Hjärtat är en livsviktig muskel som har till uppgift att pumpa runt blodet i kroppen och se till att alla vävnader och organ förses med syre.
Symtom som trötthet, andnöd, hjärtklappning och yrsel kan vara tecken på hjärtklaffsjukdom. Om läkaren misstänker klaffel blir man remitterad till en hjärtspecialist för vidare utredning.
Vanligtvis ger förvärvade klaffsjukdomar inga eller ringa besvär till en början. En del personer förblir helt besvärsfria trots sitt klaffel, medan andra så småningom känner av fler symtom i takt med att klaffelet förvärras. Besvären kan variera betydligt från lätta symtom till akuta tillstånd som kräver omedelbar behandling.
Vanliga tecken är att man blir mer andfådd, att orken och konditionen gradvis blir sämre. Det blir tungt att gå i trappor och uppförsbackar. Efter hand förvärras besvären och man känner sig allmänt trött, kan drabbas av hjärtklappning, yrsel och svimning vid måttlig ansträngning. Andra signaler är bröstsmärtor, kärlkramp, förmaksflimmer och hjärtsvikt. Om hjärtat börjar svikta kan besvären uppstå även i vila.
Risk för sviktande hjärta
Hjärtklaffsjukdom, som antingen är medfödd eller förvärvad, kan orsaka hjärtsvikt. Hjärtsvikt är ett allvarligt tillstånd som innebär att hjärtat inte orkar pumpa runt blodet i kroppen på ett tillfredsställande sätt. Cellerna i kroppen får för lite näring och syre vilket i första hand yttrar sig som diffusa symptom i form av trötthet och andfåddhet. Ett annat vanligt symptom vid hjärtsvikt är att vätska pressas ut i vävnaderna, ödem. Detta kan leda till svullnader på underbenen.
Sök vårdcentral
Symtom som trötthet, andnöd, hjärtklappning och yrsel kan vara tecken på hjärtklaffsjukdom och en undersökning bör göras av läkare på vårdcentral. Om läkaren misstänker klaffel blir man remitterad till en hjärtspecialist som gör en grundlig utredning.
Om andningen är tung eller om det gör ont i bröstet vid måttlig till tung ansträngning, men besvären går över när man har vilat i femton minuter, är det ett tecken på att man så snart som möjligt bör komma i kontakt med sin husläkare för undersökning och vidare utredning.
Ring 112 vid akuta symtom
Symtom kan också uppträda akut. Hjärtklaffarna kan skadas av hjärtinfarkt eller en aggressiv infektion. I båda fallen krävs akut behandling. Ring 112 för ambulans vid symtom som:
Stark, tryckande eller krampartad smärta i bröstet som varar i mer än 15 minuter.
Diffus och obehaglig känsla i bröstet som varar i mer än 15 minuter.
Bröstsmärtor i kombination med andnöd, kallsvettningar eller hjärtklappning.
Plötsliga, svåra andningsbesvär i vila.
Feber i kombination med andningsbesvär.
Svimning vid ansträngning eller i vila utan uppenbar orsak.
Plötslig försämring av redan känd hjärtsjukdom.
Källa: Hjärt-Lungfondens skrift om Hjärtklaffsjukdom
Vetenskapligt ansvarig: Anders Jeppsson, thoraxkirurg och professor vid Institutionen för medicin, Göteborgs universitet
Uppdaterat: 2024-06-18
Redaktör: Birgit Eriksson, Hjärt-Lungfonden
Hjärtat består av två halvor. Varje halva av hjärtat har vardera två hålrum – förmak och kammare – där blodet samlas och transporteras vidare. För att blodet ska gå i rätt riktning finns fyra hjärtklaffar som fungerar som ventiler. Klaffarna öppnas när blodet ska passera genom hjärtat, och stängs för att blodet inte ska flöda tillbaka till förmaket eller kammaren det kom i från.
