Aortadissektion är en allvarlig sjukdom som försvagar kroppspulsådern (aortan) och om den brister är dödligheten nära hundra procent. Min forskargrupp undersöker nu ett lovande behandlingsalternativ för detta.
Vid en aortadissektion uppstår en skada i kärlväggens skikt. I ungefär hälften av fallen är sjukdomen inte omedelbart livshotande men med tiden kan aortaväggen försvagas tills den riskerar att brista. I dag är den enda allmänt accepterade behandlingen att patienterna tar blodtryckssänkande medicin för att minska belastningen på aortan, ändå blir problemen ofta värre med tiden och omkring var fjärde drabbad dör inom fem år. Det skulle kunna rädda många människors liv och ge dem fler år med sina nära och kära.
Det skulle kunna rädda många människors liv och ge dem fler år med sina nära och kära.
Protesen förbättrar prognosen för att överleva
Vi vet redan att prognosen kan förbättras med hjälp av en så kallad kärlprotes, vilket i praktiken går ut på att ett slags tygrör förs in via ljumsken för att stärka kärlväggen. Problemet är att alla ingrepp i stora kärl innebär en risk, inte minst för stroke. Med vår forskning hoppas vi kunna bevisa att fördelarna ändå överväger riskerna. Det skulle kunna rädda många människors liv och ge dem fler år med sina nära och kära.
Utan generösa gåvogivare skulle vi aldrig ha kunnat påbörja en så här stor och viktig studie. Nu behöver vi fortsatt stöd för att kunna avsluta den. Vi samarbetar med flera universitetssjukhus runt om i Sverige och arbetet måste pågå under flera år.
Kevin Mani Adjungerad professor vid Uppsala universitet och överläkare på Akademiska sjukhuset.