Forskning om aortaaneurysm

Idag kan läkare rädda allt fler människor som drabbas av bråckbildning på stora kroppspulsådern. Men fortfarande är kunskapen om själva förloppet – när det startar, varför bindväven försvagas eller bryts ned och hos vem – inte helt klarlagd. Dagens forskning kring bedrivs därför på bred front.

Forskarna vet att vissa sällsynta genetiska sjukdomar och mer vanliga medfödda missbildningar kan orsaka bråckbildning i thorakala aorta. Hör man till en sådan riskgrupp får man all tillgänglig hjälp och behandling. Man försöker även förebygga dödlighet genom att fånga upp människor som befinner sig i riskzonen för bukaortaaneurysm genom screening. Själva symptomet, bråckbildningen, kan i många fall behandlas med kirurgi om det upptäcks i tid.

Tillväxten av bråcket studeras

Många av de studier som pågår är så kallade observationsstudier i varierande storlek. I dessa analyserar forskare tillväxten av bråckbildning i bukaorta hos människor med små bråckbildningar.

I ett flertal mindre kliniska studier prövar man olika typer av läkemedel i förhoppning om att kunna bromsa tillväxten av bråcket. För att forskarna ska kunna studera effekten använder man bråckbildningens diameter som en så kallad surrogatvariabel, det hittills enda mätbara måttet som visar om ett aneurysm riskerar att brista.

Riskfaktorer som påskyndar bråckbildning

Forskningen baseras på vissa riskfaktorer som är kopplade till uppkomst och tillväxt av bråckbildning och man fokuserar på att försöka bromsa de områden som man i dag vet påverkar sjukdomens förlopp:

  • Inflammation
  • Högt blodtryck
  • Bindvävsnedbrytande enzymer

Medicinering

Forskare har bland annat studerat effekten av olika blodtryckssänkande medicineringar för patienterna. En medicin mot högt blodtryck, ACE-hämmare (Angiotensin converting
enzyme) har visat effekt. I en observationsstudie visade forskarna att patienter som medicinerade med ACE-hämmare hade lägre risk för bristning av bukaortaaneurysm.

I en annan liknande studie med motsvarande medicinering såg forskarna en lägre
tillväxthastighet av bråckbildningen. Men hittills finns inga randomiserade studier med ACE-hämmare rapporterade (studier där patienter fördelas slumpmässigt till att antingen behandlas med verksam substans eller verkningslös substans). Sådana studier krävs för att forskarna ska kunna dra säkra slutsatser.

I en stor svensk randomiserad multicenterstudie, där även centra från Danmark och England deltar, hämmas de inflammatoriska cellerna i bråckbildningens vävnad och forskarna studerar om detta ger effekt på tillväxten av mindre bråckbildningar. Forskare har även studerat effekten av antibiotika i tron att olika infektioner påverkar inflammationen.

Ett av dessa preparat, doxycycline, hämmar effekten av ett bindvävsnedbrytande
enzym (MMP-9), och är en upptäckt som har rönt stor uppmärksamhet. I randomiserande studier utomlands prövas nu effekten av doxycyclin på tillväxt av små bråckbildningar.

Tobak en riskfaktor

Rökning är starkare förknippad med bukaortaaneurysm än någon annan tobaksrelaterad sjukdom, förutom lungcancer och KOL. I dag förs diskussioner om att rökavvänjning ska ingå som en del i behandlingen av bukaortaaneurysm. Rökstopp är en effektiv behandling för minskad tillväxt av bråckbildningen och minskar även risken för komplikationer vid operation.

Metoder som visar risk för bråckbristning

För att bättre kunna avgöra om en bråckbildning riskerar att brista, utvecklas nu allt fler metoder inom digital bildteknik. En av dem är att använda datortomografi i kombination med kontrastvätska. Forskarna får fram avancerade avbildningar, som hittills har använts för att mäta bråckbildningens diameter. På så vis får man en uppfattning om hur stor risken för bristning är.

I ett forskningsprojekt som inbegriper specialister inom biomekanik och hållfasthetslära, har forskare vid Kungliga tekniska högskolan i Stockholm utvecklat metoder som gör det möjligt att specifikt bestämma risken för aneurysmbristning hos en individ genom att beräkna aortaväggens hållfasthet och vilken maximal påfrestning den klarar.

Mer forskning behövs

Sammanfattningsvis finns ännu inga tydliga resultat kring den forskning som rör bukaortaaneurysm och större studier behövs. Nu och i framtiden behöver forskarna även studera sjukdomen på molekylär nivå för att bättre förstå sjukdomsförloppet.

Sidan senast uppdaterad 2016-08-29