Operation vid klaffsjukdom

Operationer vid klaffsjukdom är effektiva och säkra, överlevnaden är mycket hög och patienten kan oftast botas från sin sjukdom. De flesta patienter uppger att de får högre livskvalitet efter klaffoperationen.

Den vanligaste operationsmetoden vid klaffel är traditionell öppen klaffoperation, som innebär att bröstkorgen öppnas för att kirurgen ska kunna laga, byta ut eller förstärka den sjuka klaffen. Den här typen av klaffoperation är ett stort ingrepp som kräver att patienten är kopplad till en hjärt-lungmaskin under operationen. Hjärt-lungmaskinen är en apparat som tillfälligt tar över hjärtats och lungornas funktion.

Fördelarna med en öppen klaffoperation är att kirurgen får god överblick över klaffen som ska lagas, förstärkas eller bytas ut. Kirurgen kan samtidigt se över hela hjärtat och operera andra sjukdomstillstånd i själva hjärtat, i kranskärlen eller i aorta.

Efter en öppen klaffoperation måste de flesta patienter intensivvårdas under något dygn, och operationen innebär också en tids konvalescens. När klaffen fungerar som den ska förbättras också hjärtats funktion, men det kan ta lite tid innan man helt och hållet återhämtar sig fysiskt.

Klaffplastik

I möjligaste mån försöker hjärtkirurgen reparera eller rekonstruera den skadade klaffen. Mest lämpade för klaffplastik är mitralklaffen, trikuspidalisklaffen och i vissa fall aortaklaff med läckage.

Inom klaffplastiken finns flera olika alternativ:

  • En läckande klaff kan förstärkas med en ring eller ett band som är försett med tyg. Anordningen fäster kirurgen runt klafföppningens utsida. När vävnaden har förstärkts kan klaffen öppnas och stängas normalt.
  • Ett klaffblad som har förlorat formen och därmed läcker kan lagas genom att kirurgen klipper bort den framfallande delen och syr ihop de kvarvarande delarna av klaffbladet. Klaffen kan därefter stängas normalt.
  • En klaff som läcker på grund av att muskeltrådarna som sitter fästade mellan klaffbladen och hjärtats muskelvävnad är försvagade och uttänjda kan kirurgen korta av eller ersätta med syntetiska trådar. När muskeltrådarna har rätt längd kan klaffen stängas normalt igen.
  • En förträngd eller förtjockad klaff kan öppnas genom att kirurgen klipper upp de ställen där klaffbladen sitter ihop. Klaffen kan sedan öppnas och stängas som den ska.
  • Om det har uppstått ett hål eller en reva på hjärtklaffen kan den ibland repareras.

Kateterburet ingrepp

Perkutan kateterburen aortaklaffimplantation är en relativt ny metod för klaffoperation som kan utföras på personer med allvarligt förträngd aortaklaff men som bedöms vara för sköra för en traditionell öppen klaffoperation.

Vid ingreppet utför kirurgen operationen via ljumskartären där en tunn slang (kateter) förs in. Slangen förs upp genom stora kroppspulsådern och in i den sjuka aortaklaffen. I katetern finns en biologisk klaffprotes som fästs på platsen för den skadade aortaklaffen, vilket gör att blodflödet i hjärtat omedelbart kan fungera normalt igen.

Ingreppet görs ofta under lokalbedövning och kateterns väg genom stora kroppspulsådern upp till aortaklaffen bevakas med röntgen. Medelåldern bland de patienter som har behandlats med metoden i Sverige är 80 år.

Efter klaffoperationen

Efter klaffoperationen känner sig patienterna oftast snabbt bättre och orken kommer tillbaka. Hjärtat anpassar sig gradvis samtidigt som symptomen förbättras.

Det viktigt att man återhämtar sig och försöker leva på ett sätt som är sunt för hjärtat och kärlen. Det kan handla om att motionera efter ett individuellt anpassat träningsprogram och att äta en kost som är välbalanserad, näringsriktig och bra för hjärtat. Om man röker är det dags att fimpa. Rökning belastar lungor och kärl på ett negativt sätt.

Efter en till två månader brukar man vara så pass stark att man kan återgå till normala, vardagliga aktiviteter som att städa, motionera, köra bil och arbeta.

Ingen klaffoperation alls

Om hjärtklaffpatienten är besvärsfri och klaffelet är lindrigt eller måttligt, brukar det inte leda till operation. Med dagens moderna undersökningsmetoder är det i stället möjligt att följa utvecklingen med regelbundna kontroller och i vissa fall behandla med läkemedel. På så vis kan läkaren säkerställa att funktionen i klaffen inte försämras.

Texten baseras på Hjärt-Lungfondens skrift om hjärtklaffsjukdom som är faktagranskad av Anders Jeppsson, professor och överläkare, Sahlgrenska universitetssjukhuset.

Sidan senast uppdaterad 2015-08-24