Per-Erik snickrade lillebrors kista

För att bearbeta sin sorg snickrade Per-Erik Åström en kista till sin döda lillebror. Kistan blev gråblå och stod på en fond av stenar från stranden på Hemsön.

Det är fjorton år sedan Per-Eriks lillebror Bengt-Olof (t.v. i bild) dog i cancer. Beskedet om sjukdomen kom som en chock för alla, inte minst för Bengt-Olof själv, som var mitt i livet med små barn, fru och ett arbete som teknikchef på Sveriges Radio i Sundsvall. Det som Bengt-Olof trodde var diabetes var cancer i bukspottkörteln. Någon behandling fanns inte och kvar av livet var några veckor.

– Jag tog ledig från jobbet för att vara med honom. Det är jag tacksam för i dag, berättar Per-Erik.

Under dagarna som kom talade bröderna om minnen men också om det som skulle komma, döden.

– Bengt-Olof var praktisk. Han satte sig inte ned och grät. I stället gjorde han klart vem som skulle ha traktorn och whiskeysamlingen. Han bestämde också hur begravningen skulle vara och ganska snart var vi överens om att vi skulle rita en kista tillsammans.

Bröderna tog fram skissblocket och där tog bilden av Bengt-Olofs kista form. Den skulle vara enkel, målad i blågrå linoljefärg, ha en symbol på locket och ett innanmäte av textil som en vän arrangerade. Kistan skulle stå på en fond av stora stenar från stranden på Hemsön, där Bengt-Olof hade ett skogsjordbruk med sin familj. Sju veckor efter att Bengt-Olof hade fått besked om sin sjukdom dog han på Härnösands sjukhus. Med honom fanns familjen och Per-Erik.

– Han dog tjugo i tolv en lördag. Döden var inte skrämmande men att förlora sin lillebror var väldigt jobbigt, säger Per-Erik.

För att bearbeta sin sorg tog han tag i byggandet av kistan. Per-Erik började såga, spika och forma på ett lokalt snickeri.

Kista

– Jag höll på i 18 timmar och det var handgripligen ett sätt att vara i sorgen. Kistan blev väldigt fin. Det kändes bra att göra den och alla uppskattade att jag gjorde den.
Bengt-Olof hade bestämt att han skulle transporteras i en egen bil och vara klädd i kostym, t-shirt och ha en snusdosa i fickan.

– Jag är glad över att han bestämde allt, det är ju inte alltid du hinner det. Det underlättade för oss anhöriga och vi försökte göra det bra och klokt, som han ville.

Per-Eriks bästa tips till andra som funderar på att tillverka en egen kista är att ta reda på vilka mått den måste ha men också att det är okej för anhöriga och den församling där begravningen ska ske. Måtten på kistan är viktiga, framför allt om det blir kremering.

– Var inte rädd för att tänka själv och lita inte på att det bara är begravningsbyrån som vet bäst. Förr i tiden gjorde de flesta egna kistor och planerade begravningar. Det kan vi också göra.

Fjorton år har passerat utan Bengt-Olov, men lillebror är ännu närvarande i Per-Eriks liv.
 
– Jag minns hans humor, segelturerna, hur vi bråkade som barn och sockerdrickan vi delade. I många valsituationer tänker jag, hur hade Bengt-Olov gjort? På det viset dör inte en människa, utan lever vidare.