Britt Thalberg: ”Hjärtat är motorn i vår kropp – utan den klarar vi oss inte”
Foto: Leonard Gren
Publicerad: 2024-09-09 | Uppdaterad: 2024-09-09
Britt Thalberg drabbades av en stroke för tolv år sedan och lever idag med flera olika hjärtproblem. När hennes make gick bort valde hon att skänka pengar till Hjärt-Lungfonden, eftersom hon ville stödja forskningen.
– Om inte hjärtforskningen hade funnits så hade jag kanske inte levt idag, säger Britt Thalberg.
Vid 81 års ålder är Britt Thalberg högst medveten om sin egen dödlighet. Och efter att hennes make gick bort har hon bestämt sig att leva sitt liv efter en mycket enkel princip:
– Varje dag tänker jag på att jag kan dö. Därför har jag bestämt mig för att inte säga nej till någonting. Igår ringde till exempel en gammal klasskompis från realskolan och frågade om jag ville gå på konsert med Bruce Springsteen på Friends arena, fast jag mest lyssnar på operamusik. Jag har aldrig sett så mycket folk på en gång. Vi satt i 4,5 timmar, trots att jag har artros i knäna, och det kändes som om han aldrig skulle sluta spela men det var en ny upplevelse säger hon.
Jag tror att jag har fått en stroke – jag är inte full
För tolv år sedan drabbades Britt Thalberg av en stroke. Hon var i sommarstugan tillsammans med sin man, när hennes ena arm plötsligt föll ner.
– Jag förstod direkt att det var en stroke. Men när jag skulle ropa på min man så sluddrade jag så mycket att han trodde att jag skojade med honom så jag fick ropa en gång till. Då förstod han att det var allvar. Vi åkte till akuten och när det blev min tur sluddrade jag så mycket att jag kände mig tvungen att förklara: ”Jag tror att jag har fått en stroke – jag är inte full”.
Det visade sig vara en liten propp, som kunde lösas upp med hjälp av tabletter. Sedan dess har hon inte haft någon mer stroke, men har drabbats av det som kallas för stelt hjärta. Det innebär att hennes hjärta inte vidgar sig och pumpar blod som det ska, vilket leder till att Britt får sämre ork. Hon lider också av lätt diabetes, hjärtsvikt och hjärtflimmer.
Utan forskningen hade jag kanske inte levt
– Jag tänker ofta på mitt liv och på vad som hade hänt om det inte hade funnits hjärtforskning. Då hade jag kanske inte levt. Min man levde länge med pacemaker, vilket innebar att han kunde fortsätta leva som han gjort tidigare, ända tills han fick ALS och dog för drygt ett år sedan. Han var min ungdomskärlek – det var honom jag ville ha. Men vi fick leva tillsammans i 30 år och det är jag oerhört tacksam för.
En del av de pengar som maken lämnade efter sig valde hon att donera till Hjärt-Lungfonden, för att stödja den forskning som gett både maken och henne ett längre liv.
– Jag delar in saker i dödligt och icke dödligt. Artros i knäna är inte dödligt – men hjärtat är det – och det tänker jag väldigt ofta på. De problem jag har i hjärtat nu går inte att operera, det är som det är. Men jag har fått leva 81 år och haft ett ganska lyckligt liv, särskilt de senare åren. Jag tar ut svängarna nu så mycket jag kan och orkar. Men jag är väldigt trött, eftersom hjärtat inte riktigt orkar som det ska, säger Britt Thalberg.
Hjärtat är motorn i vår kropp
På frågan om varför hon tycker att det är viktigt att skänka pengar till forskning om hjärt- och lungsjukdomar har hon ett tydligt svar:
– Hjärtat är motorn i vår kropp – och utan motor klarar vi oss inte. Är det något som man måste ge pengar till om man har råd, så är det till forskningen kring hjärtat. Utan hjärta klarar vi oss inte, säger Britt Thalberg.
