”Livet är inte självklart längre”

För Anders Larsson finns det ett före och ett efter hjärtinfarkten. Men trots att rädslan för återfall alltid finns närvarande i bakhuvudet är livet idag inte sämre än förut.

Klockan var fem på morgonen på alla hjärtans dag 2008 när Anders Larsson, då 60 år gammal, vaknade av en obeskrivlig smärta i bröstet.

– Det gjorde fruktansvärt ont. Du vet hur träningsvärk och liknande känns, men jämfört med det här var det absolut ingenting, berättar han.

Han rullade över och väckte sambon Marie som halvt i sömnen föreslog att han skulle ta en värktablett och försöka somna om.

– Några år tidigare hade Maries pappa också vaknat klockan fem på morgonen, haft ont i hjärtat, tagit en värktablett och försökt somna om. Det visade sig vara en hjärtinfarkt och han strök med. När jag tänkte på likheterna, på tiden och smärtan och tabletten så insåg jag att jag måste göra något om inte jag skulle dö jag också.

Fick snabb hjälp på sjukhuset

Efter en stunds funderade bestämde Anders sig för att ta sig till läkare. Smått förvirrad av smärtan lyckades han ta sig ut till bilen och köra in till akuten på lasarettet. Och där blev det fullt pådrag direkt. Anders lades in i en ambulans som körde i full fart med blåljusen på ner till hjärtspecialisterna på det större sjukhuset.

– Jag var dörädd. Det är nog bästa ordet för vad jag kände där. Jag kom ju ihåg Maries pappa och tänkte ”ska det vara min sista dag, det här?”

Men så kom ambulansen fram och Anders kom in till läkarna som snabbt satte in en så kallad stent som vidgar blodkärlet. Och smärtan försvann.

– Jag var inte sövd, så jag märkte hur det bara knäppte till och hur allt blev som vanligt, på en gång.

Efter det fick han ligga kvar för observation, först på hjärtintensiven, sedan ytterligare något dygn på lasarettet innan han fick komma hem igen, lika pigg som vanligt.

– Kroppsligt känner jag ingenting, men ångesten har inte försvunnit. Det går inte en dag utan att jag tänker på det som har hänt. Det räcker med att jag går hemma och krattar löv i trädgården och när jag sedan känner träningsvärken på kvällen så är första reaktionen rädsla för att det ska vara en till infarkt.

Hjärtinfarkten har gjort vardagen mer värdefull 

Och två gånger till har det faktiskt täppt igen sig, trots att Anders både har slutat röka och lever ett lika aktivt liv som tidigare med många timmars promenad med hundarna varje dag. Ångesten hänger kvar, men Anders är noga med att poängtera att det inte bara är något negativt utan att det samtidigt betyder att han uppskattar de små sakerna i livet mycket mer än tidigare.

– När jag lägger mig på kvällen tänker jag ”vad bra, nu har jag klarat mig en dag till”.

Saker som andra människor tar för givet, som en promenad i solen, är sådant som Anders numera tänker på med stor tacksamhet.

– Livet är inte självklart längre för jag vet att det kan ta slut på en halv minut. Mitt liv kan delas in i före och efter hjärtinfarkten, men ”efter” behöver inte bara vara negativt. Livet är bättre nu också, på väldigt många sätt.