare, betablockerare och vätskedrivande läkemedel inte räcker.
Under år 2020 har ytterligare en läkemedelstyp SGLT2-hämmare ursprungligen framtagen för att behandla diabetes typ 2 blivit registrerad för hjärtsviktsbehandling. Behandling med SGLT2-hämmare har därför i de nya europeiska guidelines högsta rekommendation då de är synnerligen effektiva för att minska risken för att återinsjukna och minskar dödligheten. De har även synnerligen goda effekter på njurfunktionen och rekom¬menderas som njurfunktionsförbättrande eller beva¬rande läkemedel till patienter med sänkt njurfunktion med eller utan hjärtsvikt. Läkemedlet har få biverkningar och kan därför tas av de flesta patienter dock ej dem med diabetes typ 1.
CRT (resynkroniseringsbehandling med biventrikulär pacing) är en behandlingsmetod för vissa patienter med lindrig till måttlig hjärtsvikt där man använder en speciell typ av pacemaker. Med tekniken får hjärtat hjälp att pumpa ut blod i kroppen mer effektivt. För de hjärtsviktspatienter som är lämpliga för CRT har behandlingen positiva effekter, antalet sjukhusinläggningar minskar, symptomen minskar dramatiskt och överlevnaden ökar. Ett vanligt EKG kan avgöra vilka som har nytta av CRT. En ytterligare fördel med CRT förutom behandlingseffekterna är att det ofta går att förbättra doseringen av hjärtsviktsmediciner efter insättningen eftersom risken för långsam hjärtrytm försvinner och blodtrycket ofta förbättras.
ICD (implanterbar defibrillator) är en behandling som kan förbättra överlevnaden för vissa hjärtsviktspatienter. Från dosan, som känner av hjärtats rytm, löper en tunn ledning till hjärtats högra kammare. Vid vissa livshotande rytmrubbningar ger dosan ifrån sig en elektrisk stöt som får hjärtat att gå med regelbunden rytm igen.
PCI är ballongvidgning av kranskärl, och kan liksom kranskärlskirurgi övervägas om hjärtsvikten är orsakad av kranskärlsförträngning. Vid ballongvidgning förs en liten ballong in i det förträngda kranskärlet via en kateter. När ballongen blåses upp vidgas kärlet. PCI kompletteras oftast med införandet av ett litet rörformat metallnät, en stent, för att undvika att kärlet kollapsar efter ballongvidgningen.
Koronar bypass är kranskärlskirurgi för behandling av kärlkramp, och kan övervägas om hjärtsvikten är orsakad av kranskärlssjukdom. Vid operationen leds blodet förbi förträngningen i kranskärlet. Ett eller flera blodkärl, exempelvis från underbenet eller insidan av bröstväggen, flyttas och används för att leda blodet förbi kranskärlsförträngningen.
Hjärttransplantation kan utföras vid svår hjärtsvikt, under förutsättning att andra organ är friska. En hjärttransplantation är ett stort ingrepp, men tekniskt sett ett rutiningrepp med goda överlevnadsresultat. Bristen på donerade organ är dock stor, vilket gör att antalet hjärttransplantationer i Sverige är relativt begränsat, cirka 60 per år.
Idag kan vi bara hjälpa, inte bota. I min forskning tar jag reda på om en viss typ av hjärtpumpar kan hjälpa många fler, säger Göran Dellgren, överläkare vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset.
Så vill Dellgren behandla hjärtsviktKälla: Hjärt-Lungfondens skrift om Hjärtsvikt
Vetenskapligt ansvarig: Cecilia Linde, professor och överläkare vid Hjärtkliniken, Karolinska universitetssjukhuset, Solna
Uppdaterad: 2024-10-02
Redaktör: Birgit Eriksson, Hjärt-Lungfonden
Vissa sjukdomar och tillstånd ökar risken för hjärtsvikt, men i många fall går det att minska risken med hjälp av läkemedel och i viss mån livsstilsförändringar, samt i de fall det är nödvändigt med kirurgi.
Högt blodtryck – Symtom och riskfaktorer (hypertoni) under lång tid är den vanligaste orsaken till hjärtsvikt. Lider man av högt blodtryck bör man äta blodtryckssänkande mediciner, samt se över sin livsstil. Det är möjligt att sänka blodtrycket något ytterligare genom att motionera regelbundet, äta sundare, undvika stress, sluta röka och vara måttlig med alkohol.