Hjärtat drar ihop sig varje sekund
Kroppens alla vävnader och organ behöver ständig tillgång på syre och näringsämnen, och det är hjärtat som förser kroppen med detta genom att pumpa ut syrerikt blod i cirkulationen. När syret förbrukats pumpas blodet upp till hjärtas högra förmak via venerna. Blodet samlas i förmaket och flödar till höger kammare via trikuspidalisklaffen. När hjärtat dras ihop stängs klaffen och blodet skickas mot pulmonalisklaffen som är slussen till lungartären och lungorna där blodet syresätts.
När det friska, syresatta blodet kommer tillbaka från lungorna kommer det till hjärtats vänstra förmak, och därifrån passerar det mitralklaffen in till vänster kammare. Hjärtat drar ihop sig och den fyllda vänstra kammaren skjutsar blodet vidare mot aortaklaffen som öppnas, och med högt tryck pumpas blodet ut i stora kroppspulsådern, aortan, för att återigen syresätta kroppens alla vävnader och organ.
Hjärtklaffarna fungerar som ventiler
Klaffarna öppnas och stängs i en bestämd ordning, i takt med hjärtats sammandragningar och det tryck som blodet utgör. När blod pumpas in – tryck underifrån – öppnas klaffarna. När blodet samlas i förmaken respektive kamrarna – tryck ovanifrån – stängs de. I princip fungerar klaffarna som backventiler.
Hjärtats fyra klaffar är ringformade och uppbyggda av vävnadsflikar som kallas klaffblad. Friska klaffblad är smidiga och tunna som papper, samtidigt är de mycket starka. När de stängs sluter de tätt mot varandra vilket hindrar blodet från att flöda tillbaka. Klaffbladen i trikuspidalisklaffen och mitralklaffen är fästa i hjärtats muskelvägg med hjälp av små muskler och bindvävstrådar. Aortaklaffen och pulmonalisklaffen sitter fast direkt i kärlväggen.
Källa: Hjärt-Lungfondens skrift om Hjärtklaffsjukdom
Vetenskapligt ansvarig: Anders Jeppsson, thoraxkirurg och professor vid Institutionen för medicin, Göteborgs universitet
Uppdaterat: 2024-06-18
Redaktör: Birgit Eriksson, Hjärt-Lungfonden
Om man är besvärsfri och klaffelet är lindrigt eller måttligt, brukar det inte leda till operation. Med dagens moderna undersökningsmetoder är det i stället möjligt att följa utvecklingen med regelbundna kontroller och ultraljud och i vissa fall behandla med läkemedel. På så vis kan läkaren säkerställa att funktionen i klaffen inte försämras. Många sjukdomar i klaffarna utvecklas långsamt och gradvis under många år, och om det så småningom sker en försämring finns tid att planera in en operation och välja den metod som är mest gynnsam.
Operationer vid klaffsjukdom är effektiva och säkra, överlevnaden är mycket hög och patienten kan oftast botas från sin sjukdom. De flesta patienter uppger att de får högre livskvalitet efter klaffoperationen. Ibland kan klaffen repareras men ofta behöver man byta ut den sjuka klaffen mot klaffprotes.
Operationerna kan antingen ske med traditionell öppen teknik där kirurgerna öppnar bröstkorgen för att komma åt hjärtat, eller med kateterburen teknik där läkarna kommer åt hjärtklaffarna via ett blodkärl, oftast i ljumsken. Vilken metod som passar bäst för dig beror på flera olika faktorer, som läkarna tar hänsyn till innan de föreslår en lämplig behandling.
Klaffplastik
Möjligheterna att byta ut, reparera eller förstärka klaffen är många. I möjligaste mån försöker läkarna reparera eller rekonstruera den skadade klaffen. Mest lämpade för reparation, ofta benämnt klaffplastik, är mitralklaffen och trikuspidalisklaffen. Oftast görs operationen med öppen teknik men ibland kan man överväga ett kateterburet ingrepp.
Inom klaffplastiker finns flera olika alternativ:
En läckande klaff kan ibland förstärkas med en ring eller ett band som är försett med tyg. Ringen eller bandet fäster kirurgen runt klafföppningen. När vävnaden har förstärkts kan klaffen åter öppnas och stängas normalt. Ibland är det lämpligare att behandla klaffen med kateterburen teknik via ljumsken.
