Att leva med stroke – Anders om livet som anhörig

Anders och Annika Gaardsdal

När Annika Gaardsdal drabbades av en massiv stroke förändrades livet för hela familjen. För maken Anders blev rollen som partner något helt annat – präglad av ansvar, ovisshet och en ny vardag.

Det var en vanlig arbetsdag när telefonen ringde. Anders Gaardsdal såg att samtalet kom från hans fru Annika – men det var inte hennes röst i andra änden. Redan där förstod han att något var fel. Kort därefter befann han sig på sjukhuset, där Annika låg medvetslös, omgiven av slangar och monitorer. Ingen kunde säga vad som skulle hända.

– Den dagen som Annika fick en hjärnblödning förändrades mitt liv. Precis som hennes och precis som våra barns, säger Anders.

Den första tiden präglades av ovisshet. Frågor utan svar och en väntan som inte gick att påverka. När Annika till slut vaknade började en lång rehabilitering, en resa som fortfarande pågår.

Livet förändrades i grunden

För Anders innebar Annikas stroke inte bara en känslomässig omställning, utan också en helt ny tillvaro. Från en dag till en annan förändrades livet i grunden. Det som tidigare gått att lösa spontant krävde nu planering, och Anders behövde ta ett mycket större ansvar – för barnens aktiviteter, hushållet och för att få allt att fungera.

– Jag har blivit tvungen att dra hela lasset, till exempel vad gäller att köra, vilket Annika inte kan längre.

Samtidigt som vardagen ställdes om helt och hållet fanns sorgen över allt som förändrats. Men mitt i det svåra växte också ett nytt sätt att förhålla sig till livet. Att inte fastna i det som varit, utan försöka acceptera situationen och gå vidare.

– Det viktigaste tror jag är att inte dra på sig offerkoftan och inte älta alla ”om”.

Rehab ledde till framsteg

Rehabiliteringen har varit lång och krävande, men också fylld av framsteg. Från att ha varit helt beroende av hjälpmedel har Annika steg för steg blivit mer självständig. För Anders har de små förbättringarna blivit avgörande, konkreta bevis på att det går framåt.

– Varje gång ett hjälpmedel försvinner har det blivit en form av en delseger, ett steg mot målet att hon ska kunna gå och klara sig själv.

I dag handlar mycket om att fokusera på det som fortfarande fungerar. Att hitta glädjen i det som är möjligt, snarare än att fastna i begränsningarna. Samtidigt finns en stark tacksamhet över att Annika överlevde, och att familjen fortfarande är tillsammans.

Jag är tacksam för att jag fortfarande har min fru här på jorden

Forskningen har haft en avgörande betydelse för detta. De medicinska framsteg som gjorts inom strokevård och rehabilitering har inte bara räddat liv, utan också skapat bättre förutsättningar för återhämtning. Men Anders påpekar också att forskningen måste fortsätta, för att fler ska få samma chans och för att livet efter en stroke ska bli lättare. Inte bara för den som drabbas, utan också för de anhöriga som står bredvid.

– Jag är tacksam för att jag fortfarande har min fru här på jorden.

Anders råd till dig som är anhörig vid stroke

När min fru Annika drabbades av en stroke förändrades allt – från en dag till en annan. Den första tiden var fylld av frågor, ovisshet och praktiska utmaningar. Här delar jag med mig av det jag själv har lärt mig längs vägen – i hopp om att det kan hjälpa dig som är anhörig.

1. Acceptera att ovissheten är en del av början

Det svåraste för mig var att inte förstå varför det hände – varför Annika, varför vi. Vi fick heller inga tydliga prognoser från läkarna. Jag ville så gärna ha svar på frågan: När blir hon återställd?

Mitt råd är att försöka acceptera att ovissheten är en del av den första tiden. Alla svar finns inte direkt – och det är normalt, även om det är frustrerande.

2. Du är inte ensam – även om det kan kännas så

Vi fick bra stöd från rehabiliteringen, men jag saknade att få träffa andra familjer i samma situation.

Jag hade behövt:

  • höra hur andra löst vardagen

  • få tips om hjälpmedel

  • prata med någon som verkligen förstod

  • känna att vi inte var ensamma i vår nya livssituation

Om jag får ge ett råd är det att försöka hitta andra i liknande situation. Det kan göra stor skillnad – både praktiskt och känslomässigt.

3. Be om hjälp – och ta emot den

I vår familj var det Annika som höll ihop mycket av vardagen innan stroken. När hon blev sjuk behövde jag plötsligt ta över allt.

Det var svårt att rodda:

  • barnens aktiviteter

  • hemmet

  • kontakten med vården

  • jobbet

Jag hade aldrig klarat det utan hjälp från familj, släkt och vänner. Min arbetsgivare var också flexibel och förstående. Mitt råd är enkelt: Försök inte klara allt själv. Be om hjälp – och våga ta emot den.

4. Uppmärksamma framstegen – även de små

Det som gett mig mest kraft är att se Annikas framsteg. Hon har steg för steg kunnat lägga bort hjälpmedel som hon inte längre behövt. Det ger energi.

Vi har också märkt att vi sällan har en dålig dag samtidigt. Ofta är det någon av oss som orkar peppa den andra.

För mig har det varit viktigt att:

  • se de små förbättringarna

  • hålla fast vid hoppet

  • omge oss med människor som ger positiv energi

  • hämta kraft i våra barn

Små steg framåt är fortfarande framsteg.

5. Bilda dig en egen uppfattning

Som anhörig får du många råd. Det är bra att lyssna – men jag har lärt mig att inte följa andras råd fullt ut utan att först känna efter själv. Det som fungerar för någon annan fungerar inte alltid för er.

Även när det känns tungt och motigt finns det nästan alltid en väg framåt.

6. Ge aldrig upp

Om jag ska skicka med ett enda budskap är det detta:

Även när det känns som att världen håller på att rasa finns det nästan alltid något positivt att hålla fast vid. Ge aldrig upp.

Forskningen gör skillnad – på riktigt

Jag är övertygad om att Annika inte hade överlevt sin hjärnblödning utan den forskning som ligger bakom dagens metoder, behandlingar och medicinska instrument. Hon hade heller inte återhämtat sig i den takt hon gjort.

Jag hoppas att forskningen kring rehabilitering och neurologisk återhämtning fortsätter att utvecklas i högt tempo. Det går att göra ännu mer – för att hjälpa fler tillbaka till livet.

Samtidigt önskar man förstås att ingen behövde drabbas alls.

Vill du också att fler ska överleva och återhämta sig efter stroke?

Det tar bara någon minut att swisha. 50 kronor är en vanlig gåva men du väljer såklart själv vad du kan och vill bidra med. 

Ange ditt mobilnummer som är kopplat till Swish.

Ditt mobilnummer

Vi kan komma att höra av oss till dig via sms med information om hur du kan stödja forskningen. Vill du veta mer om hur vi behandlar dina personuppgifter? Läs mer i vår dataskyddspolicy.

  • Tryggt givande

    Vårt 90-konto granskas av Svensk Insamlingskontroll.

  • Forskning av högsta kvalitet

    Din gåva går till utvald svensk forskning av högsta vetenskapliga kvalitet.

  • Det gäller oss alla

    Hjärt-kärl- och lungsjukdomar är den främsta dödsorsaken i Sverige.

INSAMLINGSKONTO

  • Plusgiro 90 91 92-7

  • Bankgiro 909-1927

  • Swish 90 91 92 7 (ej minnesgåva)

GÅVOSERVICE

KANSLI

SJUKDOMAR

Följ oss