Margrét Leósdóttir – jämlik hjärtrehabilitering

Från vänster Kristina Sparreljung, Hjärt-Lungfonden, Margrét Leósdóttir, överläkare vid Hjärtsjukvård Malmö, Skånes universitetssjukhus, Håkan Roos, Norhedsstiftelsen.

Fotograf: Jeroen Wolfers

Margrét Leósdóttir tilldelas sex miljoner kronor för sitt forskningsprojekt som syftar till att göra hjärtrehabiliteringen mer jämlik i Sverige.

En hjärtinfarkt är ofta en dramatisk upplevelse. Efteråt är det viktigt med rehabilitering för att minska risken för nya hjärt-kärlhändelser.

De drabbade som får stöd att förändra sina levnadsvanor, behandla riskfaktorer och komma i gång med träning förbättrar sina chanser att undvika en ny infarkt eller försämring av sin hjärt-kärlsjukdom. Därför har hjärtrehabilitering den starkaste möjliga rekommendationen i internationella riktlinjer.

Så skiljer sig hjärtrehabiliteringen mellan olika regioner

Rehabiliteringsprogrammen sträcker sig oftast över ett år. De genomförs som regel i multiprofessionella team där sköterskor, läkare och fysioterapeuter är kärngruppen. Även kuratorer, psykologer och dietister deltar ofta.

Sverige ligger totalt sett bra till när det gäller deltagande i hjärtrehabilitering, men bilden är väldigt olika i olika delar av landet. Både programmens innehåll, tilldelade resurser och resultat varierar kraftigt.

– Sverige ligger totalt sett bra till när det gäller deltagande i hjärtrehabilitering, men bilden är väldigt olika i olika delar av landet. Både programmens innehåll, tilldelade resurser och resultat varierar kraftigt, säger Margrét Leósdóttir, överläkare vid Hjärtsjukvård Malmö, Skånes universitetssjukhus.

– På vissa håll görs breda utredningar för att till exempel upptäcka diabetes efter hjärtinfarkt, på andra håll är uppföljningen mindre omfattande. Det skiljer också i vilket stöd som erbjuds för rökstopp, hur många återbesök patienten får och hur träningen är upplagd. Det allra största problemet är ojämlikheten i resurser och bemanning. Om man ska utföra samma sak, men antalet tjänster varierar kraftigt mellan landsändarna, så är det självklart att resultaten också blir olika, säger hon.

Dessa ojämlikheter är bakgrunden till hennes landsomfattande studie som tilldelas årets preventionsanslag från Norhedsstiftelsen via Hjärt-Lungfonden.

Projektet omfattar hjärtrehabiliteringsenheter i hela Sverige och bygger på en kombination av kartläggning, uppföljning och riktade förbättringsinsatser.

– Resursfördelningen är svår för personalen själva att påverka, men andra förbättringar är möjliga att utföra utan mer pengar, exempelvis arbetssätt, struktur och följsamhet till riktlinjer. Det är det här vi försöker påverka inom ramen för den här studien, säger Margrét Leósdóttir.

Så ska forskningen förbättra rehabiliteringen

I studien görs två typer av interventioner. Den ena sker med hjälp av kvalitetsregistret Swedeheart. Forskarna lägger in nya variabler i registret som inte bara mäter patienternas resultat, utan också hur verksamheterna arbetar. Det kan handla om huruvida en dietist finns i teamet, om enheten erbjuder rökavvänjning eller hur man arbetar med upptäckt av diabetes.

– Tanken är att själva registreringen kan stimulera till förbättring. Det har man sett för variabler i registret som mäter patientresultat, säger Margrét Leósdóttir.

Den andra interventionen är mer aktiv. Ett urval hjärtrehabiliteringsenheter får riktat stöd i sitt förbättringsarbete. Margret Leosdottir och projektledaren Mattias Lidin, som är hjärtsjuksköterska, åker ut till verksamheterna. Platsbesöken pågår i två dagar där Margrét och Mattias träffar personal och chefer, går igenom hur enheten arbetar, diskuterar styrkor och svagheter och jämför med andra verksamheter. Fokus ligger på att identifiera förbättringsmöjligheter som går att genomföra utan stora nya resurstillskott.

– Man kan säga att vi letar efter de lågt hängande frukterna, säger Margrét Leósdóttir.

Fokus på att omsätta kunskap i bättre vård

Studien är ett exempel på så kallad implementeringsforskning. Här handlar det inte primärt om att ta fram ny kunskap, snarare om att förstå i vilken grad som beprövade metoder och riktlinjer faktiskt når fram till patienterna och att hitta förbättringsfaktorer.

– Det är oerhört viktigt att forskningen inte stannar i vetenskapliga publikationer och riktlinjer utan att den faktiskt omsätts i bättre vård för människor, säger Margrét Leósdóttir.

I vår går studien in i en ny fas. Platsbesöken är i stort sett genomförda och fokus flyttas mot uppföljning och analys.

– Här får preventionsanslaget en avgörande betydelse. Vi kommer att använda pengarna till projektledning, statistisk analys, datahantering, fler doktorander och postdoktorer och till publicering och spridning av resultaten. Tack vare tillskottet får vår forskargrupp bättre möjligheter att bearbeta de stora datamängderna och leverera resultat enligt plan, säger Margrét Leósdóttir.