Symptom vid hjärtrytmrubbningar

Att rytmen i hjärtats slag rubbas är vanligt. I vissa fall är det helt symptomfritt. I andra fall är symptomen så svåra att de kan leda till hjärtstopp och plötslig död.

Rubbningarna i hjärtats elektriska impulsbildning kan få hjärtat att slå för fort (takykardi), för långsamt (bradykardi) eller oregelbundet. Orsaken till de elektriska störningarna som orsakar en hjärtrusning kan finnas både i hjärtats förmak och i dess kammare. Hjärtrytmrubbningar i förmaken är vanligast och finns hos alla åldersgrupper och även hos dem som i övrigt är helt friska. Risken för att drabbas ökar dock med åldern. De betydligt allvarligare elektriska störningarna i kamrarna, drabbar oftare dem som redan har andra hjärtsjukdomar, exempelvis tidigare hjärtinfarkt. Uppstår problemen i förmaken och AV-knutan kallas störningen supraventrikulär. Ligger problemet i kamrarna kallas hjärtrytmrubbningen ventrikulär.

Förmaksflimmer symptom

Förmaksflimmer är så vanligt att man kan tala om en folksjukdom. Minst 300 000 svenskar lider av kroniskt förmaksflimmer. Risken för att drabbas ökar med ålder. Kroniskt förmaksflimmer är ovanligt för dem under 50, men mer än var femte 80-åring är drabbad. I varje åldersgrupp är förmaksflimmer vanligare hos män än hos kvinnor, men eftersom kvinnor lever längre är det i högre åldrar fler kvinnor än män som är drabbade.

Vid förmaksflimmer utgår den elektriska signalen inte från sinusknutan. I stället uppstår, utan samordning, elektriska signaler på flera ställen i förmaken. Man kan beskriva det som om förmaksmuskulaturen just ”flimrar” med knappt synliga, oregelbundna rörelser. Denna elektriska oreda gör att förmaken inte drar ihop sig på ett ordnat sätt och inte samarbetar med kamrarna. Dessutom arbetar de alldeles för fort – ofta 400 till 600 impulser per minut.

Den oregelbundna rytmen och dåliga samordningen mellan förmak och kammare gör att hjärtats förmåga att pumpa runt blodet försämras. Den som lider av förmaksflimmer har därför ofta en nedsatt prestationsförmåga som, förutom de vanliga symptomen med hjärtklappning i vila, märks vid ansträngning. Man brukar säga att hjärtat tappar cirka 20 procent av sin maximala arbetsförmåga, vilket framför allt märks vid ansträngning.

Förmaksflimmer hos yngre människor uppträder oftast i attacker och är något man får leva med hela livet. Hur ofta attackerna kommer och hur stora besvären är varierar från person till person. I vissa fall kan attackerna bero på negativ stress eller hög konsumtion av tobak, kaffe och alkohol, eller en kombination av flera faktorer. Exempel på sådana faktorer är fetma, högt blodtryck, diabetes och obstruktiv sömnapné.

Åtminstone 60 procent av dem som har förmaksflimmer har också någon annan underliggande hjärt-kärlsjukdom. Det kan vara högt blodtryck, hjärtsvikt, fel i hjärtklaffar eller hjärtmuskelinflammation. Typ 2-diabetes eller giftstruma (för stor produktion av sköldkörtelhormon) ökar också risken att få förmaksflimmer.

Förmaksflimmer är en vanlig orsak till blodpropp i hjärnan och därmed till stroke, slaganfall. Varje år får 6 000 svenskar stroke till följd av förmaksflimmer. Den ökade risken för blodproppar beror på att blodet strömmar sämre och tidvis står stilla i hjärtats vänstra förmaksöra. Blodet har då lättare att klumpa ihop sig och kan sedan följa blodströmmen till hjärnan. Av denna anledning är blodproppsförebyggande behandling den absolut viktigaste faktorn när det gäller att minska risken för förtida död och en av hörnpelarna i omhändertagandet av patienter med förmaksflimmer.