Hjärtklaffsjukdom som antingen är medfödd eller har uppkommit på grund av sjukdom kan orsaka hjärtsvikt. I vissa fall är det möjligt att laga en trasig hjärtklaff med gott resultat.
Åderförfettning kan leda till förträngning av ett kranskärl, sämre blodflöde med sämre syresättning av hjärtmuskeln som följd, samt ökad risk för blodproppar vid platsen för förträngningen. Risken att få kronisk hjärtsvikt efter en akut hjärtinfarkt är stor, men beror främst på hur stor del av hjärtmuskeln som dött i infarkten eller infarkterna. I dag är det möjligt att förbättra sitt tillstånd genom att ta läkemedel som sänker det onda kolesterolet. Man bör även se över sin kost, sluta röka samt undvika stress.
Hjärtmuskeln kan drabbas av många olika sjukdomar eller av medfödda hjärtfel som ökar risken för hjärtsvikt. Medfödda hjärtfel är den vanligaste orsaken till Barns hjärtfel – Medfödda hjärtfel. Sjukdomar som hjärtmuskelförtvining och hjärtmuskelförstoring, kardiomyopatier, kan vara genetiskt betingade och i sin tur leda till hjärtsvikt. Dessa sjukdomar upptäcks inte alltid förrän den dag hjärtat inte fungerar normalt.
Både typ Diabetes - symtom och riskfaktorer påverkar alla kärl i kroppen, och kan därmed ha en direkt effekt på hjärtat. Det är inte ovanligt att personer med diabetes drabbas av hjärtsvikt. Har man diabetes är det viktigt att man försöker hålla blodsockernivån så nära det normala som möjligt och att man tar hand om sig. Rekommendationen är att noga föra dagbok över insulinnivåerna och gå på regelbundna kontroller.
En kraftig överkonsumtion av alkohol kan orsaka hjärtsjukdom och rytmrubbningar i hjärtat, som i sin tur ökar risken för hjärtsvikt. Hjärtsviktspatienter med missbruksproblem bör helt avstå från alkohol. Om så sker kan hjärtat återhämta sig och tillståndet avsevärt förbättras.
Skador av cellgiftsbehandling eller strålning vid exempelvis bröstcancer eller blodcancer kan ge upphov till olika hjärtproblem, ofta hjärtsvikt. Området är än så länge dåligt utforskat.
Hypertyreoidism, det vill säga förhöjd ämnesomsättning, innebär bland annat förhöjd puls och den höga pulsen kan leda till hjärtsvikt. Vid hyperthyreoidism bör man ta läkemedel som sänker kroppens överproduktion av ämnesomsättningshormoner från sköldkörteln. I vissa fall får man dricka radioaktiv jod, i andra fall opereras delar av sköldkörteln bort.
KOL – Symtom och riskfaktorer är en lungsjukdom vars symtom liknar hjärtsviktssymptomen. Andfåddhet är ett kardinalsymtom för båda sjukdomarna, och vid en KOL-diagnos bör läkaren uppmärksamma om man parallellt lider av hjärtsvikt.
Graviditet i sig leder inte till hjärtsvikt. För hjärtsjuka kvinnor är dock risken för hjärtsvikt förhöjd under en graviditet eftersom arbetet för hjärtat blir högre. Lider man av hjärtsjukdom är kontrollerna tätare och mer noggranna än hos friska kvinnor och sker i samarbete mellan specialistmödravård och hjärtsjukvård.
Källa: Hjärt-Lungfondens skrift om Hjärtsvikt
Vetenskapligt ansvarig: Cecilia Linde, professor och överläkare vid Hjärtkliniken, Karolinska universitetssjukhuset, Solna
Uppdaterad: 2024-10-02
Redaktör: Birgit Eriksson, Hjärt-Lungfonden
Vid hjärtsvikt är det viktigt att samla all information för att kunna sätta in rätt behandling och anpassa medicineringen.
Vid misstanke om hjärtsvikt görs en EKG-registrering och tas ett BNP-prov. Elektrokardiografi (EKG) är den enklaste och billigaste metoden att undersöka om hjärtat är friskt eller inte. EKG visar den elektriska aktiviteten i hjärtat och är bra för att diagnostisera rytmrubbningar, syrebrist i hjärtmuskeln, tecken på genomgången hjärtinfarkt eller annan hjärtmuskelsjukdom.
