Sömnapné behandling

Sömnapné kan behandlas på flera olika sätt beroende på hur allvarligt sjukdomstillståndet är och vilka bakomliggande faktorer som har orsakat besvären. I första hand sker behandlingen i hemmet med hjälp av andningsmask eller sömntandställning. I vissa fall kan sjukdomen också åtgärdas genom operation.

CPAP – övertrycksandning med mask

PAP (Continuous Positive Airway Pressure) är en behandling med kontinuerligt luftvägsövertryck som ordineras till många patienter med måttligt till gravt sömnapnésyndrom. Metoden började användas i början av 1980-talet och går ut på att åstadkomma ett positivt lufttryck i svalget för att hålla andningsvägarna öppna.

CPAP är den effektivaste behandlingen vid sömnapné och har en visad effekt mot såväl dagtrötthet som apnéförekomst, oavsett sömnapnésyndromets svårighetsgrad.

CPAP är den effektivaste behandlingen vid sömnapné och har en visad effekt mot såväl dagtrötthet som apnéförekomst, oavsett sömnapnésyndromets svårighetsgrad.

Behandlingen är påvisat effektiv och tar bort såväl dagtrötthet som andningsuppehåll och snarkningar. Men då gäller det naturligtvis att patienten verkligen använder apparaten. En del tycker inte om att sova med CPAP, känner obehag av masken eller slangen, även om utrustningen har utvecklats snabbt på senare år och apparaterna nu är små och tysta.

Därför är individuell utprovning och uppföljning oerhört viktig. Näsmasker, eller näs- och munmasker, finns i en mängd fabrikat och måste passa utan att läcka. Både patient och CPAP-utrustning bör kontrolleras kort efter behandlingsstart och fortsättningsvis i regelbundna intervaller, åtminstone en gång per år.

Automatisk justering av lufttrycket

Numera används smarta CPAP-apparater, eller autoCPAP. De är gjorda för att känna av när luftflödet förändras och därmed avgöra när en apné eller hypopné är på väg. Då höjer apparaten trycket av sig själv. Höjningen sker successivt tills det inte kommer några nya tecken på andningsuppehåll, och vid den nivån får trycket ligga kvar en stund. Därefter börjar apparaten på prov att sänka trycket. Och så fortsätter regleringen automatiskt.

Under hösten och vintern är luften ofta väldigt torr. Detta kan ge problem med uttorkade näs- och munslemhinnor, vilket hos en del patienter förvärras vid användning av CPAP. Befuktare, som både värmer och fuktar luften, finns som tillbehör till alla CPAP-apparater.

Biverkningar från CPAP

De vanligaste biverkningarna från CPAP härrör från maskerna. Om masken inte passar riktigt kan den läcka. Då kompenserar apparaten genom att öka på trycket. Det ger obehag genom att det pyser och låter mer, samtidigt som det kan ge irritationer om det blåser kallt upp i ögonen. En del patienter besväras också av utslag eller skavsår från maskerna. Då måste man få hjälp att prova ut en ny. En mask som passar och används varje natt håller vanligtvis ett halvår till ett år innan den måste bytas ut.

Om CPAP-behandlingen krånglar, om du får besvär av utrustningen eller om du inte tycker den ger den effekt du önskar, be om ett snart återbesök. Du kan då få prova andra masker, justera CPAP-trycket eller göra nya undersökningar för att se om du kanske ska ha en annan behandling.

Den som har CPAP, men ändå är dagtrött, rekommenderas att sänka temperaturen i sovrummet. Den som sover i 16 graders värme sover längre och är piggare än den som sover i ett varmt sovrum.

Bi-level PAP – en enkel hemrespirator

Bi-level PAP är egentligen en enkel tryckstyrd hemrespirator som påminner om CPAP-apparaten. Den ger ett högre tryck på inandningen och ett lägre tryck på utandningen.