Förmaksfladder symptom

Förmaksfladder beror på elektrisk rundgång, oftast i höger förmak. Vid förmaksfladder är de elektriska impulserna i förmaket blockerade på väg ner till kammaren. Hjärtats sammandragningar är visserligen regelbundna, men de är svagare än normalt och alldeles för snabba. Den normala pumpfrekvensen i förmaken ökar från sinusknutans normala 60–100 slag i minuten i vila till mellan 280 och 350 impulser per minut vid fladder, men minst varannan elektrisk fladderimpuls blockeras av AV-knutan och når inte kamrarna.

Förmaksfladder kan vara symptomfritt, men kan också ge regelbunden eller oregelbunden hjärtklappning, bröstsmärta, trötthet och i vissa fall även andfåddhet. Orsaken till fladdret är ofta andra underliggande hjärtsjukdomar. Även om mekanismerna som ger förmaksflimmer är andra än de som ger förmaksfladder lider många patienter av både flimmer och fladder.

Ur blodproppssynpunkt behandlas fladder som flimmer. Fladder i höger förmak kan hos cirka 90 procent av patienterna botas med ablationsbehandling.

När hjärtat slår för fort eller

När hjärtat slår för fort, vid takykardi, beror det på att hjärtat får för många impulser eller på att det blir elektrisk rundgång i hjärtat vilket är den vanligaste orsaken. Impulserna går då inte bara genom retledningssystemet, hjärtats eget elektriska system, utan också via elektriska extravägar i hjärtat. Dessa extravägar kan vara medfödda eller nyskapade.

Det vanligaste symptomet hos patienter med takykardi är plötslig hjärtklappning. Om detta är det enda symptomet kan hjärtat för övrigt vara helt friskt. Förekommer andfåddhet, tryck över bröstet eller yrsel och kanske svimning tyder det på att det samtidigt kan finnas en annan hjärtsjukdom.

När hjärtat slår för långsamt

Med bradykardi menas att hjärtat slår långsammare än normalt. I stället för normala 60 till 100 slag per minut slår hjärtat färre än 50 gånger i minuten. Bradykardi kan bero på att de elektriska impulserna från sinusknutan bildas för långsamt eller på att de elektriska impulserna fastnar i His'ka bunten eller i övriga retledningssytemet.

Attacker med långsam puls kan uppträda dagligen hos en del patienter och ge besvär som trötthet, frusenhetskänsla och kanske yrsel, medan andra kan drabbas enbart ett par gånger i månaden.

Vissa patienter insjuknar dramatiskt i plötsliga anfall av långsam puls. Blir uppehållen i hjärtrytmen långa kan man svimma. Anfallen kan komma utan förvarning. I det flesta fall kommer hjärtat igång av sig själv igen och patienten vaknar upp, annars behövs hjärt-lungräddning. Ett plötsligt anfall med svimning bör alltid leda till akut sjukhusbesök och en utredning.

När hjärtat slår extraslag

Alla hjärtan slår extra slag ibland, mer eller mindre ofta. Orsaken till extraslag är att förmaken eller kamrarna aktiveras för tidigt. Det betyder att extraslaget kan kännas som ett överhoppat slag, uteblivet slag eller svagt slag, men också som en volt eller dunk i bröstet. När hjärtat slår 60 slag per minut är det en sekund mellan slagen. Om extraslaget kommer redan efter en tredjedels sekund har hjärtat inte hunnit fyllas med blod och själva extraslaget blir svagt. Efter extraslaget följer som regel en paus och slaget som sedan följer upplevs ofta som ett hopp eller en rejäl dunk.

För den som i övrigt har ett friskt hjärta är extraslag inte farligt. För att undersöka om extraslagen enbart beror på en elektrisk oro kan man på patienter med omfattande symptom göra en utredning med hjälp av arbets-EKG och ultraljudsundersökning av hjärtat.

SVES – Supraventrikulära extrasystolier kallas det när extraslagen uppstår på grund av elektrisk oro i förmaken.

