Oskar lever med ett halvt hjärta

Han är som vem som helst som inte är som andra. Drömmar om skivbolag och egen lya passar in på de flesta 90-talister. Skillnaden är Oskar Hallbergs halva hjärta som påverkar hans resa in i framtiden.

Ung kille i rutig skjorta vid sitt trumset

Oskar Hallberg, 22, bjuder på fika hemma i köket i Nykvarn. Med vaniljhjärtan.

– Eftersom jag är ett hjärtbarn, lite symboliskt så där alltså, säger han och häller upp kaffet i muggarna.

Oskar Hallberg har bara ett halvt fungerande hjärta. När han föddes hade lungpulsådern och kroppspulsådern bytt plats, det fanns ett hål mellan kamrarna och klaffen mot lungpulsådern fungerade inte som den skulle.

Fyra hjärtoperationer

Felet upptäcktes när Oskar var tre dagar gammal. Felkopplingen gjorde att det blod som cirkulerade i kroppen inte syresattes. Sedan dess har Oskar Hallberg opererats fyra gånger – när han var fyra dagar, ett år, fyra år och sex år gammal. Hur hans hjärta ser ut i dag vet han knappt själv. Inte ser det ut som vaniljhjärtat på tallriken i alla fall.

– Men jag vet hur det fungerar. Jag har ett så kallat passivt system, som gör att blodet går genom systemet med bara en klaff. Det är som om mitt hjärta bara har ett slag, bara ett dunk, inte ett du-dunk, säger han och ljudar takten.

Orkestern blev Oskars fotbollslag

Operationsärren har gjort att han inte känner sig helt bekväm i alla sammanhang, som på badstranden eller bland tjejer. Men det finns andra sammanhang där frågan om hela eller halva hjärtan saknar betydelse. Som i musiken.

– För mig har musik varit ett sätt att synas. Orkestern blev mitt fotbollslag. Där hade jag en chans att glänsa bakom trummorna. Klart att jag har sportat lite också. Det är viktigt att jag tränar, men jag orkar självklart inte lika mycket som andra, säger Oskar.

Oskars dröm är att kunna leva på musiken, kanske ha eget skivbolag. Men han har helgarderat.

– Kan jag inte leva på musiken kan jag bli revisor.

Om ett år har han en kandidatexamen i ekonomi från högskolan i Eskilstuna och Västerås. Studieorterna har han valt eftersom han fortfarande kan bo hemma.

– Mina föräldrar har alltid ställt upp på mig, men jag känner att de även nu, när jag är äldre, har lite svårt att släppa taget, säger Oskar.

Daglig medicinering

Varje dag måste han ta en pillercocktail av blodförtunnande, vätskedrivande och vätskeersättande mediciner för att hålla systemet välsmort. Hittills visar de årliga besöken på hjärtkliniken att allt fungerar som planerat. Fortfarande följer en förälder med ibland. Men det är skönt att få åka ensam, säger han, för då slipper han de där frågorna som föräldrar inte kan låta bli att ställa – fast de vet svaret. Som risken med alkohol, rökning och sånt.

Lyssna på en intervju med Oskar i Sveriges Radios P4