Forskning om hjärtklaffar

Vanligast är att hjärtklaffarna i vänster förmak (mitralklaffen) och vänster kammare (aortaklaffen) drabbas av skada eller sjukdom. Detta är den främsta anledningen till att det också bedrivs mest forskning kring just dessa klaffar.

De upptäckter forskarna gör kan ibland även appliceras på de två andra klaffarna i höger hjärthalva, som inte drabbas av skada eller sjukdom i samma utsträckning.

Forskning i kombination med thoraxkirurgernas skicklighet har bidragit till att den reparerande klaffkirurgin har förfinats. I dag försöker läkarna hitta och operera patienter med läckande mitralklaff i ett så tidigt skede som möjligt. En ökande grupp är annars de patienter som överlever sin hjärtinfarkt. I sviterna av en hjärtinfarkt kan vänster kammare förstoras, vilket i sin tur kan leda till klaffläckage.

Skadad hjärtklaff kan repareras i 80 procent av fallen

En skadad hjärtklaff kan repareras i 80 procent av fallen, vilket minskar behovet av en klaffprotesoperation. Skadeorsak samt klaffens anatomi och funktionalitet, men även kirurgens erfarenhet är avgörande för om det går att reparera klaffen eller inte. Kirurgin inom detta område utvecklas hela tiden.

Ett av de största genombrotten på senare tid är att de allra sjukaste och sköraste patienterna med förträngd aortaklaff, aortastenos, kan få symptomlindring med hjälp av så kallad kateterburen aortaklaffprotes. Metoden användes första gången i Sverige 2008 och genomförs i dag på alla universitetssjukhus i landet. Metoden är dock inte helt riskfri och just nu genomförs flera vetenskapliga studier kring den. Studierna ska förhoppningsvis kunna ge svar på frågan vilka patienter som bör behandlas med öppen kirurgi och vilka som bör behandlas med kateterburen operation. Det prövas också nya klaffproteser med samma typ av infästning i hjärtat som de kateterburna klaffarna har, men som sätts på plats i hjärtat vid öppen kirurgi. Fördelen är att infästningen går mycket fortare. De pågående studierna får visa om det också går bättre för patienterna som behandlas med kateterburen operation än för de som opereras med traditionell teknik.

Sjuk hjärtklaff ersätts med klaffprotes

Den vanligaste behandlingsmetoden vid aortaklaffsförträngning är att den sjuka hjärtklaffen opereras bort och ersätts med en klaffprotes. Forskare undersöker nu om det finns metoder och läkemedel som kan bromsa utvecklingen av aortastenos. En forskargrupp vid Karolinska institutet har visat att inflammation kan vara en viktig orsak vid utvecklingen av aortastenos, och att det finns vissa likheter mellan aortastenos och åderförfettning, ateroskleros. Genom att studera hjärtklaffar från patienter som opererats för olika klaffsjukdomar har forskarna visat att immunsystemets celler och en grupp inflammatoriska ämnen, leukotriener, samlas i förkalkade hjärtklaffar. Mediciner som kan förebygga åderförfettning, så kallade statiner, har visat sig vara verkningslösa mot förkalkning i hjärtklaffen. I stället pekar resultaten på att antiinflammatoriska läkemedel kan utgöra en möjlig bromsande behandling i framtiden.

I större befolkningsstudier undersöker forskare även om det kan finnas andra riskfaktorer som kan orsaka hjärtklaffsjukdom.

Sidan senast uppdaterad 2015-11-30