BNP-provet är ett blodprov. I provet mäts ett hormon som frisätts från hjärtats vänstra kammare vid belastning och uttänjning, till exempel vid hjärtsvikt. BNP-provet kan användas för diagnostik av hjärtsvikt samt styrning av behandlingen av hjärtsvikt. BNP är förhöjt även vid hjärtklaffel, rytmrubbning, njursjukdom och hjärtinfarkt.
Om BNP-provet har visat höga halter i blodet ska patientens hjärta undersökas med ekokardiografi, en ultraljudsundersökning av hjärtat. Ultraljudsundersökningen i kombination med BNP-provet är den i dag lämpligaste metoden att fastställa hjärtsvikt. Ett normalt värde talar starkt emot hjärtsvikt.
Ultraljudsundersökningen är enkel och smärtfri, och ger bra information om hur hjärtat är uppbyggt och fungerar. När ultraljudsgivaren placeras över hjärtat ses hjärtats struktur, funktion och pumpkapacitet. Undersökningen visar också storleken på hjärtkamrarna och förmaken, kamrarnas pumpförmåga och väggarnas tjocklek, klaffarnas utseende och eventuell vätskeansamling i hjärtsäcken. Samtidigt kan olika typer av mätningar göras, exempelvis hur blodflödet in i och ut ur hjärtat ser ut. Undersökningen kan också visa om patienten har systolisk hjärtsvikt, diastolisk hjärtsvikt eller båda delarna.
En undersökning med magnetresonanstomografi, så kallad magnetkamera, ger detaljerad information om hjärtats pumpförmåga, tidigare genomgångna Hjärtinfarkt – Symtom och riskfaktorer, områden med dålig syresättning samt mindre vanliga hjärtsjukdomar som inlagringssjukdomar, till exempel amyloidos. Vid undersökningen ligger man stilla på en brits och metoden är helt smärtfri. En del kan inte genomgå denna undersökning på grund av klaustrofobi eller implanterad pacemaker/defibrillator.
Datortomografi kallas även skiktröntgen. Med tekniken kan hjärtat undersökas med stor noggrannhet, inte minst kransartärerna.
Röntgen av hjärta och lungor görs för att se om hjärtat är förstorat och om man lider av en lungsjukdom, vilket inte alls är en ovanlig kombination vid hjärtsvikt. Cirka 40 procent av alla hjärtsviktspatienter lider även av lungsjukdomen KOL – Symtom och riskfaktorer (kroniskt obstruktiv lungsjukdom). Om läkaren misstänker lungsjukdomen KOL får man också göra olika andningsprov, så kallad spirometri, som mäter hur många liter luft det finns i lungorna och hur snabbt man kan blåsa ut luften, det vill säga hur väl luftvägarna fungerar.
EKG kan registreras under arbete exempelvis på en testcykel eller på löpband, ett så kallat arbets-EKG. Under ett arbets-EKG registreras hjärtats aktivitet med hjälp av de elektroder som är fästa på bröstet och överarmarna. Undersökningen visar om syrebrist uppstår vid ansträngning och om det finns något onormalt i hjärtrytmen. Läkaren får på så vis en fingervisning om hur mycket man orkar anstränga sig och en uppfattning om hur svår hjärtsvikten är.
Ett så kallat kardiopulmonellt arbetsprov, mäter syreupptagningsförmågan. Man får andas via en mask i ett slutet gassystem och på så sätt mäts tillförd syrgasmängd samt koldioxidhalten i utandningsluften. Mätmetoden ger ett av de bästa måtten på kondition och fysisk prestationsförmåga. En sådan mätning krävs i princip alltid vid en transplantationsutredning.
Ibland vill läkaren komplettera ett EKG med hjärtscintigrafi för att avgöra orsaken till hjärtsvikten och dess svårighetsgrad. Metoden är avancerad och läkaren får ett exakt mått på hjärtats pumpförmåga, och kan undersöka själva genomblödningen i hjärtmuskeln, hjärtats funktion och hjärtrummens storlek.
Med hjälp av ett svagt radioaktivt ämne som injiceras i armen fotograferas hjärtat med en speciell gammakamera. Om man vill se hur hjärtat fungerar vid fysisk ansträngning kan undersökningen göras tillsammans med ett arbets-EKG.