Behandlingen är särskilt effektiv för den som lider av obstruktiv sömnapné och grav övervikt, så kallat Pickwicksyndrom. Vid svår övervikt räcker inte CPAP utan där behöver patienterna ofta även en ventilationshjälp vilket de kan få med Bi-level PAP.

Apnéskena – tandställning för bättre luftpassage

Sömntandställning (även kallad apnéskena eller snarkskena) används huvudsakligen för dem som snarkar och har lätt till måttlig sömnapné, men kan även användas vid gravare sömnapné om andra behandlingsmetoder inte tolereras.

Tanken med apnéskenan är att göra luftvägarna friare genom att föra underkäken framåt ungefär en halv centimeter under sömnen. Även tungan och mjuka gommen lyfts fram i den riktningen med hjälp av tandställningen och luftvägen vidgas även på bredden.

I Umeå har man visat att apnéskenan fungerar bäst för dem som har andningsstopp i ryggläge men inte när de sover på sidan. Den som har andningsstopp även under sömn i sidoläge har ofta förträngningar även på sidorna i andningsvägen – inte huvudsakligen på grund av att tungan täpper till − och då har tandställningen mindre effekt.

Apnéskenan anpassas efter patienten

Apnéskenan finns i många olika utföranden, men det viktigaste är att den för underkäken framåt och att framflyttningen är lagom stor. Om underkäken flyttas fram för långt kan man få problem, exempelvis smärta. Om framflyttningen av underkäken är för liten får man däremot ingen effekt av skenan.

Efter remiss från specialistläkare vid andningsenhet provas apnéskenan ut hos en tandläkare med speciell kompetens inom området. Tandläkaren undersöker tandhälsan, eftersom metoden inte är lämplig för de som har obehandlade tandsjukdomar som karies och tandlossning. Därefter tar tandläkaren tandavtryck och bestämmer lämpligt startläge för underkäken. Millimeter för millimeter förs sedan underkäken framåt enligt en fastställd plan. Därefter kontrolleras behandlingseffekten.

Det finns också prefabricerade apnéskenor som man anpassar själv genom att värma dem i hett vatten. Dessa kan köpas på internet och apotek, men de är ineffektiva, troligen för att de inte sitter lika bra på tänderna. Dessa tandställningar ger också biverkningar på bettet och håller sämre än den individuellt tillverkade. Därför rekommenderas individuellt tillverkade underkäksframdragande apnéskenor för dem som har sömnapnésyndrom.

Biverkningar från apnéskena

Det är också viktigt med regelbundna uppföljningar för att kontrollera om behandling är effektiv eller om skenan ger biverkningar på tänderna. I början av behandlingen tycker många att de får ont i tänderna och lätt träningsvärk i käkmusklerna, men detta är ofta övergående. En del får problem med mycket saliv som rinner ner på kudden, men det brukar också gå över.

Man ska dock vara vaksam över att det faktiskt är en tandregleringsapparatur som stoppas in i munnen, och att den rör på tänderna mer eller mindre. Eftersom det är underkäken som flyttas fram kan den som har ett överbett få en bestående tandreglering på köpet. Detta är dock inte önskvärt för den som har ett bra bett från början.

Som tur är går förändringarna långsamt. Över en tvåårsperiod kan tandläkaren se om behandlingen börjar övergå i tandreglering. Oftast är det väldigt lite det rör sig om, men det händer att man måste sluta med apnéskenan och rekommendera annan behandling mot sömnapné. Utveckling pågår för att hitta nya konstruktioner som ger mindre förflyttning av tänderna.

Under hela behandlingen är det viktigt att sköta tänderna, eftersom dålig munhygien kan öka risken för karies och tandlossning.

En apnéskena som används varje natt håller i fyra till fem år innan den behöver bytas.

Operationsmetoder

Det finns flera olika kirurgiska behandlingsmetoder. De som främst används i dag syftar till att reducera volymen på vävnader i munhålan och svalget och på så sätt skapa en friare luftväg.

