Lång väg tillbaka efter stroke
När Lotta Persson drabbades av en stroke för tio år sedan började hon sticka, och hon har nu lämnat den akademiska karriären för en egen garnaffär.
Efter sin stroke har Lotta Persson lämnat den akademiska karriären för en egen garnaffär.
Foto Anders Eliasson
Publicerad 3 mars 2022
ÖR TIO ÅR sedan drabbades Lotta Persson, 56 år, av en stroke orsakad av fyra blodproppar i hjärnan. Stroken ledde till att hon fick avbryta sin akademiska karriär i Lund och den avhandling i kulturgeografi som hon skrev på.
– Men vad spelar det för roll? Jag lever och det är det viktigaste, säger Lotta.
Under tiden på sjukhuset tyckte personalen att Lotta skulle prova på att sticka. Ett utmärkt sätt att träna koordination och fingerfärdighet.
– Jag var väldigt emot det, minns Lotta och skrattar. Motvilligt gick jag med på att prova. Sedan blev jag fast.
DEN FÖRSTA GRYTLAPPEN och tröjan blev inte vackra men är idag fina symboler för att hon tog sig igenom utmaningen. I dag driver Lotta en egen garnaffär i Härnösand, dit hon och sambon flyttade för ett år sedan.
– Vi kände båda två att det var dags att göra något nytt och Höga Kusten har alltid lockat, jag tillbringade alla mina sommarlov där. Vi har inte ångrat oss och trivs väldigt bra, säger hon.
Garnaffären mitt i centrala Härnösand är öppen ett par dagar i veckan. Att arbeta mer är svårt för stroken har medfört både koncentrationssvårigheter och hjärntrötthet. Behovet av återhämtning är stort. Lotta är öppen om vad hon har drabbats av och berättar gärna för kunderna om vad hon har varit med om.
– Kära nån, ibland har jag svårt att få ihop det här med mönster och antal garnnystan. Jag kan tappa ord och har svårt för att räkna. Då är det bra om människor vet att jag har haft en stroke och inte tror att jag är knasig, konstaterar hon med ett skratt.
PROMENADER MED HUNDARNA, att vara i naturen, sticka och umgås med släkten är viktigt för återhämtning och vila.
– Min kropp är stark och i dag mår jag väldigt bra. Jag är inte rädd för att drabbas igen. Det som har hänt går ju inte att ändra på. Jag är tacksam över att jag lever och mår bra. Mitt bästa tips till andra är att försöka hitta nya strategier även om det är motigt. När jag höll i en virknål på sjukhuset första gången tänkte jag ”vad är det här för skit”. Inget fungerade. Men jag övade och idag har jag en egen butik. Det är underbart!