Ett klaff som har förlorat formen och därmed läcker kan lagas genom att kirurgen reparerar ett eller flera klaffblad. Klaffen kan därefter stängas normalt och läckaget upphör eller minskar.
När bindvävstrådarna som sitter fästade mellan klaffbladen och hjärtats muskelvävnad är försvagade och uttänjda, eller har brustit kan kirurgen korta av dem eller ersätta med syntetiska trådar. När muskeltrådarna har rätt längd kan klaffen stängas normalt igen och läckaget upphör eller minskar.
En förträngd klaff kan öppnas med så kallad ballongvidgning. En kateter med en liten ballong i spetsen förs in i ett blodkärl i armen eller i ljumsken till den förträngda klaffen. På plats blåses ballongen upp och klafföppningen vidgas.
En förträngd eller förtjockad klaff kan öppnas genom att kirurgen klipper upp de ställen där klaffbladen sitter ihop. Klaffen kan sedan öppnas och stängas som den ska. Om det har uppstått ett hål eller en reva på hjärtklaffen kan den ibland repareras.
Klaffprotes
I vissa fall är hjärtklaffen så pass skadad att den måste tas bort och ersättas med en klaffprotes. Vid förträngd aortaklaff är detta absolut vanligast. I vissa fall byts även mitral och trikuspidalisklaffen ut mot en protes. När den skadade klaffen ersätts med en protes blir patienten oftast botad från sin klaffsjukdom. Det finns två typer av hjärtklaffar, mekaniska och biologiska. Mekaniska klaffar sätts vanligen in hos yngre patienter, medan biologiska klaffar sätts in hos äldre och sjukare patienter. I valet mellan en mekanisk och biologisk klaff måste läkare och patient väga för- och nackdelarna med de olika klaffarna mot varandra.
Mekaniska klaffar är gjorda av kroppsvänliga, syntetiska material som grafit eller kolfiber. Klaffprotesen sitter fast i en tygklädd ring som sys fast i patientens hjärta. Mekaniska klaffar håller i regel livet ut, vilket är en fördel då risken för en andra operation i bröstkorgen sannolikt kan undvikas. Nackdelen är att mekaniska klaffar kräver livslång behandling med ett blodförtunnande läkemedel. Insättningar av mekaniska hjärtklaffar innebär en öppen hjärtoperation. Den här typen av operation är ett ingrepp som kräver att patienten är kopplad till en hjärt-lungmaskin under operationen. Hjärt-lungmaskinen är en apparat som tillfälligt tar över hjärtats och lungornas funktion. Vid en öppen operation får kirurgen god överblick över klaffen som ska lagas, förstärkas eller bytas ut. I samband med klaffoperationen kan även andra sjukdomstillstånd i hjärtat opereras. En öppen operation innebär en tids konvalescens. När klaffen fungerar som den ska förbättras också hjärtats funktion, men det kan ta lite tid innan man helt och hållet återhämtat sig fysiskt.
De biologiska klaffarna är gjorda av vävnad från gris eller kalv. Vävnaden behandlas på ett sätt som gör att kroppen inte upplever protesen som främmande. Klaffarna är handgjorda och ser ut och fungerar som mänskliga klaffar med tre klaffblad. Fördelen med biologiska klaffar är att ingen livslång blodförtunnande läkemedelsbehandling krävs. Nackdelen är att biologiska klaffar åldras och oftast har en begränsad livslängd på cirka 15 år och kan då behövas bytas ut. Biologiska aortaklaffsproteser kan sättas på plats antingen med en öppen operation eller, vilket är vanligast idag, med kateterteknik (TAVI). Vid ett TAVI-ingrepp för operatören en tunn kateter från blodkärlen i ljumsken genom stora kroppspulsådern och in i den sjuka aortaklaffen. På katetern förs sedan en biologisk klaffprotes in som fästs på platsen för den skadade aortaklaffen, vilket gör att blodflödet i hjärtat kan fungera normalt igen. Fördelen med TAVI är att det är ett mindre ingrepp och att man oftast har en kortare konvalescens efteråt. Alla patienter passar inte för TAVI. Vilken metod (öppen kirurgi eller TAVI) som väljs beror många olika faktorer, såsom patientens ålder, andra sjukdomar, och anatomiska förhållanden vid aortaklaffen. Läkarna diskuterar vilken metod som passar bäst och fattar sedan ett beslut tillsammans med patienten.
