Att leva med stroke – Anders om livet som anhörig
När Annika Gaardsdal drabbades av en massiv stroke förändrades livet för hela familjen. För maken Anders blev rollen som partner något helt annat – präglad av ansvar, ovisshet och en ny vardag.
Det var en vanlig arbetsdag när telefonen ringde. Anders Gaardsdal såg att samtalet kom från hans fru Annika – men det var inte hennes röst i andra änden. Redan där förstod han att något var fel. Kort därefter befann han sig på sjukhuset, där Annika låg medvetslös, omgiven av slangar och monitorer. Ingen kunde säga vad som skulle hända.
– Den dagen som Annika fick en hjärnblödning förändrades mitt liv. Precis som hennes och precis som våra barns, säger Anders.
Den första tiden präglades av ovisshet. Frågor utan svar och en väntan som inte gick att påverka. När Annika till slut vaknade började en lång rehabilitering, en resa som fortfarande pågår.
Livet förändrades i grunden
För Anders innebar Annikas stroke inte bara en känslomässig omställning, utan också en helt ny tillvaro. Från en dag till en annan förändrades livet i grunden. Det som tidigare gått att lösa spontant krävde nu planering, och Anders behövde ta ett mycket större ansvar – för barnens aktiviteter, hushållet och för att få allt att fungera.
– Jag har blivit tvungen att dra hela lasset, till exempel vad gäller att köra, vilket Annika inte kan längre.
Samtidigt som vardagen ställdes om helt och hållet fanns sorgen över allt som förändrats. Men mitt i det svåra växte också ett nytt sätt att förhålla sig till livet. Att inte fastna i det som varit, utan försöka acceptera situationen och gå vidare.
– Det viktigaste tror jag är att inte dra på sig offerkoftan och inte älta alla ”om”.
Rehab ledde till framsteg
Rehabiliteringen har varit lång och krävande, men också fylld av framsteg. Från att ha varit helt beroende av hjälpmedel har Annika steg för steg blivit mer självständig. För Anders har de små förbättringarna blivit avgörande, konkreta bevis på att det går framåt.
– Varje gång ett hjälpmedel försvinner har det blivit en form av en delseger, ett steg mot målet att hon ska kunna gå och klara sig själv.
I dag handlar mycket om att fokusera på det som fortfarande fungerar. Att hitta glädjen i det som är möjligt, snarare än att fastna i begränsningarna. Samtidigt finns en stark tacksamhet över att Annika överlevde, och att familjen fortfarande är tillsammans.
Jag är tacksam för att jag fortfarande har min fru här på jorden
Forskningen har haft en avgörande betydelse för detta. De medicinska framsteg som gjorts inom strokevård och rehabilitering har inte bara räddat liv, utan också skapat bättre förutsättningar för återhämtning. Men Anders påpekar också att forskningen måste fortsätta, för att fler ska få samma chans och för att livet efter en stroke ska bli lättare. Inte bara för den som drabbas, utan också för de anhöriga som står bredvid.
– Jag är tacksam för att jag fortfarande har min fru här på jorden.