Sömnapné - vad är det?

Sömnapné är ett tillstånd som består av korta andningsuppehåll under sömnen. Den som lider av sömnapnésyndrom kan under en natt ha hundratals andningsuppehåll med efterföljande mikrouppvakningar och syresänkningar i blodet. Detta leder till allvarliga hälsorisker.

Fakta sömnapné
  •  Människor med sömnapné lider av andningsuppehåll under sömn som beror på att man är för trång i de övre luftvägarna.
  • En av 30 svenskar lider av sömnapné och har därmed ökad risk för hjärt-kärlsjukdom.
  • Tack vare forskningen finns idag mer kunskap om sambandet mellan sömnapné och högt blodtryck samt om risken för sömnapnoiker att utveckla hjärt-kärlsjukdom.
  • Hjärt-Lungfondens mål är att hitta behandlingsmetoder som minskar symptom och förhindrar sjukdom i hjärta och kärl.

Andning – en komplicerad mekanism

Andningen kan tyckas självklar och är sällan något vi reflekterar över, men andning är faktiskt en komplex procedur. In- och utandningen regleras dels av signaler som kommer från andningscentrum i förlängda märgen, dels av olika reflexer. Man kan även påverka andningen med viljan.

När vi drar in luft reagerar musklerna i de mjuka svalgväggarna reflexmässigt och strävar efter att vidga svalget. Under sömn, när musklerna slappnar av, blir svalgväggarna mer eller mindre slappa och kan påverkas av tryckförändringarna på ett annat sätt än i vaket tillstånd. Undertrycket som bildas vid inandning kan få svalget att sugas ihop och pressas inåt.

Muskelavslappningen under sömn tillsammans med faktorer som förtränger den övre luftvägen – till exempel en tillbakadragen underkäke, fettansamlingar i övre luftvägen eller stora halsmandlar – gör att andningsvägen blir alltför trång och vi börjar snarka som ett tecken på ofri övre luftväg. I vissa fall går det så långt att svalget helt stängs när man försöker andas in, vilket resulterar i ett andningsuppehåll, en så kallad sömnapné.

Central och obstruktiv sömnapné

Det finns två typer av sömnapné: central och obstruktiv.

Central sömnapné förekommer under så kallad Cheyne-Stokes- andning, där andningsrörelserna först ökar för att sedan minska successivt och övergå i en central apné utan bröstkorgsrörelser.

Många av dem som lider av hjärtsvikt har den här typen av andningsuppehåll när de sover. I det akuta skedet efter ett slaganfall är det också vanligt att patienten drabbas av central sömnapné. Det förekommer också vid vistelse på hög höjd. Till skillnad från obstruktiv sömnapné snarkar inte en person med central sömnapné. Andningsuppehållen kan vara mycket långa utan att kroppen gör något försök till att dra in luft.

Mekanismerna bakom central sömnapné är väsentligen okända, liksom konsekvenserna och behandlingen.

Obstruktiv sömnapné är betydligt vanligare än central. Personer med obstruktiv sömnapné har en ofri övre luftväg, de snarkar och kan vara trötta under dagen. Under själva andningsuppehållet är andningsrörelserna kraftiga, men personen får ingen luft eftersom den övre luftvägen är tät och vanligen blockeras av tungbasen.

Denna typ av sömnapné karakteriseras av att bröstkorgsrörelserna fortsätter under hela andningsuppehållet. Kroppen försöker alltså dra in luft, men den kommer inte fram.

Obstruktiv sömnapné beror på att man av varierande anledningar är för trång i de övre luftvägarna. Under sömn, när muskulaturen i det här området slappnar av, blir luftvägarna därför oförmögna att släppa igenom tillräckligt med luft till lungorna.

Ett vanligt tecken på trånga övre luftvägar är snarkning, och det är ofta det som personen själv eller omgivningen märker först. Man behöver emellertid inte drabbas av andningsuppehåll bara för att man snarkar.

Sömnapné – Konsekvenser och hälsorisker

Konsekvenserna av sömnapnén och den störda nattsömnen kan delas in i två typer:

  • Dagsymptom som påverkar hur man mår nästa dag. Tröttheten leder till exempel till ökad risk för olyckor i trafiken och på arbetsplatsen.
  • Långsiktiga effekter på hjärta och blodkärl. Larmsignalerna vid andningsuppehåll håller oss vid liv, men innebär också stora påfrestningar på cirkulationssystemet.

