Post-doc utomlands kan stärka forskarkarriären

Hjärt‑Lungfonden ger varje år stipendier till post-doc‑forskare, så att de kan forska utomlands efter disputationen.

Publicerad 2023-12-11 ur Forskning för hälsa nummer 4, 2023 | Text: Nils Bergeå.

Varje år delar Hjärt-Lungfonden ut stipendier till lovande hjärt- och lungforskare som vill forska utomlands efter sin disputation.

Forskare väljer ofta att arbeta något eller några år på ett universitet utomlands efter att de lagt fram sin avhandling. Detta kallas i dagligt tal för att göra en post-doc.

– En post-doc är ett utmärkt sätt att knyta nya kontakter, inspireras av nya forskningsmiljöer och stärka sin vetenskapliga självständighet, säger Mira Ernkvist, som var forskningschef på Hjärt-Lungfonden fram till våren 2025.

Stipendium möjliggör post-doc

Årligen beviljar Hjärt-Lungfonden ett antal stipendier för postdoktoral forskning utomlands.

En av de forskare som fått stipendium är infektionsläkaren och tuberkulosforskaren Johanna Kuhlin. Våren 2024 lade hon fram sin avhandling om multiresistent tuberkulos i Stockholm. Sedan flyttade hon till Kapstaden i Sydafrika för att forska vidare.

Jag började läsa på om olika forskningsgrupper och universitet och hittade en stark forskningsmiljö i Kapstaden.

– Jag ville fortsätta med forskningen i ett land där multiresistent tuberkulos är ett större problem än i Sverige. Jag började läsa på om olika forskningsgrupper och universitet och hittade en stark forskningsmiljö i Kapstaden. Min sambo, som är från Storbritannien, hade redan pågående forskning på ett universitet i Sydafrika och det var också ett skäl till att jag kontaktade en forskargrupp vid UCT, University of Cape Town, berättar hon.

Över en halv miljon människor insjuknar i resistent tuberkulos årligen i världen. Behandlingen är lång och förknippad med biverkningar. Johanna Kuhlin är involverad i flera studier av både nedkortade behandlingsregimer och helt nya behandlingar.

– Vi studerar bland annat om koncentrationen i blodet av tuberkulosläkemedlet linezolid kan förutsäga biverkningar och följsamhet till behandling, berättar hon.

Flytten en utmaning

Johanna Kuhlin har erfarenhet av att bo och jobba i utvecklingsländer. Hon har tidigare arbetat för Läkare utan gränser i både Uzbekistan och Etiopien. Dessutom jobbade hon som volontär i en sydafrikansk kåkstad under läkarprogrammet.

Trots det beskriver hon flytten och den inledande tillvaron i Kapstaden med familjen som en utmaning. När de anlände i Sydafrika i juli var det mitt i vintern.

– Det var 12 grader inomhus. Nu, i början av oktober, är det väl 15-16.

Att fixa bostad, bil och barnomsorg var några av utmaningarna.

– Den sydafrikanska byråkratin är hemsk. Att registrera sig som läkare här tog en hel evighet. Och säkerhetsläget är ansträngt. Att åka buss eller tåg är inte att rekommendera, så jag behöver använda bilen hela tiden, men att köpa en bil som utlänning var ingen enkel historia. I flera månader tvingades vi använda hyrbil.

– Allt går också i en annan takt här jämfört med hemma. Det kan vara charmigt men också väldigt frustrerande. Nyligen lamslog en buss- och taxistrejk hela samhället. Då gick det överhuvudtaget inte att jobba.

– Jag har fått öva in en ny ”mindset” där jag tänker att det mesta nog löser sig med tiden, säger hon.

Studier i kåkstad

Universitetet ligger vackert vid det ikoniska Taffelbergets fot, nära Afrikas sydligaste punkt. Här tillbringar Johanna många arbetsdagar men nu har hon även börjat träffa studiedeltagare i kåkstaden Khayelitsha, 35 kilometer från storstaden. Här är det mindre idylliskt.

– Själva kliniken är säker mark men i övrigt är det inte säkert att gå omkring eller ens stanna bilen. Det har skett en del bilkapningar på senare tid och jag har precis gått en kurs i hur man ska agera om man råkar ut för det, berättar hon.

Universellt språk

Forskningsmässigt har det gått desto smidigare att komma in i den nya tillvaron.

– Forskningens och vetenskapens språk är på ett sätt universellt, jobbmässigt har det varit ett större steg att byta land än forskargrupp. En stor skillnad är att det jag forskat om länge, tuberkulos, är ett så mycket vanligare kliniskt problem här än hemma. Det finns också en betydligt större grupp tuberkulosforskare här jämfört med hemma vilket är stimulerande. Det är en mycket större volym på tuberkulosforskningen.

Johanna Kuhlin vill i framtiden kunna kombinera klinisk tjänstgöring med forskning. Men med det sagt tycker hon att det är skönt att få en period på några år som hon verkligen kan dedikera till forskningen.

– Det är fantastiskt att få lugn och ro för att forska. Jag är oerhört tacksam för att Hjärt-Lungfondens givare har gjort detta möjligt, säger hon.