Forskning om diabetes

Forskningen inom diabetesområdet har varit mycket framgångsrik under de senaste 30 åren. Forskarna har lyckats ta fram behandlingsmetoder och läkemedel som har varit till direkt hjälp och nytta för den stora gruppen diabetessjuka. Men mer forskning behövs.

Antalet personer med diabetes växer lavinartat över hela världen och sjukdomen går ned i åldrarna. Intensiv forskning pågår och man försöker hitta lösningar som identifierar riskgrupper för att förebygga framtida sjukdom, exempelvis i hjärta och kärl. Andra forskargrupper går ned på cellnivå för att söka efter utlösande orsaker till.

Stort hopp sätts till genforskningen. Både typ 1- och typ 2-diabetes är ärftliga sjukdomar och omkring var fjärde svensk bär på en eller flera diabetesgener. I framtiden hoppas forskarna att man bättre kan identifiera högriskpersoner via gentester och bättre förutspå vilka som har risk för komplikationer och därmed kunna skräddarsy behandling. Genetisk risk vid typ 2-diabetes är ett aktuellt forskningsområde där mycket händer.

Forskare söker också efter enkla och kostnadseffektiva metoder som kan påvisa hjärt-kärlkomplikationer i ett tidigt skede. Upp till 50–70 procent av dödsfallen bland diabetesdrabbade beror på sådana komplikationer.

Hitta botemedel mot typ 1-diabetes

Flera olika forskningsprojekt bedrivs för att öka kunskapen om ursprunget för typ 1-diabetes och hur det utvecklas. Bland annat studerar man hur en till synes enkel virusinfektion kan orsaka autoimmuna sjukdomar. Kan man ta reda på detta finns även möjlighet att förhindra att typ 1-diabetes bryter ut. Man undersöker även mekanismerna bakom celldöden i bukspottkörteln och om miljöfaktorer har inverkan på den genetiska regleringen och utvecklingen av typ 1-diabetes. Även funktionen hos de insulinproducerande betacellerna studeras. I framtiden tror man att det går att fastställa de bakomliggande orsakerna till typ 1-diabetes och att man då kan utveckla nya metoder för att förebygga, diagnostisera och behandla sjukdomen.

Fetma och typ 2-diabetes

Fetma har en klar koppling till typ 2-diabetes och en del forskning är därför inriktad på att utveckla nya metoder som behandlar och förebygger fetma. Forskarna söker även nya genkopplingar till fetma och kroppsuppbyggnad genom att studera genetiken hos personer med fetma. I Sverige pågår forskning av fettväven som signalorgan i kroppen. Forskning bedrivs även kring kopplingen mellan fetma och det metabola syndromet. Nyare studier visar att kirurgisk åtgärd vid fetma, exempelvis gastric bypass (GBP), har visat sig ha god effekt på såväl diabetesutveckling som hjärt-kärlkomplikationer. Även tarmflorans roll för fetma och diabetes är föremål för intensiv forskning.

Transplantation av bukspottkörtelöar

I många år har man försökt transplantera insulinproducerande bukspottkörtelöar i personer som har normal bukspottkörtel, men som saknar de celler som producerar insulin. På senare år har resultaten varit lovande. Flera patienter har blivit helt eller delvis insulinfria, andra har fått stabilare blodsockernivåer. I Sverige pågår forskningen vid Akademiska sjukhuset i Uppsala där även ett skandinaviskt nätverk har byggts upp.

Nya läkemedel vid diabetes

Inom diabetesforskningen ställer man stort hopp till bättre läkemedel. De befintliga läkemedlen är effektiva men vissa har oönskade biverkningar. Läkemedelsforskningen är där för intensiv och på senare tid har nya, effektiva mediciner tagits fram och fler är under utveckling.

Två nya typer av diabetesläkemedel, GLP-1-analoger och SGLT-2-hämmare, har visat sig förhindra hjärt-kärlkomplikationer och död hos personer med typ 2-diabetes som redan har etablerad hjärt-kärlsjukdom. Man har ännu inte förstått mekanismerna bakom den skyddande effekten men SGLT-2-hämmare tycks förhindra hjärtsviktsutveckling och testas nu i stora hjärtsviktsstudier även hos personer utan diabetes.

Källa: Hjärt-Lungfondens temaskrift om Diabetes
Vetenskapligt ansvarig: Anna Norhammar, specialistläkare i internmedicin, kardiologi och klinisk fysiologi vid Capio S:t Görans Sjukhus, docent i kardiologi och forskare vid institutionen för medicin, Karolinska Institutet, Solna
Uppdaterat: 2018-06-20