Källa: Hjärt-Lungfondens skrift om Hjärtklaffsjukdom
Vetenskapligt ansvarig: Anders Jeppsson, thoraxkirurg och professor vid Institutionen för medicin, Göteborgs universitet
Uppdaterat: 2024-06-18
Redaktör: Birgit Eriksson, Hjärt-Lungfonden
Vid misstanke om att en patients symtom är kopplade till klaffsjukdom frågar läkaren inledningsvis om patientens sjukdomshistoria, vilka besvär man har, hur de yttrar sig och hur länge de har pågått. Läkaren lyssnar även på hjärtat med ett stetoskop.
Blåsljud
När klaffarna öppnas och stängs bildas ljud som kan höras med hjälp av ett stetoskop. När läkaren lyssnar på hjärtat kan han eller hon höra ett så kallat blåsljud som kan vara ett tecken på klaffsjukdom. Även friska kan ha blåsljud på hjärtat, men misstanke om klaffsjukdom leder alltid till en grundligare utredning.
EKG
Med hjälp av EKG kan läkaren se om hjärtat har normal, regelbunden rytm eller om rytmen är oregelbunden. Det går också att se om vänster kammares muskulatur är förtjockad. Oregelbunden hjärtrytm och förtjockad muskulatur i hjärtat kan vara tecken på klaffsjukdom.
Ultraljud
Med ultraljud mäts hjärtrummens storlek, väggarnas och klaffarnas tjocklek och hjärtats pumpfunktion. Med hjälp av ultraljud kan läkaren avgöra om en klaff läcker eller är förträngd.
Ultraljud via matstrupen
I vissa fall är det svårt att göra ultraljudsundersökning över bröstkorgen och den görs då via matstrupen. Matstrupen ligger närmare hjärtat än bröstkorgsväggen och hjärtklaffarna syns därmed bättre. En liten ultraljudssändare monteras på ett slangformat instrument, gastroskop, som förs ner i matstrupen.
Dopplerteknik
Med dopplerteknik kan blodflödet i hjärtat mätas och läkaren kan avgöra om en hjärtklaff läcker eller är förträngd. Dopplerundersökningen genomförs samtidigt med ultraljudsundersökningen.
Hjärtkateterisering
Om läkaren vill undersöka hur klaffsjukdomen påverkar hjärtats arbete görs ibland en hjärtkateterisering. Via blodkärl förs en tunn slang (kateter) upp till hjärtat. Där kan läkaren mäta blodtrycket och syresättning i hjärtats förmak och kammare och även beräkna hur mycket blod som pumpas ut i varje hjärtslag.
Kranskärlsröntgen
Om en klaffoperation blir nödvändig utförs oftast även kranskärlsröntgen för att kartlägga om det finns förträngningar i hjärtats kranskärl. Undersökningen kan genomföras antingen med datortomografi eller med kateter via handleden eller ljumsken. Om man hittar täta förträngningar så kan de åtgärdas i samband med att klaffen opereras.
Datortomografi
Datortomografi är en avancerad röntgenundersökning som kan ge detaljerad information om både klaffar, kranskärl, aorta och hjärtmuskeln.
Magnetresonanstomografi
Med hjälp av magnetresonanstomografi, en slags röntgenundersökning utan strålning, kan läkaren få en detaljbild av hjärtats funktion.
Källa: Hjärt-Lungfondens skrift om Hjärtklaffsjukdom
Vetenskapligt ansvarig: Anders Jeppsson, thoraxkirurg och professor vid Institutionen för medicin, Göteborgs universitet
Uppdaterat: 2024-06-18
Redaktör: Birgit Eriksson, Hjärt-Lungfonden
En hjärtklaff kan vara sårbar för vissa ovanliga men allvarliga tillstånd, exempelvis endokardit (infektion i hjärtat), aortadissektion (bristning i stora kroppspulsåderns vägg) eller aortaaneurysm (bråck på stora kroppspulsådern). Vid akuta symtom är det viktigt att omedelbart komma till sjukhus.
