Eva kämpade mot tuberkulos på 1940-talet

Ett av Hjärt-Lungfondens första uppdrag var ett projekt i Norrbotten för att minska smittspridningen av tuberkulos. Distriktssköterskan Eva Boman i Töre deltog i arbetet.

"Andas djupt, stå stilla, håll andan." Och sedan hördes ett klick – av en dörr som sköts igen till röntgenkuren.

Eva Boman, 91, minns det som i går, trots att det är över 60 år sedan. Mellan 1946 och 1950 arbetade hon som ambulerande distriktssköterska i Norrbotten med allmänna skärmbildsundersökningar i kampen mot tuberkulos. Tusentals norrbottningar undersöktes för tuberkulos. Många var redan drabbade av tuberkulos, men med Eva Bomans och hennes kollegors hjälp kunde flera få vård innan problemen blev alltför svåra.

– Har du mött en människa med tuberkulos, som hostar blod, glömmer du det aldrig, säger hon.

Tuberkulosgruppen arbetade på svårtillgängliga platser

Bakom satsningen stod Svenska Nationalföreningen mot Tuberkulos (som senare bytte namn till Hjärt-Lungfonden) som lånade ut en specialutrustad buss till tuberkulosgruppen i Norrbotten, som förutom Eva Boman också bestod av två tekniker, en organisatör och ett skrivbiträde.

– Vi blev väl mottagna var vi än kom. Många var intresserade och tacksamma för att vi var där.

Undersökningen för att se om en person hade tuberkulos gick till så att man med en kamera fotograferade en bild av lungorna. Om en bild visade förändringar i lungorna blev personen remitterad till en dispensärmottagning för fortsatt undersökning. För många väntade sedan vård på sanatorium.

Resorna runt om i Norrbotten kunde många gånger vara äventyrliga. För att ta sig till riktigt avlägsna platser fick tuberkulosgruppen ibland lämna bussen och använda andra fordon – till exempel specialtåg och bandvagn. Tack vare bandvagnen kunde tuberkulosgruppen ta sig till norra sidan av Torneträsk. Med sig på ett släp till bandvagnen hade man ett elaggregat eftersom elektricitet saknades i många av byarna.

Ett minne som etsat sig fast hos Eva Boman är besöket hos familjen Stöckel i byn Kattuvouma. Familjen lät sjukvårdsteamet ställa upp skärmbildsapparaten i sitt hem. Fru Stöckel lagade mat åt hela tuberkulosgruppen som under tre dygn åt, sov och genomförde undersökningar i huset.

Tuberkulosarbetet gav effekt

Sammanlagt var Eva Boman med om 510 dagars arbete med skärmbildsundersökningarna. I Evas uppdrag ingick också att ge råd om hygien till de drabbade och deras anhöriga. En stående uppmaning var att vädra sängkläderna utomhus.

Arbetet med skärmbildsundersökningarna i Norrbotten pågick i åtta år. Satsningen gav effekt och en utvärdering gjord i början av 1970-talet visade att tuberkulosdödligheten hade minskat med 28 procent i länet.

I dag är tuberkulos ovanligt i Sverige, men Eva Boman oroas över uppgifterna om att antalet tuberkulosfall återigen ökar i västvärlden. Hon önskar att sjukvården skulle avsätta mer resurser för att komma tillrätta med tuberkulos.

– Tyvärr skyddar inte vaccin till 100 procent, men det minskar avsevärt riskerna för att bli sjuk.

Sidan senast uppdaterad 2015-09-04