Till minne av vår Älskade Alex

Bästa Alex! Du hade alltid ett leende på läpparna, du gick oftat runt och sjöng -gärna Djurgårdssånger, du skämtade alltid och du njöt av livet. Hockey, fotboll och Djurgårdens IF var det du gillade mest. Du var bäst på alla sätt och vis min älskade lillebror och bästa vän.

Vi pratade i telefon kvällen innan det ofattbara hände, du ringde och berättade att du betalt handpenningen på din första lägenhet, du var så glad och lycklig. Du hade precis köpt bil och skulle iväg på intensivkurs för att ta körkort. Det sista du sa till mig var: Du fattar inte hur bra livet är just nu, jag är så jävla lycklig!! Och det är jag så glad över att du var och att du hann känna den lyckan. Vi avslutade alltid våra samtal med: Puss, älskar dig!

Kom tillbaka, jag saknar dig så mycket, lillebror!

Vem hade ens kunnat ana att du plötsligt och oförklarligt dagen därpå skulle lämna oss...? Livet är så orättvist!! Hur kan en helt frisk 19-åring bara falla ihop och aldrig mer vakna? Det är så ofattbart och gör så ont, jag kan fortfarande inte förstå... Hur kunde ditt hjärta bara sluta slå? Vi har inte fått något riktigt svar... Dina kollegor hade hittat dig på golvet på jobbet, alla återupplivningsförsök misslyckades. Att ta farväl av dig på sjukhuset var det värsta jag gjort, du var alltid så levande! Det var den värsta dagen i mitt liv och ett vidigt år har följt efter den.

Min högsta önskan är att få dig tillbaka men det går inte, så min näst högsta önskan är att inga andra familjer nånsin ska behöva uppleva det min familj går igenom och på något sätt måste lära oss att leva med. Jag önskar att vi tillsammans kan hjälpas åt att samla in pengar till hjärtforskningen så att fler liv går att rädda och att fler hjärtan får fortsätta slå. Jag vill också att det ska finnas svar på hur och varför det kan hända, då kanske det även går att förhindra fler dödsfall. Ingen ska behöva vara med om det här, men det kan drabba vem som helst. Tänk om vi tillsammans kan rädda ett liv och skona en familj och vänner från den oerhört stora sorgen och saknaden efter ett liv som tog slut alldeles för tidigt.

Alex, du anar inte hur saknad du är och hur många vi är som älskar dig. Tomrummet efter dig kan aldrig ersättas. Vi älskar dej-Vi möts igen

Alltid-Oavsett/ Puss Netti