Ibland vill läkaren studera om det finns allvarliga förändringar i hjärtats kranskärl som måste åtgärdas med exempelvis ballongvidgning eller bypassoperation. För att bedöma om och hur mycket åderförfettning det finns i kranskärlen görs en så kallad kranskärlsröntgen, eller koronarangiografi. Vanligen görs samtidigt en undersökning av hjärtats vänstra kammare. En tunn slang, en så kallad kateter, förs från handleden via kroppspulsådern upp till hjärtat.
Vanligen sprutas först kontrastmedel i de kranskärl som försörjer vänster hjärtkammare, därefter undersöks övriga kranskärl. Detta sker under röntgenfilmning och hjärtverksamheten följs hela tiden med EKG. Kontrastmedlet kan orsaka värmekänsla.
Under hjärtkateterisering mäts hjärtats pumpförmåga samt trycket i hjärta och lungornas blodkärl. Undersökningen visar om trycket i lungorna är för högt (pulmonell hypertension) eller om hjärtsvikt förekommer. Läkaren går vanligen in med en kateter via en perifer ven och når höger förmak, kammare och kan nå ända ut i lungkärlsträdet.
Källa: Hjärt-Lungfondens skrift om Hjärtsvikt
Vetenskapligt ansvarig: Cecilia Linde, professor och överläkare vid Hjärtkliniken, Karolinska universitetssjukhuset, Solna
Uppdaterad: 2024-10-02
Redaktör: Birgit Eriksson, Hjärt-Lungfonden
Hjärtsvikten gör att man orkar mindre. I stor utsträckning kan man ändå påverka hur man mår genom att ta sina mediciner och genom att ändra sina levnadsvanor.
Eftersom hjärtsvikt delvis är en livsstilssjukdom är det bra om man kan genomföra några positiva livsstilsförändringar. Det kan handla om att sluta röka eller se över sina mat- och dryckesvanor. De flesta mår bra av att utöva en lämplig motionsform eller gå ner i vikt om det är nödvändigt. Överkonsumtion av alkohol kan också leda till hjärtsvikt, och om så är fallet bör patienten helt avstå från alkohol. Regelbunden motion kan däremot förbättra hjärtsvikt. En annan viktig bit är att hitta en balans i livet och att lära sig lyssna på kroppens signaler.
Det är oerhört viktigt att man som hjärtpatient följer sina ordinationer och är ärlig i kontakten med sin läkare. Ta de ordinerade medicinerna regelbundet och i rätt dos. Syftet med läkemedelsbehandlingen är att man ska må så bra som möjligt, vara symtomfri, slippa sjukhusvård och förlänga livet. Medicinerna gör att livskvaliteten höjs eftersom man orkar betydligt mer.
Till skillnad från många andra läkemedel är hjärtsviktsmedicinerna inte en kur som man slutar med när man mår bra. Medicineringen är livslång och man får aldrig avbryta behandlingen på eget bevåg. Inte heller får doserna ändras eller mediciner tas bort på egen hand, även om man tycker sig må bra igen. Behandlingsprogrammet är individuellt anpassat och väl genomtänkt, därför måste varje beslut om medicinering och vilka doser som ska tas ske i samråd med läkare och sköterska, och i vissa fall av hjärtspecialist.
Enligt läkarens eller hjärtsviktssköterskans föreskrifter kan man själv tillfälligt öka de vätskedrivande medicinerna om andfåddheten ökar eller om benen svullnar.
Infektioner ökar belastningen på hjärtat. Man bör därför undvika kontakt med förkylda personer och se till att man vaccinerar sig mot influensa varje år. Rekommendationen är att man därutöver vaccinerar sig mot pneumokocker, det vill säga lunginflammation, vart femte till sjätte år.
Flera studier visar att motion inte bara ökar den fysiska prestationsförmågan utan också det allmänna välbefinnandet, livskvaliteten och överlevnaden.
Rekommendationen är att man rör på sig i den utsträckning man orkar, och att man provar sig fram till en typ av motion som känns bra. Tre till fyra promenader i veckan, minst en halvtimme åt gången kan vara en lämplig motionsform.
Personer med hjärtsvikt bör få en remiss till en sjukgymnast med kunskap om hjärtsvikt. Läkaren eller sjukgymnasten kan ordinera andra träningsprogram, exempelvis i simbassäng.
Om den fysiska prestationsförmågan är kraftigt nedsatt är så kallad perifer muskelträning lämplig. Vid motionstillfället tränar man en muskelgrupp i taget för att inte belasta hjärtat för mycket.