Kardiovaskulära konsekvenser

Det är omfattande och framgångsrik forskning i Umeå, Uppsala och Göteborg med stöd från Hjärt-Lungfonden som ligger till grund för mycket av den kunskap som finns om kardiovaskulära komplikationer till sömnapné. Forskningen har visat att det finns flera komponenter som gör att sömnapné innebär en ökad risk för hjärt-kärlsjukdomar.

Varje gång man får ett andningsuppehåll reagerar kroppen med stress som aktiverar det autonoma nervsystemet och frisätter stresshormon. Då ökar puls och blodtryck. Undertrycket som skapas i bröstkorgen gör att hjärtat får tyngre att arbeta. Det blir också en syresänkning i blodet. Detta är ingen bra kombination.

Forskare i Uppsala har visat att vid sömnapné frisätts de ämnen i kroppen som man vanligtvis ser vid hjärtsvikt. Man har också funnit att kvinnor som har symptom på sömnapné med snarkning och dagtrötthet har en fördubblad risk att insjukna i hjärtsvikt.

Kopplingen mellan kärlkramp och sömnapné

Sömnapné är vanligare bland såväl män som kvinnor som lider av kärlkramp och sömnapné är en riskfaktor för att de ska få en stroke senare i livet.

Patienter som vaknar med kärlkramp under natten, så kallad nattlig kärlkramp, har visat sig lida av kombinationen sömnapné och kranskärlsjukdom. I vanliga fall utlöses kärlkrampsattacker vid ansträngning på dagarna. Sömnapnén sätter dock igång motsvarande reaktion på natten, framför allt under drömsömnen, då andningsuppehållen är längre och syresättningen lägre.

Ökad risk för stroke

Ungefär hälften av patienterna med kranskärlssjukdom lider av sömnapné. Forskare i Umeå har visat att dessa personer löper en trefaldigt ökad risk för stroke i det fortsatta förloppet. Risken för stroke eller död ökade också med svårighetsgraden av sömnapnén. I en amerikansk studie konstateras till exempel att patienter med ett AHI över 5 hade en dubblerad risk att insjukna i stroke.

Förklaringen kan ligga i att sömnapné utmärks av att blodtrycket under natten varierar kraftigt. Kroppen tycks inte hinna kompensera för dessa snabba förlopp, vilket innebär att även blodflödet till hjärnan varierar mycket – med en ökad risk för stroke som följd.

Upp emot 60 procent av dem som drabbats av stroke har sömnapné och en studie från Umeå har visat att dessa personer har en betydligt kortare överlevnad än strokepatienter som inte har obstruktiv sömnapné.

Högt blodtryck

Vid Sahlgrenska akademin i Göteborg har man i flera år forskat på sambandet mellan sömnapné, högt blodtryck och skador på blodkärlen. Sambandet hänger troligtvis samman med de upprepade påslagen av stressnervsystemet under den störda sömnen. Normalt borde blodtrycket annars ligga lågt på natten när kroppen vilar och hjärt-kärlsystemet går på sparlåga, men hos sömnapnoikern störs den naturliga dygnsrytmen av de ständiga andningsuppehållen. Stresspåslaget i kroppen blir på sikt bestående, så att det förhöjda blodtrycket kvarstår även dagtid.

Högt blodtryck är i sig en riskfaktor som innebär en ökad påfrestning på hjärt-kärlsystemet och därmed ökad risk för hjärtinfarkt, stroke och död. Bland patienter som har så kallad terapiresistent hypertoni, det vill säga personer som behöver två eller ibland fler läkemedel för att kontrollera blodtrycket (eller som trots flera läkemedel ändå har dåligt kontrollerat blodtryck), finns en överrepresentation av just sömnapnoiker.

Skador på blodkärlen

Senare forskning har också visat att sömnapné kan leda till skador på blodkärlen, oavsett om patienten har högt blodtryck eller ej. Mycket talar för att sömnapné sätter igång en kärlinflammation och tidig åderförfettningsprocess. Processen inleds av att blodkärlens inre tapet – endotelet – tappar funktion.

I blodkärlens endotel finns mycket av regler funktionen för att vidga och dra ihop blodkärlen. Börjar man tappa denna funktion, det vill säga få en så kallad endotelskada i blodkärlet, påbörjas en tidig åderförfettningsprocess. Detta innebär att kärlväggen inflammeras och börjar omvandla fett som finns där, så att man får en kärlförträngning. Det är möjligt att det till stor del är syrebristen, som följer av andningsuppehållen, som orsakar denna utveckling. De som får mycket syrebrist är mer utsatta för risk att få en kärlskada.