VES – Ventrikulära extrasystolier beror på elektrisk oro i kamrarna. Ju sjukare ett hjärta är desto vanligare är det med VES, därför bör den som har omfattande VES se det som en varningssignal och söka hjälp.

WPW – Wolff-Parkinson-White-syndrom

Vid WPW går de elektriska impulserna via en extraväg utanför retledningssystemet. I stället för att enbart följa hjärtats egen elektriska bana går impulserna också i en medfödd extrabana mellan kammare och förmak. De impulser som skickas i den alternativa banan går därmed inte genom AV-knutan, som normalt får impulsen att stanna upp så att förmaken hinner tömmas.

Elektrisk rundgång kan uppstå när impulsen går ner till kamrarna den vanliga vägen och upp bakvägen i extrabanan, för att sedan gå ner igen, som i ett elektriskt ”ekorrhjul”. Resultatet blir att kammaren aktiveras för snabbt. WPW drabbar fler män än kvinnor. Behandling med ablation, då den alternativa banan tas bort, kan bota minst 90 procent av alla WPW-syndrom.

AVNRT – AV-nodal re-entry takykardi

På svenska kallas denna rytmrubbning även AV-nodal återkopplingstakykardi. Vid AVNRT går de elektriska impulser, som normalt skulle skickas genom retledningssystemet, också genom en nyskapad extraväg inne i hjärtats eget elektriska system. I själva AV-knutan finns då två impulsvägar i stället för en och där kan det bli elektrisk rundgång. Detta innebär en risk för hjärtrusning på mellan 180 och 260 slag per minut. Anfallen kommer plötsligt och försvinner lika spontant och varar i allt från några minuter till timmar.

Detta är en av de vanligaste hjärtrytmrubbningarna som oftast behandlas med ablation. ablationsbehandlingen är framgångsrik och cirka 90 procent botas. AVNRT är vanligare hos kvinnor än hos män.

Ektopisk förmakstakykardi (EAT)

Denna typ av hjärtrytmrubbning kallas också fokal förmakstakykardi vilket antyder att impulsursprunget ligger fel. Här är det frågan om ett litet område med enstaka hjärtceller som utan signaler från sinusknutan aktiverar hjärtat. Denna rytmrubbning kan variera mellan drygt 100 och 250 slag per minut och kan vara både återkommande och ihållande. Också här finns möjlighet att behandla med ablation.

Kammartakykardi

Vid kammartakykardi, eller ventrikeltakykardi (VT), finns orsaken till hjärtrytmrubbningen i hjärtats kamrar. Detta är ett allvarligt och många gånger livshotande tillstånd. Största faran är att kammartakykardin kan övergå i kammarflimmer som får hjärtat att stanna.

Hos sju av tio patienter med kammartakykardi orsakas problemen av en kranskärlsjukdom. Av övriga har ungefär hälften en annan hjärtsjukdom, som fel på klaffarna. Eftersom de allra flesta som får kammartakykardi redan är hjärtsjuka är det vanligt att hjärtrusningen leder till andfåddhet och/eller bröstsmärtor.

Behandlingen är oftast en implanterbar defibrillator, ICD, i kombination med läkemedel.

Kammarflimmer

Flimmer i hjärtats kamrar, eller ventrikelflimmer (VF), uppträder oftast vid akut hjärtinfarkt och är den vanligaste orsaken till hjärtstopp och plötslig oväntad hjärtdöd. Vid kammarflimmer är den elektriska funktionen i oordning och inget blod pumpas ut från hjärtat.Fås ingen hjälp blir det så småningom total elektrisk tystnad och hjärtat stannar. Den som får omedelbar behandling med hjärtstartare (defibrillator) eller hjärt-lungräddning och överlever ett hjärtstopp kan i allmänhet leva ett fortsatt normalt liv.

Problemet med plötsligt hjärtstopp är att den kan komma helt utan förvarning och ofta drabbar personer som är fullt aktiva och uppfattar sig som helt friska. Den som drabbats av kammarflimmer och överlevt kan få en inopererad defibrillator (ICD), som förhindrar ett nytt hjärtstopp om kammarflimret återkommer. Om kammarflimret uppstår i anslutning till en hjärtinfarkt ges ingen ICD eftersom riskmomentet är övergående.