Övervikt är arbetsamt för hjärtat och kan öka belastningen på blodcirkulationen och kroppens organ. Hjärtsviktspatienter med ett kroppsmasseindex, BMI, över 27 bör gå ned i vikt. För att gå ned i vikt bör man äta mindre, men välja näringsrik och mättande mat, samt röra på sig regelbundet.
Vid uttalad hjärtsvikt är undernäring dock vanligare. Dålig matlust, illamående och dåligt näringsupptag i svullna tarmar kan ligga bakom undervikten. Måltiderna bör vara små, ätas ofta och bestå av energirik mat. Även mellanmål rekommenderas. Vid behov kan en dietist vara till hjälp.
För att må bra bör de flesta personer med hjärtsvikt inte salta extra på maten och inte heller salta för mycket vid matlagningen. Ett för stort intag av salt kan öka svullnaden i kroppen vilket belastar hjärtat och förvärrar hjärtsvikten.
Det traditionella rådet vid hjärtsvikt är att man begränsar vätskeintaget till cirka 1,5 till 2 liter vätska per dygn. För stora intag av vätska kan förvärra symtomen. Den vätskedrivande behandlingen brukar öka törsten. För att släcka törsten kan man suga på isbitar, eller på gurk- och citronskivor. Det kan även hjälpa om man tuggar på salivstimulerande tabletter. Man bör undvika sötade drycker och saltrika drycker som mineralvatten eftersom de ökar törsten.
För att kontrollera att kroppen inte samlar på sig för mycket överskottsvätska bör man väga sig regelbundet, cirka två till tre gånger i veckan. Det bästa är om man väger sig på morgonen efter vattenkastning, utan kläder och före frukost. En tidig varning om att kroppen samlar på sig vätska är en plötslig viktuppgång på ett till två kilo under veckan.
Varje dag bör man känna på benen och vristerna om de är svullna. Ett enkelt sätt att få ned bensvullnad och minska vätskemängden är att placera benen i högläge. Vid benödem kan sviktsjuksköterskan eller distriktssköterskan hjälpa till att prova ut stödstrumpor. Ibland kan vätskeansamlingen komma till lungorna. Det är ett tecken på försämring av tillståndet och man bör snarast ta kontakt med sjuksköterska eller läkare.
Stress påverkar hjärtat negativt eftersom stressen ökar nivåerna av flera sorters stresshormoner i blodet. Adrenalin och noradrenalin gör att vi andas snabbare, att hjärtat klappar snabbare och blodtrycket höjs. Kortisol är ett annat stresshormon som i regel utsöndras vid långvarig stress. Det gör att vi bland mycket annat blir utmattade, att blodtrycket stiger och i förlängningen att risken för diabetes och andra hjärt-kärlsjukdomar ökar. Promenader och annan motion kan vara avstressande. Rörelse gör att kroppen producerar mer endorfiner, som är kroppens lyckohormon.
Erektionsstörningar är vanligt vid hjärtsvikt och kan bero på flera faktorer. Mer information kan man få på Impotenslinjen eller 08-550 52 000, begär medicinsk information.
Rökare med hjärtsvikt måste sluta röka. Rökning är en känd riskfaktor för hjärt-kärlsjukdom och förvärrar hjärtsvikten. Rökning är kärlsammandragande och ökar risken för blodproppar. I röken finns ämnen som tar syrets plats i blodet, vilket innebär att blodet blir sämre syresatt. Den som behöver hjälp med att sluta röka kan få stöd och råd av hjärtsviktssköterska eller i slutaröka-grupper på vårdcentralerna. Hjälp finns även på Sluta Röka Linjen, telefon 020-84 00 00.
Alkohol påverkar hjärtat och alla vävnader i kroppen. Alkoholkonsumtion kan leda till hjärtrytmrubbningar och högt blodtryck. När pulsen stiger ställs högre krav på hjärtat. Därför rekommenderas en måttlig konsumtion. Ett glas vin eller öl vid festliga tillfällen klarar hjärtat.
Vid hypertrofisk kardiomyopati, förtjockning av hjärtmuskeln eller väggen mellan kamrarna, bör man dock helt avstå från alkohol då alkohol kan leda till blodtrycksfall.
