Hjärtinfarkten hann ikapp

”Du har bättre värden än mig”, sa läkaren till Jonas när han första gången sökte vård för att han känt av hugg i hjärtat och haft ont i bröstet. Trots hjärtsjukdom i släkten var det svårt för den vältränade 52-åringen att tro att han skulle drabbas av hjärtinfarkt så tidigt i livet.

Jonas Sjöblom är musiker och ultralöpare och leder löpargrupper för personer som vill springa långa lopp som tex maraton. Det är alltså ingen överdrift att beskriva Jonas som en person som är i väldigt bra form.

Den hälsosamma livsstilen bidrog till att Jonas tvekade inför att söka hjälp när han under våren 2016 började känna smärtor och hugg i bröstet. Både hans pappa och farfar drabbades av hjärtinfarkt 62 år gamla. Jonas själv var bara 52 år när symptomen dök upp och han tyckte sig vara i mycket bättre form än sina äldre släktingar.

Till slut gick han ändå till läkaren som konstaterade att alla värden var jättebra och han skickades hem igen utan anmärkning och några veckor efter läkarbesöket sprang Jonas Stockholm Marathon. Han tog det relativt lugnt under loppet, men missade bara personbästa med två minuter. Någonting i honom sa att han skulle ta det försiktigt.

Hjärtat sade ifrån under löppasset

Till midsommarveckan var Jonas återhämtad igen och kände sig pigg. Hade flera konserter med bra tryck i trummorna men också ett träningspass kvällen före midsommarafton inbokat med löpargrupperna. Glad och taggad värmde gruppen upp från Stadion till Hagaparken. Väl i parken var det 25 min tuff backträning som gällde. Jonas kände sig pigg och tog i extra mycket och peppade gruppen. Efter passet var det dags för lugn tillbakajogg mot stadion. Då kände Jonas sig ovanligt trött och trodde att det berodde på att han varit uppe i maxpuls.

- Jag kände mig extremt trött efter backintervallen den dagen och blev lättad när det slog om till rödljus på joggingturen tillbaka efter passet så att jag fick en stunds vila, minns Jonas

Till slut fick han ge upp och skyllde på en sten i skon och bad att de andra ledarna skulle ta över och jogga i förväg.

- Då började jag må riktigt dåligt. Jag blev illamående och smärtan strålade ut i armen. Då ringde farfars och pappas ord i öronen. De hade sagt att bränner det ut i armen ska man ta det på allvar. Jag blev rädd, men ville nog fortfarande inte riktigt inse vad som hände, berättar Jonas.

Fick snabb hjälp till sjukhus

En förbipasserande joggare från en annan grupp som Jonas kände såg hur det var fatt och hjälpte honom tillbaka till anläggningen. Som tur var fanns det flera sjukvårdskunniga bland de andra löparna och fem minuter senare låg Jonas i en ambulans på väg till sjukhuset.

-Om det är någonstans man ska få hjärtproblem så är det tydligen i körer eller i löpargrupper för där finns det många läkare har jag hört, skrattar Jonas

Läkaren konstaterade att det var en förträngning i ett kärl som orsakat infarkten och de kunde gå in via armen för att göra en ballongvidgning och sätta in en stent som vidgade blodkärlet.

Ingen vet vad som orsakade hjärtinfarkten

Tiden efter hjärtinfarkten var det många tankar som snurrade i huvudet på Jonas.

- Jag fick bra hjälp att komma tillbaka och stöd för ångesten som dök upp efteråt. Det var jobbigt för mig att bli patient och jag ville helst inte ha en massa mediciner, menar Jonas.

Läkarna gav honom lov att köra igång med träningen igen och leva på som vanligt. Två och en halv månad efter hjärtinfarkten sprang Jonas halvmaraton, men han tog det väldigt lugnt. För att minska behovet av mediciner försökte han själv laborera med kosten och testade att utesluta bl.a. kolhydrater för att få bättre värden. Effekten på kort sikt var dock inte alls så bra som Jonas förväntat sig, men han hoppas att kroppen ska vänja sig. Han provar fortfarande att undvika socker, vitt mjöl m.m. och beskriver sig nu som en ganska snäll men nyfiken patient.

Idag mer än ett halvår senare har Jonas fortfarande inte fått något svar på varför han drabbades. Kanske var det en ärftlig faktor som spelade in och gjorde hjärtinfarkten oundviklig trots den sunda livsstilen.