”Jag vet att pappa är med oss”

Publicerad: 2025-12-16

När artisten Lina Hedlund förlorade sin pappa efter många års kamp mot hjärtsjukdom tystnade en av de viktigaste rösterna i hennes liv. Nu lever Lars-Göran ”Latta” Hedlunds minne vidare – både i musiken och i Linas engagemang för hjärt- och lungforskning.

Lina Hedlunds pappa Lars-Göran var inte bara en älskad familjefar – han var också en glädjespridare med ett djupt musikintresse.

– Min pappa älskade musik. Framför allt jazz. Och människor. Han var en väldigt bra historieberättare och älskade att samla människor till allsång och fest!

Växte upp med musiken

Musiken blev en självklar del av uppväxten i familjen Hedlund, nästan som en femte familjemedlem. Lars-Göran spelade både trombon och banjo, och hemma blandades allt från Taube till Beatles.

– Jag är otroligt tacksam för den bredd av musik jag växte upp med, säger Lina.

Musiken blev också hennes yrke. Hon har turnerat med Alcazar, medverkat i musikaler och synts i Melodifestivalen flera gånger.

Men mitt i framgångarna fanns oron för pappans hälsa. Redan innan Lina och hennes syster Hanna flyttat hemifrån började Lars-Görans hjärtproblem. Det började med kärlkramp, följt av en stor bypassoperation och flera ballongsprängningar. Men han pratade sällan öppet om sin sjukdom.

– Det är nog lite typiskt för den generationen. Han ville inte oroa oss.

En ofattbar sorg – och ett nytt liv

När Lars-Göran gick bort efter tre hjärtinfarkter på mindre än ett år väntade Lina sitt andra barn.

– Jag minns den dagen som igår. Pappa hade legat inne i ungefär en vecka och vi var inte beredda på att han skulle gå bort. Men vid midnatt ringde mamma efter mig och Hanna. Vi hann inte fram innan han var borta.

Samma natt tog systrarna farväl tillsammans med sin mamma. Morgonen därpå satt Lina på tåget till Växjö för att göra en show med Alcazar.

– Det var helt absurt. Men jag visste att pappa aldrig hade velat att jag ställde in. Jag sjöng för honom den kvällen men kommer knappt ihåg någonting. Idag förstår jag inte hur jag orkade.

I sorgen växte också systerskapet starkare.

– Att ha ett syskon i en sådan förlust är helt ovärderligt. Ena dagen behövde Hanna mig, nästa dag var jag på botten och behövde henne. Vi växte samman på ett nytt sätt.

En ny tradition – och ett viktigt engagemang

Året efter pappans död startade Lina och Hanna en ny tradition i hans namn: ”Allsång för hela familjen med Lattas Döttrar” i Hälsingland.

– Vi hittade en massa allsångshäften som pappa hade tryckt upp. Första sommaren körde vi en kväll och hoppades på 200 personer – det kom 1 000! Nu är det utsålt varje år och vi har skapat något som för människor samman.

Samtidigt växte Linas engagemang i Hjärt-Lungfonden fram.

– Det började med att jag fick förfrågan om att sjunga på ett event, och sen har det bara fortsatt. Jag är väldigt stolt och ärad över samarbetet med Hjärt-Lungfonden. De gör ett otroligt arbete genom att finansiera livräddande forskning!

Forskningen ligger mig varmt om hjärtat

Den stora forskningsstudien SCAPIS – som kartlägger riskfaktorer innan sjukdom bryter ut – ligger henne särskilt varmt om hjärtat.

– Att kunna upptäcka risker i tid och därmed rädda liv är helt otroligt. Jag funderar ju en del på om jag eller mina barn ligger i riskzonen, eftersom både min pappa och farfar dog i hjärtinfarkter.

För Lina är ambassadörskapet ett sätt att föra pappans minne vidare – och att själv leva mer medvetet.

– Jag har blivit mer medveten om vad jag själv kan göra för att minska risken att drabbas av hjärt-, kärl- och lungsjukdom.

Om hon fick prata med sin pappa i dag skulle hon vilja berätta om barnen, huset på landet – och saknaden.

– Jag skulle säga att jag älskar honom och att jag är så tacksam för allt jag fick av honom. Jag vet att han är med oss hela tiden.