Michael fick hjärtinfarkt i halvlek
Mitt under halvlek med fotbollslaget började den då 51-årige Michael känna ett starkt tryck över bröstet. På sjukhuset konstaterade man att det var en pågående hjärtinfarkt.
Michael
Michael är en aktiv person som delar sin tid mellan jobbet som systemsupport, familjen och fotbollslaget i division ett som han leder. För några år sedan fick han reda på att hans blodtryck var högt och fick medicin för det. Under den här perioden kände Michael att det blivit jobbigare att komma igång och att det blivit allt tuffare med fysiska kraftansträngningar.
En solig majdag var det dags för match med laget, men då sa kroppen plötsligt ifrån.
– Jag var som vanligt på plats två timmar innan spelarna för att plocka i ordning. Allt kändes bra och vädret var kanonfint, men i halvtidsvilan under snacket med spelarna började jag plötsligt känna ett tryck över bröstet som jag inte upplevt förut. Jag tänkte att det nog skulle gå över med några djupa andetag, berättar Michael.
Laget går ut på planen igen och spelarna fortsätter matchen. Michael sätter sig och diskuterar spelet med sin kollega men trycket över bröstet ger inte med sig utan känns allt värre.
– Till slut smet jag in i omklädningsrummet där min fru mötte mig. Jag var kallsvettig och trycket tilltog så vi bestämde oss för att åka in till akuten.
Snabb färd till sjukhuset
Som tur var befann sig Michael bara tre minuters bilväg från sjukhuset. Väl där konstaterar läkarna att det är en pågående hjärtinfarkt och inom en halvtimme genomförs en kärlröntgen där man hittar två tilltäppta kärl. Läkarna gör ballongsprängningar och sätter in stentar för att öppna på flödet igen. I ett av kärlen behöver man sätta in 4-5 stentar i följd för att få igång flödet.
Michael låg inlagd på hjärtavdelningen i Karlskrona i fyra dagar innan han fick komma hem till familjen igen.
– Vid hemkomsten kommer allt ikapp en och det tar ett tag att landa, men jag har haft ett otroligt stöd från familj och min förening. Jag har tänkt mycket på det jag har kvar att uppleva och att ge. Nu får jag verkligen en chans att starta om och börja värdera vad som är viktigast för mig och mina nära.