Äntligen på skidor efter stroken

Publicerad: 2026-02-19 | Text: Malin Sjödin

På dagen för tre år sedan låg Elin på intensiven efter en stroke. Nu har hon nått ett av sina mål. Att åka utför en pist igen. – Jag är euforisk, säger hon.

Tre år efter stroken – tillbaka i skidbacken

Rödkullen Åre. Minus 18 som känns som minus 25. Bara några dagar har passerat på det nya året 2026. Elin Andersson, 47, står stark som en fura i Totalskidskolans stuga, som ligger mitt i backen.

Under fem dagar ska hon gå en skidskola som passar henne, där skidläraren Frida Blomqvist tar hänsyn till Elins stroke, med en halvsidesförlamning i vänster sida och en fot som krånglar.

I dag, på den tredje kursdagen, har Elin med hjälp av Frida, maken Christian och dottern Moa äntligen fått på sig skidpjäxorna.

– Jag är enormt lycklig! I måndags och tisdags fick jag inte på mig pjäxorna. Jag har en inflammation i en tå som har gjort galet ont. Jag fick åka snowcart i stället för slalom. Det var okej men inte mitt mål, säger hon samtidigt som hon tar en stav och går ut genom dörren.

När livet förändrades – från yrsel till hjärnblödning

För tre år sedan drabbades Elin av en stroke. Det var en tidig förmiddag som hon plötsligt blev väldigt yr. Det första hennes vänner, som fanns hos henne när det hände, misstänkte var att hon hade lågt blodsocker – Elin har diabetes typ 1 sedan barndomen.

– Men det var något helt annat. Det snurrade rejält och jag satte mig på golvet, minns hon.

Ett antal personer, ett par vårdutbildade, kom till undsättning.

Mina vänner gjorde akuttestet och jag kunde bara efter några minuter inte höja min arm och de uppmärksammade att jag pratade sluddrigt. En ambulans var på plats inom tio minuter.

– Mina vänner gjorde akuttestet och jag kunde bara efter några minuter inte höja min arm och de uppmärksammade att jag pratade sluddrigt. En ambulans var på plats inom tio minuter.

Elin togs först till akuten i Trelleborg som är närmaste sjukhus från Vellinge där hon bor.

– Jag kände dödsångest.

Läkarna konstaterade snabbt att hon hade drabbats av en hjärnblödning och Elin transporterades till neurointensiven i Lund.

– Det finns många om i min berättelse. Om detta hade hänt i bilen, på hundpromenaden i skogen eller under natten. Ja, då hade jag inte stått här i mina pjäxor.

Elin låg en vecka på intensiven. Christian och barnen fanns vid hennes sida.

– Jag vaknade upp halvsidesförlamad, oförmögen att ens flytta blicken, prata eller röra på mig. Jag förstod att det här skulle bli min största utmaning, berättar hon.

Känslan att få åka igen är obeskrivlig, säger Elin.

Rehabilitering, mål och viljan att aldrig ge upp

Elin har alltid varit målmedveten.

– Jag fick min diabetes när jag var nio år. Den har aldrig varit ett hinder.

Elin fick höra från flera personer på sjukhuset att ”det är inte säkert att du kommer kunna gå eller jobba heltid igen”.

– Skitsnack! Jag bestämde mig för att de inte skulle få rätt.

De första övningarna var att förflytta sig från sängen till en rullstol och sedan att stå och gå.

– Jag fick börja om, konstaterar hon.

Familj och vänner följde hennes framsteg via en Messengergrupp som Christian skapade. Efter knappt ett år kom Elin tillbaka till sitt jobb, kunde gå och fungera hyfsat i vardagen igen.

Några veckor efter att hon kom hem från sjukhuset våren 2023 startade hon Instagramkontot elinstrokefighter.

I dag har kontot nästan 42 000 följare. Där visar Elin sin vardag, hur det är att leva efter och med sviterna av en stroke, träning, mål och stora utmaningar – bland annat att bestiga Kebnekaise eller som nu stå på ett par slalomskidor igen.

– Jag hoppas att jag kan peppa och hjälpa andra att förstå att man aldrig ska ge upp.

Hopp, forskning och nya mål

Det biter i kinderna. Åre har haft både storm, snöfall och extrem kyla.

Frida hjälper Elin att sätta fast skidorna. Christian håller stadigt i henne. Att ramla som halvsidesförlamad kan gå fort och sluta olyckligt.

– I höstas snavade jag på ett bordsben i köket och föll rakt ned i golvet. Jag bröt armen, berättar Elin.

Duon tar sig sakta ned för backen. Väl nere testar Elin att åka både knapplift och stå på ett rullband.

– Otroligt, det fungerar, utbrister hon med glädje.

Väl i värmestugan med en varm kaffekopp säger hon:

För tre år sedan just den här dagen låg jag på intensiven. Nu sitter jag här. Jag kan inte förstå det. Det är oerhört stort.

– För tre år sedan just den här dagen låg jag på intensiven. Nu sitter jag här. Jag kan inte förstå det. Det är oerhört stort.

Innan dagens skidskola är över kan Elin åka helt själv nedför backen och i liften. En stav i höger hand stöttar.

– Jag är stolt och lycklig! … Jag hoppas att andra kan se mig och tänka, ge aldrig upp!

Elins resa visar vad målmedveten rehabilitering, stöd från närstående och den avancerade strokevården kan betyda. Tack vare forskning har vården av stroke utvecklats enormt de senaste decennierna – men mycket arbete återstår för att fler ska överleva och återfå ett aktivt liv.