Vi sände pappersflyg från balkongen

Många tänker säkert tillbaka på ett utmanande år. Vad gör man under social isolering?

Berättarkonstnären Ewa Persson delar med sig av sin kreativitet och livsglädje.

Privat bild från Ewa Persson

Forskning för Hälsa hörde av sig till berättarkonstnären Ewa Persson i Karlstad och frågade hur hon har hanterat situationen med social distansering. Men först en tillbakablick på Ewas liv. Hon är född 1945 och uppvuxen i Nykroppa på den värmländska landsbygden. I över 30 år arbetade hon inom Sparbankerna i olika roller. Hon har givit ut flera böcker om ekonomi, poesi och kåserier.

Hjärt-Lungfondens ambassadör

Före pandemins utbrott reste Ewa, flera gånger om året, land och rike runt med Hjärt-Lungfondens forskningsföreläsningar där hon höll lättsamma föredrag om livet, kärleken och pengarna. Ewa Persson själv, och flera släktingar, är drabbade av hjärt-kärlsjukdom. Hon talar öppenhjärtigt som sin sjukdomshistoria och om varför hon har skrivit in forskningen i sitt testamente. Ewa brinner för att prata om det som är viktigt i livet i sina möten med människor. Men när corona-viruset kom kunde ingen träffa folk som vanligt.

Ett overkligt besked

– Karantän?! Jag minns min reaktion när jag hörde ordet i Rapport den 10:e mars. Jag hade precis läst boken ”Som pesten” av Hanne-Vibeke Holst. Det kändes som om dikten blev verklighet, säger Ewa Persson.

Som ”70-plus” och tillhörande riskgrupper var det inget snack om att Ewa och hennes make P-O bestämde sig för social isolering. Ewa berättar om förnöjsamheten som uppstod i och med de nya vardagsrutinerna i lägenheten där de bor. ”Promenaden” från bortre väggen i vardagsrummet till en vrå i sovrummet gav 60 steg enkel väg. Som mest kunde paret komma upp i 2400 steg under ett gångpass. Balkongen med utsikten blev deras andrum.

Som semester i början

– Jag måste erkänna att det kändes lite som semester i början. Matkassar stod bekvämt utanför dörren och jag kunde ägna mig åt precis det jag ville i hemmet. Jag sorterade, plockade och fixade i alla typer av lådor – inte minst bland mina receptsamlingar som svämmat över sedan lång tid, säger Ewa.

Själv hörde hon av sig allt oftare med brev till sin omgivning. Ett tips hon gärna delar med sig av. Att inte bara vänta på att någon annan hör av sig.

– Ring, skriv och hör av dig till din krets av släkt, vänner och bekanta. Vi måste alla hjälpas åt att bryta ensamhet, säger hon.

Hitta på saker!

Efter 40 dagar i karantän minns Ewa att vardagen började kännas annorlunda. Tristessen kom smygande. Men det gäller att hitta på nya saker, som att koka tomatmarmelad och att hela tiden tänka positivt menar hon. Hon tar fram och läser ur sina anteckningar i kalendern om ett tillfälle då barn och barnbarn kom till deras hus.

Pappersflyg från sjätte våningen!

Privat bild från Ewa Persson

– Alla stod på gården under balkongen på 6:e våningen. P-O hade vikt pappersflygplan för glatta livet. Vi kastade iväg dem till barnens stora förtjusning och grannar tittade på, skrattar hon.

Att berättarkonstnären Ewa Persson bokstavligt talat kan sprida glädje i luften, utan att vare sig prata eller skriva, det är ett nytt kapitel i hennes historia.

Artikeln publicerades först i tidningen Forskning för hälsa. Text: Christer Klinth.