Med perifer artärsjukdom menas åderförkalkning i benens eller armarnas artärer, i buk- eller njurartärer och – eller – i halsartärerna (arteria karotis). Samtliga tillstånd innebär en avsevärt ökad risk för hjärt-kärlhändelser som hjärtinfarkt och stroke.
Benartärsjukdom
Åderförkalkning i den nedre delen av aorta, i bäckenartärerna, samt i de artärer som finns nedanför bäckenet kan leda till så kraftiga förträngningar att blodet får svårt att passera.
Benartärsjukdom kan delas in i tre stadier:
Det första inte ger några påtagliga symtom, men kan upptäckas genom att mäta blodtrycket i benen samt jämföra dessa blodtryck med armblodtrycket (så kallat ankel/brakialindex).
Det vanligaste symtomet i det andra stadiet är värk i vaderna, eller ibland i lår, höft eller skinkmuskel, när man promenerar. Värken försvinner relativt snabbt när man står stilla, och kommer tillbaka när man fortsätter att gå. Därav den i Sverige vanliga benämningen ”fönstertittarsjuka”. På latin kallas tillståndet claudicato intermittens.
Det tredje stadiet benämns kronisk extremitetshotande ischemi och innebär att blodflödet är kraftigt nedsatt, vilket kan resultera i svår smärta även i vila, och, eller, fotsår och tecken på kallbrand i foten. I dessa fall föreligger en hög risk för benamputation om inte blodflödet relativt snabbt kan återställas med kärlkirurgisk behandling.
De främsta påverkbara riskfaktorerna för att drabbas av benartärsjukdom är rökning, diabetes, högt blodtryck och blodfettsrubbningar. Hög ålder innebär också en ökad risk.
Behandlingen består av livsstilsförändringar inklusive rökstopp, gångträning, blodproppsförebyggande, blodfettssänkande och blodtryckssänkande medicinering samt medicinering mot diabetes. Vid svår benartärsjukdom kan det bli aktuellt med en ballongvidgning, stentbehandling eller konventionell kärlkirurgisk operation med bypass och, eller, rensning (endarterektomi) av den förträngda delen av blodkärlet.
Karotisstenos (förträngningar i halsartärerna)
De främre halsartärer som förser storhjärnan med blod kallas karotisartärer. När dessa artärer blir åderförkalkade utvecklas plack i kärlväggen som över tid kan leda till en successivt ökande förträngning (”stenos” med medicinsk terminologi). Stenosen ger oftast inga symtom, men om den blir instabil kan plackets inre yta brista varvid det kan det bildas blodproppar som riskerar att lossna, följa med blodflödet till hjärnan och där blockera blodflödet i hjärnans blodkärl. Man drabbas då antingen av en övergående cirkulationsstörning i hjärnan, vilket kallas TIA (transitorisk ischemisk attack), eller i värsta fall av en permanent stroke. Om placket i en karotisartär brister är det heller inte helt ovanligt att man drabbas av en övergående synstörning på ett öga eller blodpropp i näthinnan vilken i värsta fall kan orsaka permanent blindhet i det drabbade ögat.
Riskfaktorerna för att utveckla plack i halsartärerna är desamma som vid övrig åderförkalkningssjukdom – rökning, diabetes, blodfettsrubbningar och högt blodtryck. Hög ålder innebär också en ökad risk.
Behandlingen består av livsstilsförändringar inklusive rökstopp samt läkemedelsbehandling av diabetes, höga kolesterolvärden och högt blodtryck, samt ofta även blodproppsförebyggande medicin. Om man har haft en stroke eller TIA och samtidigt har karotisstenos kan det bli aktuellt med operation av halskärlet i syfte att förebygga en ny och potentiellt invalidiserande stroke.