Källa: Hjärt-Lungfondens skrift om Hjärtsvikt
Vetenskapligt ansvarig: Cecilia Linde, professor och överläkare vid Hjärtkliniken, Karolinska universitetssjukhuset, Solna
Uppdaterad: 2024-10-02
Redaktör: Birgit Eriksson, Hjärt-Lungfonden
I dag kan hjärtsvikt oftast inte botas, men hjärtsviktsjukvården har kraftigt förbättrats de senaste 15 åren, och numera finns det diagnostiska metoder och modern medicinsk behandling som förbättrar tillståndet, höjer livskvaliteten och förlänger livet.
Forskning kring nya behandlingsformer, vilket innefattar såväl läkemedel som medicinsk apparatbehandling, pågår ständigt.
I nuläget pågår intensiv forskning med stöd från Hjärt-Lungfonden om vad som orsakar diastolisk hjärtsvikt och hur sjukdomen kan behandlas. Tack vare forskningen vet man att patienter med diastolisk hjärtsvikt är äldre, oftare kvinnor, och att de i allmänhet även har förmaksflimmer och diabetes. Forskningen kring diastolisk hjärtsvikt är mycket viktig eftersom det inte finns någon etablerad behandling mot sjukdomen. Den innefattar därför såväl utvecklingen av nya läkemedel som medicinsk apparatbehandling.
Ibland är en hjärttransplantation den enda chansen till överlevnad för svårt sjuka hjärtsviktspatienter. Bristen på donatorer är dock stor i Sverige och i väntan på en hjärttransplantation ligger fokus i dag på att använda och utveckla stödpumpar, eller i viss utsträckning mekaniska hjälphjärtan som stöder vänster kammare. Forskningen som bedrivs är intensiv och tekniken går snabbt framåt.
LVAD (left ventricular assist device) kan ibland bli aktuell i väntan på hjärttransplantation eller som en permanent lösning för dem som inte vill eller inte lämpar sig för en transplantation, och då övriga åtgärder inte givit tillräcklig effekt och patienten fortsätter att ha svåra symtom av sin hjärtsvikt.
Det är en yttre pump som bärs runt midjan och vars batteri måste bytas regelbundet. Behandlingen innebär regelbundna kontroller på hjärtsviktsmottagning.
På detta område pågår viktig forskning med stöd från Hjärt-Lungfonden i den så kallade SweVad-studien som omfattar samtliga universitetssjukhus i landet och som leds från thoraxkliniken på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg. Studien har som syfte att ta reda på om permanenta hjärtpumpar är lika bra som konventionell läkemedelsbehandling vid mycket svår hjärtsvikt och där patienterna är för sköra för en transplantation.
En viktig del inom forskningen är att motverka de system av stresshormoner som aktiveras vid hjärtsvikt. I dag finns flera läkemedel som bromsar aktiveringen. När man förbättrar denna typ av behandling ytterligare är förhoppningen att man kan förebygga hjärtsvikt – och en hel del andra sjukdomar – men än har man inte kommit dit. Dock vet man att god behandling av högt blodtryck, bland annat med läkemedel som bromsar aktivering av stresshormoner, på ett betydande sätt kan förebygga utveckling av hjärtsvikt.
Inom forskningen knyter man stora förhoppningar till att i framtiden kunna ersätta sjuka eller döda hjärtmuskelceller med nya som odlas fram via stimulering av stamceller och som får växa ut på platsen för de skadade cellerna.
Den del av hjärtsjukdomarna som beror på ärftliga gendefekter/-mutationer kommer i framtiden troligen att kunna behandlas genom att man på olika sätt påverkar den sjuka genen eller produkter från den sjuka genen, bland annat med hjälp av mikro-RNA.
Forskning pågår även kring mer ovanliga former av hjärtsvikt. En sådan form är takotsubo, eller brustet hjärta som tillståndet också kallas. Takotsubo innebär att hjärtats pumpförmåga är nedsatt, men orsaken är okänd. Det finns en koppling till kvinnligt kön och till negativa stressfyllda händelser, varför en teori är att hjärtmuskeln är överkänslig för stresshormoner.
En annan ovanlig form av hjärtsvikt drabbar kvinnor strax före förlossning eller månaderna närmast efter. Tillståndet, som kallas peripartum kardiomyopati eller PPCM, kan vara livshotande och färre än hälften av de drabbade återfår normal hjärtkapacitet.
Hjärt-Lungfonden stöder också forskning som syftar till att förhindra att kvinnor som genomgått havandeskapsförgiftning senare i livet utvecklar hjärtsvikt eller annan hjärtsjukdom.
