Hjärtinfarkt och typ 2-diabetes

När Dan Warghagen drabbades av en allvarlig hjärtinfarkt fick han även besked om att han har typ 2-diabetes.

En hjärtinfarkt var det sista Dan Warghagen, 56 år, hade väntat sig. Jo, Dan är en man med många järn i elden, på senare tid hade han känt sig stressad och ganska nyligen hade han också förlorat sin bror. Men han har alltid hållit sig i form.

Efter en rätt intensiv doktorandkurs i Trosa skärgård i augusti förra året kom Dan Warghagen hem till sin lägenhet i Stockholm. Han kände sig oerhört trött, men drog på sig löparskorna för att ta en runda. Den blev kort – det kändes tungt, kroppen ville inte riktigt och han styrde stegen hemåt.

Väl hemma tog han ett bad och satte sig sedan vid datorn för att arbeta med sin avhandling i geografi. Plötsligt fungerade inte armarna utan de föll ner från bordet, han mådde illa och tog sig in i badrummet igen. Strax därefter kände han en intensiv smärta i hjärtat och i vänster skuldra, halsen värkte, han fick svårt att andas och han föll ihop på golvet.

– Då förstod jag att jag hade fått en hjärtinfarkt. Som tur var hade jag min mobil med mig och min frus telefonnummer på kortnummer. Jag lyckades ringa henne och medan jag väntade på ambulansen låg jag och sparkade med benen för att inte förlora medvetandet – annars dör jag, tänkte jag.

Ballongvidgning på Karolinska universitetssjukhuset

Minnesbilderna och tidsuppfattningen när Dan Warghagen väl kom in till Karolinska universitetssjukhuset i Solna är mycket suddiga. Han minns inte mycket, men vet att läkarna genomförde en ballongvidgning och att ett stent sattes på plats i kärlet.

Dagarna efter operationen var han var väldigt trött och omtumlad.

– Men jag minns att jag var oerhört förvånad över att jag hade fått en hjärtinfarkt och att den var så pass allvarlig. Vänstra kammaren hade i princip kollapsat och blodförsörjningen av hjärtat var halverad. Jag som alltid har ätit bra mat, som har varit aktiv och rört på mig och alltid haft lågt blodtryck. Jag är smal och röker inte heller så en hjärtinfarkt i min ålder var det sista jag hade trott skulle drabba mig, säger han.

En chock att även ha typ 2-diabetes

Efter några dagar på intensivvårdsavdelningen fick han en fråga han inte heller hade förväntat sig: Vet du om att du har diabetes?

– Min mamma hade typ 2-diabetes och att jag hade en ärftlig benägenhet slog mig ganska snabbt. Men det var ändå något av en chock att få diagnosen diabetes. Återigen tänkte jag: Jag som har känt mig hyfsat frisk.

På Karolinska universitetssjukhuset gick Dan Warghagen i den speciella hjärtinfarktskola och diabetesskola som finns för patienter och anhöriga. Här kunde han få reda på fakta och träffa andra personer i samma situation.

Under den här tiden förstod Dan Warghagen att han hade haft en del symptom som tydde på tidig diabetes, men som han inte hade kopplat till något allvarligare än kanske just stress.

– När jag tänkte efter hade jag känt mig trött under några års tid, varit ovanligt törstig, gått på toaletten på nätterna och haft kramper i vaderna. De här tecknen hade jag varit medveten om, men tänkt att det ordnar sig nog när allt är lugnare.

Stress utlösande faktor till hjärtinfarkten

Dan Warghagen tror själv att det var hans pressade situation som utlöste hjärtinfarkten, men förstår också att den smygande diabetesen har varit en bidragande orsak. Stressen har han börjat lära sig att hantera: Han säger nej när han känner att han inte orkar och ber om hjälp när han behöver. Det är en ny lärdom i livet. Hans diabetes är svårare att hantera.

– Jag kämpar mest med min diabetes just nu. Jag är fortfarande förbryllad över att jag drabbades – jag är ju inget klassiskt fall. Men akademiskt skolad som jag är försöker jag få mer kunskap genom att söka information och läsa om diabetes, det hjälper mig mycket.

– Men det är fortfarande svårt att få blodsockret stabilt och jag har inte riktigt fått kläm på vad jag ska göra för att få det att ligga bra.

Livet har förändrats för Dan Warghagen, men trots alla omställningar är han tacksam över att han lever, att han får vara med om allt smått och stort som finns och händer i livet. Och han tycker att det är bra att han får möjlighet att berätta om sina upplevelser:

– Det är viktigt att det här uppmärksammas. Fler än jag drabbas av smygande diabetes och för att få klarhet i många frågor behövs det mer forskning kring diabetes, säger han.