Frågor och svar om KOL

Den absolut viktigaste behandlingen för den som har rökrelaterad KOL är att sluta röka, och det är aldrig för sent. Även för KOL hos aldrig-rökare kan livsstilsförändringar vara viktiga.

Vid behandling av KOL finns läkemedel dels för att lindra symtomen, dels för att förebygga akuta försämringsperioder. För symtomlindring ges luftrörsvidgande mediciner som finns i olika typer. Vanliga kortverkande medel är astmasprayer eller astmapulver, som patienten tar vid behov. Rätt teknik för inhalation av dessa läkemedel är ytterst viktig. En av de vanligaste orsakerna till att dessa mediciner upplevs ”inte fungera” är att de används på fel sätt, och därför inte når ner till rätt ställe i lungan. 

Kopplat till den symtomlindrande behandlingen vill man även förbättra livskvaliteten för den som har drabbats av KOL. Därför har behandlingen på senare år inriktats mycket på att minska risken för försämringsperioder. För detta används ibland långtidsverkande luftrörsvidgande läkemedel i kombination med inhalationskortison. 

Tablettpreparat som även de ger symtomlindring genom att minska reaktiviteten och sammandragningar i luftvägarna finns, så kallade PDE4 och leukotrien-hämmare. Dessa är långtidsverkande preparat som kan ta veckor till månader innan de ger full effekt. Det är därför viktigt att dessa tas dagligen under lång tid och inte som akutmedicin vid symtom. 

Många personer med KOL är otränade och det är av yttersta vikt att fysisk träning ingår i behandlingen vid KOL. Här har sjukgymnasten en utomordentligt viktig roll. Fysisk träning med sjukgymnast kan i dag ges på recept.

En sund kost är också en viktig del av omhändertagandet vid KOL, speciellt för personer med KOL som går ner i vikt. 

Ett vanligt uttryck för virus- och bakterieinfektioner hos personer med KOL är så kallade exacerbationer, det vill säga tillfälliga försämringsperioder med ökande slemhosta, missfärgat, ofta gulgrönt slem och ökad andnöd. 

Försämringsperioder bidrar till sjukdomsutvecklingen. Det blir en ond spiral där patienten får nedsatt lungfunktion, mer symtom, blir mer stillasittande, känner mer oro och upplever lägre livskvalitet. Detta leder till att försämringarna kommer allt tätare. Personer med KOL löper även en ökad risk att drabbas av lunginflammation och andra infektioner. Personer med KOL bör därför iaktta viss försiktighet vid kontakt med förkylda personer. 

En del försämringsperioder går över av sig själva. I svårare fall behövs läkarhjälp och behandling med kortison och antibiotika. Hos patienter med svår KOL kan försämringen bli dramatisk. Läkarhjälp måste då sökas akut. Ibland blir sjukhusvård nödvändig.

Diagnosen KOL innebär att patienten har en bestående funktionsnedsättning. Den som drabbats av KOL har ofta behov av rehabilitering i flera olika former, såväl fysiskt som psykiskt. 

Sjukgymnasten spelar en viktig roll för att den som drabbats av KOL ska återhämta sig fysiskt. Med hjälp av en sjukgymnast kan patienten också öva in ett träningsprogram som kan mjuka upp kroppen, stärka arm- och benmuskler och förbättra konditionen. 

För den som har KOL är det viktigt att motionera varje dag, i den takt och på det sätt man klarar av. Det minskar risken för ytterligare komplikationer eller följdsjukdomar.