Kroppspulsådern var nära att brista
I mars 2010 var Janne Tappers kroppspulsåder på väg att brista. Ett hjärtstopp hann det också bli innan han kunde börja vägen tillbaka till livet. I dag tickar hjärtat som en klocka.
Janne Tapper är en man som inte sitter still längre än han behöver. Han har alltid projekt på gång i radhuset vid havet i Sandarne utanför Söderhamn.
Det är svårt att tro att Janne för sex år sedan var en hårsmån från döden när stora kroppspulsådern började brista nära hjärtat och att han därefter fick genomgå nästan 40 operationer.
− Ja, jag hade verkligen stor tur som klarade mig, trots att det blev en del bakslag på vägen.
Akut färd till sjukhuset med bristningar i aorta
I tio års tid drev Janne en egen firma och grävde husgrunder med sin grävmaskin, men när han drabbades av bristningen i aorta var han anställd som transportledare på en lastbilscentral, och det var tur att han inte var ensam den dagen då allt hände.
− Jag satt framför datorn på jobbet när jag började svettas och det kändes som att jag skulle svimma. Jag tog av mig glasögonen och lade mig ner på golvet. Min chef förstod att det var allvarligt och ropade till en kollega att han måste ringa efter ambulans, berättar Janne.
Han fördes till sjukhuset i Bollnäs och därifrån med helikopter till Akademiska sjukhuset i Uppsala.
− Jag har inte så många minnen av transporten, bara att jag var lite ledsen över att det var mörkt så att jag inte såg något nu när jag för en gångs skull fick flyga helikopter.
När thoraxkirurgen öppnade bröstkorgen var den blodfylld, bristningen i aorta läckte. Den trasiga delen av kroppspulsådern byttes ut mot en protes, en så kallad kärlgraft, och bröstkorgen syddes igen. Men dramatiken var inte över.
Komplikationer och hjärtstopp
− Dagen efter började det läcka blod igen så att de fick öppna bröstkorgen en gång till. Sedan fick jag en allvarlig infektion som gick ner i bröstbenet och ett par veckor senare hostade jag så mycket att såret över bröstbenet sprack på grund av infektionen, berättar Janne.
Därefter tillstötte ytterligare komplikationer som blodförgiftning. Och elva dagar efter operationen stannade hjärtat.
− De arbetade med återupplivningen i cirka tio minuter. De kunde inte använda hjärtstartare på grund av suturerna utan fick göra vanlig hjärt-lungräddning. Men jag klarade det också.
Totalt tillbringade Janne Tapper 20 veckor på Akademiska sjukhuset och 5 veckor på sjukhuset i Hudiksvall. Kvällen före julafton 2010 kom han hem igen.
− Då var jag lite trött, skrattar han.
− Men jag hade i alla fall tränat upp mig i att gå. Första gången när jag skulle ur sängen bar benen mig inte alls, men jag bestämde mig för att jag skulle komma tillbaka och började träna benen i sängen. Så småningom kunde jag gå, först med gåbord och sedan med mindre stöd.
Viktigt stöd från hustrun Sonja
Under hela sjukdomstiden har Janne stort stöd av sin hustru Sonja.
− Jag hade inte överlevet utan henne. Hon skrev ner allt som hände och satt hos mig nästan hela tiden. När hon inte var där blev jag orolig och fick hemska hallucinationer. Hon var verkligen viktig, säger Janne.
Så småningom kunde Janne börja arbetsträna och till slut även gå tillbaka till sitt heltidsjobb.
− Jag jobbade tills jag var 66 år och har inte haft några problem. Hjärtat går som en klocka och jag är i farten jämt. När det inte är projekt på radhuset hjälper jag dottern med att måla om hennes hus och nu i sommar ska jag måla om barnbarnet hus.
Dottern föddes med hjärtfel
När Sonjas och Jannes dotter föddes 1969 upptäcktes det att hon hade ett hål mellan de båda hjärtkamrarna. Sju månader gammal opererades hon för första gången, sedan har det blivit två gånger till, senast 2014 då hålet åter fick repareras samtidigt som en klaff byttes ut.
− Det är helt otroligt att man kan operera ett hjärta på ett spädbarn på sju månader. Och nu har man tydligen ännu bättre metoder än 1969, man kan till exempel använda titthålsteknik för många operationer.
Janne Tapper är mycket medveten om att det är forskningen som har räddat både dottern och honom själv.
− Ökad kunskap, förfinade instrument, nya tekniker – allt handlar om framsteg inom forskningen. Genom att berätta min historia hoppas jag kunna hjälpa till att samla in pengar till mer forskning, säger han.