Endokardit
Personer med en förträngning eller läckage i en eller flera hjärtklaffar, som har klaffprotes eller ett medfött hjärt- eller klaffel har en ökad risk att drabbas av en bakteriell infektion i hjärtat som kallas endokardit. Till riskgruppen hör även personer som tidigare har drabbats av sjukdomen eller som har ett nedsatt immunförsvar.
Infektionen drabbar endokardiet som är en hinna inne i hjärtats hålrum. Allra vanligast är att infektionen sätter sig i någon hjärtklaff. Bakterierna kan exempelvis spridas i blodet efter ett ingrepp hos tandläkaren eller via ett vanligt sår.
Endokardit kan kräva klaffoperation
Sjukdomen är relativt ovanlig och drabbar cirka 500 personer per år i Sverige, men den är ofta allvarlig för den som drabbas. Behandlingen kan bli långvarig och består av antibiotika direkt i blodet. Om infektionen inte ger med sig kan det bli nödvändigt med operation.
I mycket ovanliga fall kan infektionen vara aggressiv, den förstör då klaffarna och symtomen blir mer dramatiska. Akutvård i form av en hjärtklaffsoperation krävs i dessa fall.
Aortadissektion
Aortadissektion är ett allvarligt tillstånd som innebär att kärlväggens inre lager i stora kroppspulsådern lossnar och separeras från kärlväggens mellersta lager. Bristningen orsakar en klyvning av aortaväggen varvid en falsk blodkanal skapas. Blodet som finns i den falska blodkanalen färdas parallellt med den normala blodströmmen i aorta.
Aortadissektion kan skada klaffen
Dissektionen kan sprida sig nedåt, och i vissa fall i uppåtgående riktning, det vill säga motströms upp mot hjärtat. Om dissektionen når aortaklaffen skadas klaffen med risk för allvarliga komplikationer i hjärtat.
Upptäcks dissektionen i tid opereras patienten och det sjuka partiet i stora kroppspulsådern ersätts med en konstgjord blodåder, så kallad kärlgraft. I vissa fall behöver aortaklaffen lagas eller ersättas med en konstgjord klaffprotes.
Aortaaneurysm
Aortaaneurysm är en sjuklig vidgning på stora kroppspulsådern. Pulsåderbråcket kan uppstå i hela aorta. Om bråcket drabbar första delen av aorta, direkt efter hjärtat, kan vidgningen orsaka ett läckage på aortaklaffen.
Om tillståndet upptäcks i tid är det möjligt att operera såväl bråcket som den läckande aortaklaffen som då repareras eller byts ut mot en klaffprotes.
Källa: Hjärt-Lungfondens skrift om Hjärtklaffsjukdom
Vetenskapligt ansvarig: Anders Jeppsson, thoraxkirurg och professor vid Institutionen för medicin, Göteborgs universitet
Uppdaterat: 2024-06-18
Redaktör: Birgit Eriksson, Hjärt-Lungfonden
Sjukdomarna i hjärtats klaffar delas upp i medfödda och förvärvade klaffel. Klaffelen kan leda till förträngning (stenos) eller läckage (insufficiens) i den aktuella klaffen.
Stenos
Stenos (förträngning) innebär att klafföppningen har blivit trång och stel. När klaffen inte kan öppnas normalt kan heller inte tillräckligt mycket blod passera. Hjärtats effektivitet och dess förmåga att pumpa ut den mängd blod som krävs till resten av kroppen begränsas.
Insufficiens
Insufficiens (läckage) innebär att klaffbladen har förlorat sin förmåga att sluta tätt, i stället strömmar en del av blodet tillbaka till det förmak eller den kammare det kom ifrån. När en klaff inte stängs ordentligt och blodet backar måste hjärtat arbeta hårdare samtidigt som hjärtats pumpförmåga begränsas. Det blod som läcker tillbaka kan bidra till att ett högre tryck byggs upp i hjärta och lungor.