Källa: Hjärt-Lungfondens skrift om Hjärtsvikt
Vetenskapligt ansvarig: Cecilia Linde, professor och överläkare vid Hjärtkliniken, Karolinska universitetssjukhuset, Solna
Uppdaterad: 2024-10-02
Redaktör: Birgit Eriksson, Hjärt-Lungfonden
Det finns en speciell typ av pacemaker som kallas CRT och som fungerar mycket bra för många personer med hjärtsvikt. Tekniken går ut på att man samordnar sammandragningarna i hjärtats kammare. På så vis får hjärtat hjälp med att pumpa ut blodet i kroppen på ett mer effektivt sätt. För många med CRT minskar symtomen på hjärtsvikt dramatiskt. Dessutom leder sviktpacemakern till bättre överlevnad och mindre återinsjuknanden i hjärtsvikt genom att hjärtat drar ihop sig och pumpförmågan förbättras. Sviktpacemakern är framför allt värdefull för dem som har diagnosen vänstersidigt skänkelblock eller breda QRS-komplex på EKG och som har hjärtsvikt med sänkt pumpförmåga på hjärtat.
Det finns mycket bra behandling vid hjärtsvikt. Basen är läkemedelsbehandling. I de flesta fall behövs såväl betablockerare såsom ACE-hämmare och aldosteronantagonister för att få hjärtat att återhämta sig och därefter förhindra att hjärtsvikten försämras. I många fall behövs vattendrivande läkemedel. Ofta kan patienten själv justera vattendrivande efter råd från hjärtsviktsmottagningen. Vid hjärtsvikt kan man inte sätta in den rekommenderade dosen (måldosen) med en gång eftersom det kan leda till blodtrycksfall och försämring. I stället rekommenderades successivt ökande doser. Det görs allra bäst på så kallade hjärtsviktsmottagningar som finns på de flesta sjukhus. Det tar ofta 2–3 månader att nå måldos. För de som har hjärtsvikt med nedsatt pumpförmåga behövs i hälften av fallen en implanterbar defibrillator för att behandla plötsliga livshotande hjärtrusningar. Det är viktigt att du tar dina mediciner regelbundet och i rätt dos. Behandlingsprogrammen för hjärtsviktspatienter är individuellt anpassade och beslut om förändringar måste tas i samråd med din läkare. Du bör även se över din livsstil. Om du röker ska du absolut sluta röka och du bör vara mycket måttlig med alkohol eftersom alkoholen påverkar hjärtat. Om du är överviktig bör du försöka gå ner i vikt. Ät mindre, men välj näringsriktig och mättande mat. Slutligen bör du röra på dig så mycket du orkar. Promenader är bra liksom vattengymnastik.
Vid systolisk hjärtsvikt har hjärtats vänstra kammare nedsatt pumpförmåga. Det betyder att den inte orkar dra ihop sig och pumpa ut blodet i kroppen på ett effektivt sätt. Det leder i sin tur till att kroppens organ och vävnader inte får tillräckligt med näring och syre, vilket i första hand yttrar sig som trötthet och andfåddhet. Vid diastolisk hjärtsvikt är förmågan att pumpa ut blodet normal, men kammarväggen är inte tillräckligt elastisk, vilket leder till att det är svårt att fylla hjärtat med blod. Även vid diastolisk hjärtsvikt blir alltså konsekvensen att kroppens vävnader och organ får för dålig blodförsörjning.
Ett läkemedel som kostar under en krona om dagen och som kan hjälpa tiotusentals svenskar, det kan bli resultatet av en stor studie.
Läs mer om forskningen
Joannis Vardoulis är en av ungefär 250 000 svenskar som lever med hjärtsvikt. "Det blir en tankeställare för varje ny grej man gör, till exempel om man ska resa någonstans. Då börjar man tänka på hur vården fungerarar där, om det skulle hända någonting."
Att allt fler relativt unga patienter lider av hjärtsvikt oroar forskarna. En stor utmaning för forskningen är att ta reda på varför allt fler yngre insjuknar.
En internationell studie visar att personer med mild hjärtsvikt har minskad risk att dö i förtid om de får en så kallad sviktpacemaker, CRT.
Plusgiro 90 91 92-7
Bankgiro 909-1927
Swish 90 91 92 7 (ej minnesgåva)
Telefon: 0200-88 24 00
E-post:
Hjärt-Lungfonden
Box 2167
103 14 Stockholm
Telefon: 08-566 24 200
E-post:
Organisationsnummer: 802006-0763