UPPP (uvulo-palato-pharyngo-plastik) innebär att halsmandlarna tas bort, liksom gomspenen och en bit av mjuka gommen. Vid UPP (uvulo-palato-plastik) avlägsnas gomspenen och angränsande delar av mjuka gommen. Istället för att skära bort gomvävnad kan man också sy upp den befintliga gommen mer åt sidan för att vidga svalget. Därmed sparas vävnad, muskulatur och slemhinnor.

Kirurgi vid sömnapné är kontroversiellt då bra studier på behandlingseffekterna är få och biverkningar är vanliga efter operation på mjuka gommen. Kirurgi med borttagande avhalsmandlar rekommenderas dock till patienter med sömnapné som har stora halsmandlar.

Livsråd och egenvård

Det finns många ”goda råd” mot sömnapné, men effekten är oftast dålig och en adekvat behandling med CPAP eller apnéskena är alltid förstahandsval. SBU-utredningen konstaterar att det saknas studier som motsvarar de uppställda kriterierna för vetenskapligt bevisvärde gällande livsstilsförändringar och andra behandlingar. Det finns alltså inget underlag rörande effekten på sömnapnésyndrom av viktminskning, fetmakirurgi, läkemedel, pacemakers eller anordningar för att undvika ryggläge under sömn.

Trots det så finns det ett antal vetenskapliga kopplingar mellan förändrad livsstil och lindrad sömnapné. Forskare i Uppsala har till exempel visat att motion har en skyddande effekt mot snarkning och att detta gäller även för dem som inte minskar i vikt av att motionera.

Övervikt är en vanlig orsak till sömnapné, men för att minska andelen apnéer krävs i allmänhet en viktminskning på över tio kilo, vilket kräver mycket radikal dietförändring eller fetmakirurgi.

De flesta vet att man snarkar mer efter det att man druckit alkohol. Orsaken är alkoholens avtrubbande effekt på nervsystemet och därigenom också på muskelkontrollen.

Rökning gör slemhinnorna i näsa och svalg irriterade och svullna, vilket kan försvåra luftpassage. Den som lyckas sluta röka minskar dessutom risken för många andra sjukdomar.

Mediciner som slappnar av svalgmuskulaturen eller sätter ner vakenhetsgraden och andningscentrums känslighet bör också undvikas i möjligaste mån. Hit hör framför allt smärtstillande morfinmedel, men också sömnmedel och lugnande medel av bensodiazepintyp. Stora variationer förekommer dock mellan olika individer och olika läkemedel. Sömnapnoiker som behöver läkemedel av det här slaget bör rådgöra med sin läkare.

När det gäller sömnposition är det viktigt att undvika att böja halsen kraftigt framåt under sömnen, eftersom det kan göra svalget extra trångt. Rådet är därför att inte använda för många huvudkuddar och liknande, utan i stället försöka sträcka ut halsen lätt bakåt. Det gör andningen lättare. Sömnapné är också vanligare i ryggläge och kan man med någon form av hjälpmedel undvika att sova på rygg så kan detta ha god effekt mot såväl snarkning som sömnapné.

Kost och motion är dock ofta det första som kommer upp till diskussion efter fastställd diagnos. Den som är överviktig har mycket att vinna på att försöka gå ner i vikt. För de allra flesta är det dock en svår kamp att banta, särskilt när man är sömning på dagarna. Då är det lätt att falla för frestelsen och stoppa i sig något extra för att känna sig piggare.

När man väl har behandlat sin sömnapné vet man hur som helst att såväl viktminskning som rökstopp, motion och minskat intag av alkohol har stora hälsoeffekter.

Texten baseras på Hjärt-Lungfondens skrift om sömnapné som är faktagranskad av Karl Franklin, docent och överläkare, Norrlands universitetssjukhus.

Sidan senast uppdaterad 2016-09-19