Medfödda klaffel
Medfödda klaffel innebär att klaffarna inte har utformats på rätt sätt under fosterstadiet. Medfödda klaffel är ovanligare än de förvärvade, men vid medfödda missbildningar kan hjärtats klaffar drabbas av förträngning eller läckage och ibland är även andra delar av hjärtat skadade. I dag upptäcks vissa medfödda hjärtfel tidigt hos nyfödda barn, medan andra ger sig till känna senare i livet.
Cirka 1 procent av alla barn som föds i Sverige har ett hjärtfel och en stor del av dem har förändringar i en eller flera klaffar. Till medfödda klaffel räknas även bikuspid aortaklaff. 200 000 svenskar beräknas ha bikuspid aortaklaff, som ibland behöver opereras, oftast i medelåldern eller senare.
Förvärvade klaffel
Förvärvade klaffel uppstår efter sjukdom eller, vilket är vanligast, med stigande ålder. Förkalkningar av hjärtats klaffar vid hög ålder är den vanligaste orsaken till klaffsjukdom i Sverige.
Oftast drabbas klaffarna i vänster förmak (mitralklaffen) och vänster kammare (aortaklaffen) av sjukdomar som behöver opereras. Dessa klaffar reglerar blodflödet ut ur hjärtat till stora kroppspulsådern där trycket från blodet är betydligt högre jämfört med blodflödet till och i den högra hjärthalvan.
Aortaklaffen
Den vanligaste operationskrävande klaffsjukdomen är förträngning i aortaklaffen, aortastenos. Vid aortastenos har blodet svårt att passera ut från vänster kammare och vidare till kroppspulsådern vilket kan leda till syrebrist i organ och vävnader.
Aortaklaffen kan även drabbas av läckage, aortainsufficiens. Tillståndet innebär att blod rinner tillbaka ned i vänster kammare som på sikt kan bli överbelastad. Aortaklaffläckage kan i sin tur delas in i kroniskt eller akut läckage. Akut aortainsufficiens är ett ovanligt livshotande tillstånd som kräver omedelbar behandling. Ofta beror det akuta läckaget på en bakterieinfektion som förstör aortaklaffen eller på en bristning i väggen av stora kroppspulsådern.
Mitralklaffen
Läckande mitralklaff, mitralinsufficiens, är det näst vanligaste operationskrävande klaffelet och kan ha flera bakomliggande orsaker. Klaffen kan påverkas av ålder, skadas av en bakterieinfektion eller i sviterna av en hjärtinfarkt.
Mitralinsufficiens
En orsak till läckage i mitralklaffen är att vänster kammare är förstorad och att klaffbladen dras isär. Klaffbladens ”upphängningsanordning” består av bindvävstrådar som är fästade i hjärtats muskelvävnad. Om vänster kammare förstoras följer trådarna med och töjs ut, vilket gör att klaffens öppning vidgas och börja läcka. Ibland kan bindvävstrådar gå av.
När mitralklaffen läcker backar blodet in i vänster förmak. I allvarligare fall kan förmaket tänjas ut och förstoras och till slut kan det leda till att för lite syresatt blod pumpas ut i kroppen.
Mitralstenos
Förträngning på mitralklaffen, mitralstenos, är ett ovanligt tillstånd. En bakomliggande orsak kan i så fall vara reumatisk feber, som är en immunologisk reaktion efter en streptokockinfektion, exempelvis halsfluss eller scharlakansfeber. Utan behandling kan infektionen ge varaktig skada på hjärtklaffen.
Trikuspidalisklaffen
Operationskrävande sjukdomar i trikuspidalisklaffen är ovanliga. Svårt lung- och hjärtsjuka patienter med dålig pumpförmåga i hjärtat kan drabbas av läckage i klaffen.
Pulmonalisklaffen
Primära sjukdomar i pulmonalisklaffen förekommer i princip endast vid medfödda klaffel.
