Drabbades av förmaksflimmer
– Hjärthändelsen gav nya insikter
Författaren Patricia Tudor-Sandahl är ständigt aktuell, just nu i en av våra kampanjfilmer. När hon tackade ja till att delta hade hon ännu inte drabbats av förmaksflimmer. Erfarenheten har satt sina spår.
Patricia Tudor-Sandahl
Foto: André de Loisted | Publicerad 2014 | Uppdaterad 2023
I centrala Stockholm, i en vindsvåning med karaktär och atmosfär lever Patricia Tudor-Sandahl med maken Christer. Hon blir 74 år till sommaren, är författare, psykolog och psykoterapeut, föreläsare och retreatledare. De som läst böckerna beundrar hennes vishet, och när man träffar henne möts man av värme, humor, nyfikenhet och en befriande inställning till livet.
Precis som för de flesta av oss har Patricia Tudor-Sandahls liv kantats av både ljus och skugga, något hon generöst delar med sig av i sina böcker. Nyligen drabbades hon av förmaksflimmer – en upplevelse hon beskriver som ett helvetiskt dygn, men också som en gåva. Hon dricker lite av det nybryggda kaffet och berättar att hon befann sig på landstället på Österlen med sin man efter en lugn och trevlig jul. Hon hade planerat in en skrivarvecka för sitt bokprojekt.
Under dagen mådde jag lite illa, och tidigt på morgonen därpå kände jag att något var helt fel i min kropp. Jag smög upp och hämtade tidningen, men jag var yr och vinglig
– Under dagen mådde jag lite illa, och tidigt på morgonen därpå kände jag att något var helt fel i min kropp. Jag smög upp och hämtade tidningen, men jag var yr och vinglig. Vid köksbordet försökte hon bläddra i tidningen, men det gick inte. Förutom ett kraftigt illamående, tryckte det över bröstet.
– Intuitivt kände jag att det var något med mitt hjärta. När min man kom ned gick jag och lade mig igen, men blev absolut inte bättre. Maken Christer ringde vårdcentralen och fick rådet att omedelbart åka in. Efter undersökningar av hjärtat kördes hon i ilfart med ambulans till lasarettet i Ystad. Det första dygnet mådde Patricia Tudor-Sandahl så dåligt att hon trodde att hennes sista stund var kommen. Hon var uppkopplad till apparater, fick läkemedel och vårdpersonal fanns omkring henne hela tiden.
– Jag kräktes och kunde inte lyfta huvudet från kudden. Till natten förstod jag att det inte var någon fara för livet, eftersom min man kunde åka hem. Hon fick erbjudande om en sömntablett men avböjde.
– Känslan av att det här var min sista natt i livet var så stark. Jag stretade emot och ville inte somna. Jag tänkte på min man. Hur skulle han berätta för våra barn? Sedan hände något mycket intressant, säger Patricia Tudor-Sandahl och ställer ner kaffekoppen.
– Jag har inte riktigt smält upplevelsen, men min känsla av panik gled över till ett lugn. Det var en kraftfull sinnesändring som sade: Nu överlämnar du dig. Något skiftade i mitt inre. På engelska skulle jag säga: So be it. Det var stort för mig.
Hon tog tabletten, och somnade med frid i sinnet. Dagen efter ändrades hjärtrytmen till det normala.
När det vände mådde jag omedelbart mycket bättre, och strax efter bekräftade en sjuksköterska att sinusrytmen rättat till sig
– När det vände mådde jag omedelbart mycket bättre, och strax efter bekräftade en sjuksköterska att sinusrytmen rättat till sig. Patricia Tudor-Sandahl hanterar hjärthändelsen med ro. Samtalet går på djupet men orden seglar upp mot takbjälkarna och blandas med hennes sprudlande skratt. Hon tar fakta till sig och lyfter upp händelsen till vad den är:
– Intrycket jag fick var att man inte vet hur förmaksflimmer uppstår. Tanken slog mig: Har jag ett riktigt hjärtfel? Men man röntgar och gör ultraljud och något hjärtfel har jag inte och det är skönt. Läkarna förklarade att förmaksflimmer inte är ovanligt och heller inte farligt, men att det obehandlat kan utlösa blodproppar och orsaka stroke.
– Jag är tacksam över det skydd jag får av den blodförtunnande medicinen Waran. Men jag tänker inte på det och jag är inte rädd. Däremot är jag förvånad över att jag hamnade i den här situationen. Den var helvetisk men också häftig.
Hade du nytta av dina livserfarenheter och yrkeskompetens?
– Absolut inte. Döden har funnits i mitt huvud förut, i form av cancer och annat i mitt liv som varit svårt. Möjligtvis har jag kunnat sätta saker i fack efteråt, men när det händer är jag bara Patricia, säger hon mjukt.
Om händelsen gjort något med mig, så är jag nog mer medveten om tidens gång, om det sköra och sårbara
– Om händelsen gjort något med mig, så är jag nog mer medveten om tidens gång, om det sköra och sårbara. Det här var nästan som en lektion. Alla insikter är en färskvara, man behöver förnya dem och livet hjälper oss, säger hon.