Långt QT-syndrom

Vid långt QT-syndrom förlängs tiden mellan hjärtats elektriska aktivering och hjärtats elektriska återhämtningstid i kamrarna. Detta syns på EKG genom att avståndet mellan mätpunkterna Q och T på EKG-kurvan är längre än normalt. Sjukdomen kan gå i arv och när den upptäcks bör även övriga familjemedlemmar undersökas. Barn, syskon och föräldrar har 50 procents risk att ha samma mutation, det vill säga förändring i arvsanlaget, och att utveckla sjukdomen. Man kan ha lång QT-tid utan att känna symptom, men i svåra fall kan det leda till hjärtrusning inklusive kammarflimmer. Långt QT-syndrom kan också orsakas av läkemedel, kaliumbrist, hjärtmuskelsjukdom och långsam hjärtrytm (bradykardi).

AV-block

AV-block uppstår när AV-knutan är skadad. Överledningen mellan förmak och kammare genom AV-knutan kan bli långsam eller avbrytas helt, vilket innebär uteblivet hjärtslag eller långsam puls. Blockeringarna kan antingen uppträda i attacker eller vara konstanta. Symptomen är yrsel, trötthet, orkeslöshet och i allvarligare fall svimning. Som en följd av den låga hjärtrytmen kan patienten även visa tecken på hjärtsvikt. Den långsamma rytmen kan också bana väg för hjärtrytmrubbningar i kamrarna.

AV-block delas in i tre olika grupper. En del patienter växlar mellan olika blockeringar som då kan komma både attackvis och konstant hos samma person.

  • AV-block I ger inga symptom och påverkar inte hjärtrytmen. Störningen fördröjer impulsen och gör att signalen visserligen når kamrarna, men senare än normalt. Denna typ ses ganska ofta hos unga vältränade personer och upptäcks många gånger av en slump vid en hälsokontroll eller EKG-undersökning i idrottssammanhang. AV- block I kan orsakas av vissa läkemedel, exempelvis betablockerare.
  • AV-block II får enstaka elektriska impulser att fastna under överledningen mellan förmak och kammare, vilket får kamrarna att ta paus före nästa slag. Vid svårare former av AV-block II kan så mycket som varannan impuls avstanna vilket får pulsen att gå från 60 till 30 slag per minut, och pacemaker kan bli nödvändigt.
  • AV-block III betyder total blockering av alla impulser från förmak till kammare både konstant och i attacker. Rytmstörningen är farlig och kan leda till svimningsepisoder om inte en pacemaker opereras in. Även om alla impulser är blockerade kan kammarmuskulaturen producera en långsam ersättningsrytm, vilken kan vara tillräcklig för att patienten ska hinna söka hjälp. En del patienter växlar mellan olika AV-block, exempelvis mellan II och III.

Sjuk Sinusknuta (SSS-Sick-Sinus-Syndrome)

Att sinusknutan är sjuk kan märkas på att hjärtrytmen blir långsam, gör uppehåll och pulsen inte ökar som den ska vid ansträngning. Den som drabbas känner yrsel, trötthet eller svimmar. Problemet är lika vanligt hos män som hos kvinnor och problemen uppstår vanligtvis i 60–70-årsåldern. En sjuk sinusknuta är en lika vanlig orsak till behandling med pacemaker som AV-block II och III.

Brady-Taky-Syndrom

Bland dem som har en sjuk sinusknuta har närmare 40 procent också problem med förmakstakykardier, framför allt förmaksflimmer. Då kallar man det Brady-Taky-Syndrom. Hjärtat växlar alltså mellan att slå för långsamt och för fort. Behandlingen är en kombination av pacemaker och läkemedel.

Texten baseras på Hjärt-Lungfondens skrift om hjärtrytmrubbningar som är faktagranskad av Lennart Bergfeldt, professor vid Sahlgrenska akademin och överläkare vid Sahlgrenska universitetssjukhuset.

Sidan senast uppdaterad 2016-07-04