Källa: Hjärt-Lungfondens skrift om Hjärtklaffsjukdom
Vetenskapligt ansvarig: Anders Jeppsson, thoraxkirurg och professor vid Institutionen för medicin, Göteborgs universitet
Uppdaterat: 2024-06-18
Redaktör: Birgit Eriksson, Hjärt-Lungfonden
I vissa fall är hjärtklaffen så pass skadad att den måste tas bort och ersättas med en klaffprotes. Vid förträngd aortaklaff är detta absolut vanligast. I vissa fall byts även mitralklaffen ut mot en klaffprotes.
När den skadade klaffen ersätts med en klaffprotes är patienten oftast botad från sin klaffsjukdom. Fördelarna är således stora, men i valet mellan en mekanisk och biologisk klaffprotes måste läkare och patient väga för- och nackdelarna med de olika klaffproteserna mot varandra.
Mekaniska klaffar
Mekaniska klaffar är gjorda av kroppsvänliga, syntetiska material som grafit eller kolfiber. Klaffprotesen sitter fast i en tygklädd ring som sys fast i patientens hjärta. En mekanisk hjärtklaff kan bara sättas på plats vid en öppen operation. Mekaniska klaffar håller i regel livet ut, vilket är en fördel då risken för en andra omfattande operation i bröstkorgen sannolikt kan undvikas. Nackdelen är att mekaniska klaffar kräver livslång behandling med ett blodförtunnande läkemedel, Waran.
Biologiska klaffar
De biologiska klaffarna är gjorda av vävnad från gris eller kalv. Vävnaden behandlas på ett sätt som gör att kroppen inte upplever protesen som främmande. Klaffarna ser ut och fungerar som mänskliga klaffar med tre klaffblad. Fördelen med biologiska klaffar är att ingen blodförtunnande läkemedelsbehandling krävs. Nackdelen är att biologiska klaffar åldras och oftast har en begränsad livslängd på cirka 15 år. Biologiska klaffar kan sättas på plats antingen med kateterburen teknik via ljumsken, vilket är vanligaste idag, eller vid en öppen operation. Vilken metod som passar bäst för en enskild patient beror på flera olika faktorer. En biologisk hjärtklaff kan också komma från en mänsklig donator, ett så kallat homograft. Dessa används ibland vid operationer för endokardit.
Källa: Hjärt-Lungfondens skrift om Hjärtklaffsjukdom
Vetenskapligt ansvarig: Anders Jeppsson, thoraxkirurg och professor vid Institutionen för medicin, Göteborgs universitet
Uppdaterat: 2024-06-18
Redaktör: Birgit Eriksson, Hjärt-Lungfonden
Vanligast är att hjärtklaffarna i vänster förmak (mitralklaffen) och vänster kammare (aortaklaffen) drabbas av operationskrävande skada eller sjukdom. Detta är den främsta anledningen till att det också bedrivs mest forskning kring just dessa klaffar.
Läkemedel som kan bromsa sjukdomen
Forskning i kombination med utveckling av kirurgiska och kateterburna tekniker har bidragit till att den reparerande klaffkirurgin har förfinats. Men mycket forskning återstår att göra, framför allt när det gäller att identifiera mekanismerna bakom hjärtklaffsjukdomarna, så att så småningom läkemedel som kan bromsa sjukdomen innan operation krävs kan utvecklas.
Mediciner som kan förebygga åderförfettning och åderförkalkning, så kallade statiner, kan inte stoppa eller bromsa utvecklingen av förkalkningar i hjärtklaffar. I stället pekar resultaten på att antiinflammatoriska läkemedel kan utgöra en möjlig bromsande behandling i framtiden. Forskning pågår.
Andra aktuella forskningsområden är hur man skall förbättra biologiska klaffproteser så att de håller längre och kateterburna tekniker för mitral- och trikuspidalisplastiker håller på att uvecklas och förfinas. Vidare undersöks vilken operationsmetod (öppen operation eller kateteringrepp) som är bäst för vilka patienter och hur den medicinska behandlingen efter kateteringrepp kan optimeras.
Källa: Hjärt-Lungfondens skrift om Hjärtklaffsjukdom
Vetenskapligt ansvarig: Anders Jeppsson, thoraxkirurg och professor vid Institutionen för medicin, Göteborgs universitet
Uppdaterat: 2024-06-18
Redaktör: Birgit Eriksson, Hjärt-Lungfonden