Diabetes och insulinkänslighet

I Uppsala har man sedan 1990-talet forskat på hur sömnapné kan leda till nedsatt insulinkänslighet, som är ett förstadium till diabetes. Det pågår i dag mycket forskning på området i flera länder, men det är ännu för tidigt att säga säkert om sömnapné också kan orsaka diabetes. Hos vissa patienter med både diabetes och sömnapné kan man se förbättrade blodsockervärden när man behandlar sömnapnén.

Körförbud
Enligt Transportstyrelsens föreskrifter är ”trafikfarlig vakenhetsstörning”, förorsakad av till exempel sömnapnésyndrom, ett hinder för körkortsinnehav, såvida inte framgångsrik behandling givits.

Sömnapné leder till trafikolyckor

Dagtrötthet och nedsatt koncentrationsförmåga gör att personer med sömnapné löper en ökad risk för trafikolyckor. Sedan slutet av 1980-talet har flera undersökningar påvisat detta samband.

Sömnigheten kan naturligtvis ha många olika orsaker, men en grupp som har studerats specifikt är just patienter med sömnapnésyndrom. Forskare har exempelvis visat att trafikolycksrisken för sömnapnoiker är två till tre gånger större än för befolkningen i övrigt. När det gäller singelolyckor är överrisken ännu större för apnoiker.

Det är just i sådana monotona situationer – som vid motorvägskörning där trafiken flyter på utan avbrott – som sömnskulden efter en natt med ständiga mikrouppvaknanden gör sig påmind. Men sömnighet i sig tycks inte vara den enda orsaken till överrisken. En omfattande spansk studie har visat en ökad risk för trafikolyckor bland sömnapnépatienter oavsett om de var dagtrötta eller ej.

Risker i arbete och vardag

Sömnapnésyndrom leder dessutom ofta till problem på arbetet. Risken för arbetsplatsolyckor är dubbelt så stor för sömnapnoiker som för andra, och många har också svårare att lära sig nya saker på arbetet. Att klara av monotona uppgifter, till exempel inmatningar framför en datorskärm, är jobbigt för en person med sömnapnésyndrom.

Tröttheten och initiativlösheten som ofta följer av dessa nattliga sömnstörningar kan också leda till problem av psykosocial karaktär. En känsla av att inte orka med arbete och vardagliga rutiner leder ofta till nedstämdhet. Sömnapnoiker har ökad risk för depression, och sömnbristen i sig förstärker depressionen hos dem som har tendens att få det.

Skillnader mellan kvinnor och män

Problem med sömnapné är dubbelt så vanligt bland män som bland kvinnor. Minst 4 procent av männen och 2 procent av kvinnorna lider av sjukdomen sömnapnésyndrom. Att ha andningsuppehåll utan dagsymptom är betydligt vanligare än så. Det har 24 procent av alla män och 9 procent av alla kvinnor.

En ny svensk befolkningsstudie visar emellertid att så stor andel som 50 procent av kvinnor mellan 20 och 70 år har sömnapné. Sjukdomen förekommer i synnerhet vid övervikt och förhöjt blodtryck och blir dessutom vanligare vid stigande ålder.

Snarkning är dubbelt så vanligt hos män som hos kvinnor. Det visar flera studier från bland annat Akademiska sjukhuset i Uppsala och Sunderby sjukhus i Luleå. Omkring 18 procent av männen och 8 procent av kvinnorna snarkar regelbundet. Dock beror dessa siffror väldigt mycket på vilken åldersgrupp man undersöker.

Både snarkning och sömnapnésyndrom blir vanligare med stigande ålder, och når sin kulmen mellan 50 och 60 år då ungefär 25 procent av männen och 15 procent av kvinnorna snarkar högt och störande varje natt.

Att problemen är vanligare bland män än bland kvinnor kan förklaras av en kombination av hormonella faktorer – det kvinnliga könshormonet östrogen har möjligen en skyddande effekt – och typen av övervikt. Män får oftast mer central fetma runt buk och hals.

Många gravida snarkar

Graviditet medför en särskild risk för snarkning. Över 20 procent av alla gravida kvinnor snarkar i slutet av graviditeten. Forskare från Umeå har visat att gravida kvinnor löper dubbelt så stor risk att drabbas av högt blodtryck och havandeskapsförgiftning om de snarkar.

Texten baseras på Hjärt-Lungfondens skrift om sömnapné som är faktagranskad av Karl Franklin, docent och överläkare, Norrlands universitetssjukhus.

Sidan senast uppdaterad 2016-09-19