Sömnapné riskfaktorer

Att luftvägarna är trånga kan bero på en rad olika faktorer. Stor tunga och stora halsmandlar kan orsaka sömnapné. Överbett, övervikt och andra typer av anatomiska avvikelser kan också vara riskfaktorer, liksom sjukdomar som diabetes och reumatism.

En stor andel sömnapnoiker har en underkäke som sitter tillbakaskjuten, alltså ett överbett. Detta innebär att tungbasen kommer nära strupens bakre vägg och kan göra att tungan lättare förtränger luftvägen.

Det finns också vissa sjukdomar som kan orsaka sömnapné. Vanligast i detta sammanhang är brist på sköldkörtelhormon, så kallad hypothyreos. Sömnapné är dessutom vanligt vid diabetes och reumatism.

Övervikt och andningsuppehåll

Övervikt är en vanlig orsak, men man ska komma ihåg att det finns en stor andel sömnapnoiker som inte är överviktiga. När övervikten lägger sig på halsen, kan man även få fettinlagringar under slemhinnorna i svalget. I det här området, från näsan och ner till stämbanden, har man bara mjukdelar. Det finns inget ben, inget brosk eller annan fast vävnad som kan hjälpa till att staga upp svalget, utan det är bara bindväv, muskler och fettvävnad. Blir det fettinlagringar här så täpper det till in mot själva luftvägarna, så att de blir än trängre.

Musklerna i det här området jobbar för att öppna svalget. Därför har man inte några problem i vaket tillstånd. Men under sömnen slappnar muskulaturen. Hos vissa individer blir muskelaktiviteten så låg att vävnaderna sjunker in och då räcker inte utrymmet till för att tillräckligt med luft ska passera. I kombination med detta kan även tungan falla bakåt, så att luftvägen blockeras helt.

Då får man ett andningsuppehåll, och för att bryta detta reagerar kroppen med en väckningsreflex. Sömnapnoikern väcker sig själv väldigt kortvarigt, oftast utan att själv vara medveten om det, men tillräckligt för att sömnen ska störas. Detta kan ge besvär på dagtid i form av trötthet och koncentrationssvårigheter.

Alkohol, morfinpreparat och rökning

Muskulaturen i svalget påverkas även av vissa yttre livsstilfaktorer. Hit hör i första hand alkohol. Folk som inte snarkar i vanliga fall gör det ofta när de har druckit alkohol på kvällen. Det beror på att muskulaturen blir avslappnad. Den som har sömnapné och dricker alkohol på kvällen får ofta fler och längre andningsuppehåll under natten.

Lugnande medel och sömntabletter, främst bensodiazepiner, har liknande effekter som alkohol på svalgmuskulaturen. Morfinpreparat kan också orsaka apnéer och låg andningsfrekvens.

Rökning, och även passiv rökning, är en vanlig orsak till snarkning och sannolikt också till sömnapné. Mekanismen är dock okänd.

Ärftliga faktorer

Liksom i de flesta medicinska sammanhang finns en ärftlig komponent även när det gäller sömnapné. Att vara trång i sitt svalg går i många fall i arv, och i studier har konstaterats att det bland sömnapnoiker finns en ökad förekomst av samma problem hos släktingar.

Luftvägshinder hos barn

Hos barn är det inte normalt att snarka. Storsnarkande barn bör därför alltid undersökas i näsa och svalg. Stora halsmandlar eller körtel bakom näsan (adenoid) som tränger till luftvägarna är de vanligaste orsakerna hos barn med sömnapné. Om man opererar bort dessa försvinner oftast både snarkningar och sömnstörningar.

Barn med sömnapné har ofta problem med viktuppgång. En del blir trötta medan andra barn blir överaktiva och oroliga.

Texten baseras på Hjärt-Lungfondens skrift om sömnapné som är faktagranskad av Karl Franklin, docent och överläkare, Norrlands universitetssjukhus.

Sidan senast uppdaterad 2016-09-19