”Den dåliga prognosen är drivkraften”

Hjärtstopp innebär stor dramatik – och tyvärr slutar det oftast illa. Docent Jacob Hollenberg och hans kollegor utvärderar flera nya sätt att öka chansen att överleva.

Plötsligt hjärtstopp är det farligaste och mest livshotande medicinska tillstånd man kan
drabbas av. Det innebär som namnet antyder att hjärtats pumpförmåga plötsligt
upphör. Den drabbade förlorar medvetandet och visar i regel inga livstecken.

När det händer är tiden oerhört dyrbar. En tumregel säger att vid ett hjärtstopp ökar
risken att dö med tio procent för varje minut som går om ingen behandling sätts in. Uppemot 10 000 personer drabbas av hjärtstopp varje år i Sverige. Bara ungefär en av tio drabbade överlever. De flesta som överlevt ett hjärtstopp har haft turen att ha människor runt sig som
börjat ge hjärt-lungräddning (HLR), ringt efter ambulans och i många fall använt hjärtstartare.

Men tyvärr går det alltså oftast dåligt för personer som drabbas av plötsligt hjärtstopp.

– Jag ser det ofta med egna ögon i mitt arbete som läkare på den medicinska intensivvårdsavdelningen på Södersjukhuset, säger Jacob Hollenberg, docent i kardiologi och chef för Centrum för Hjärtstoppsforskning vid Karolinska institutet.

– Målet med min forskning är att fler som drabbas av plötsligt hjärtstopp ska överleva. Tillsammans med mina kollegor på Hjärtstoppscentrum i Stockholm driver jag flera stora forskningsstudier som syftar till just detta, att rädda liv, berättar han.

Studierna utvärderar allt från användning av drönare försedda med hjärtstartare och kylbehandling av hjärnan för att minska skadorna efter hjärtstoppet, till SMS-livräddning och en förenklad hjärt-lungräddningsmetod med enbart bröstkompressioner.

Det var i början av 00-talet som Jacob Hollenberg och några kollegor, med stöd från Karolinska institutet, tog initiativ till ett forskningscentrum med inriktning på hjärtstopp vid Södersjukhuset. Här finns i dag en tvärprofessionell forskargrupp med läkare, sjuksköterskor, statistiker och administratörer – totalt 25–30 personer. Många av dem, så även Jacob Hollenberg, har sin bas i den kliniska miljön på den medicinska intensivvårdsavdelningen på
Södersjukhuset. Jämte Malmö-Lund, som också har ledande forskning inom fältet, räknas Hjärtstoppscentrum i Stockholm ofta in bland de tio starkaste forskningsmiljöerna inom hjärtstopp i världen.

Tiden är dyrbar

Vid plötsligt hjärtstopp är det som sagt bråttom – väldigt bråttom. Därför är många av
forskningsprojekten direkt eller indirekt inriktade på att kapa tiden tills räddningsinsatsen kan starta. Ett sätt är att öka tillgången till hjärtstartare i samhället. Det var strategin i det stora projektet SALSA, som började i Stockholm på 00-talet men sedan skalades upp till nationell nivå. Brandkårens och polisens fordon försågs med hjärtstartare och totalt 1 500 personer i båda yrkeskategorierna specialutbildades.

– Vi kunde visa att vi fick fram resurser snabbare till de drabbade och att andelen överlevande ökade nationellt. Idag har satsningen permanentats i Stockholm och i flera andra delar av landet, säger Jacob Hollenberg, som själv var initiativtagare och disputerade på forskning inom ramen för SALSA-projektet 2008.

En annan strategi i kampen mot klockan är att snabbare få fram HLR-kunniga personer till
de drabbade. Det är tanken bakom projektet SAMBA. Med hjälp av mobilappen SMS-livräddare, som använder GPS-positionering, kan HLR-utbildade personer ta emot larmsignaler när hjärtstopp inträffar i närheten. Instruktioner om var närmaste hjärtstartare finns att hämta förmedlas också.

– Den mycket dåliga prognosen vid hjärtstopp är en av de starkaste drivkrafterna för mig i arbetet med att hitta nya behandlingar och metoder som kan påverka överlevnaden till det bättre. Jag är övertygad om att det kan lyckas. Genom forskning kan vi rädda liv, säger Jacob Hollenberg.