Sarkoidos - behandling

Någon botande behandling mot sarkoidos finns inte. Å andra sidan är det inte heller alltid nödvändigt att behandla eftersom sarkoidos kan läka ut av sig själv.

Vid sarkoidos brukar läkarna ge råd om att behandla eller inte med utgångspunkt från hur den enskilda patienten mår och hur röntgenbild, lungfunktion och blodprover utvecklas. Man avvaktar ofta några månader för att följa förloppet innan det blir aktuellt med eventuell behandling.

Behandling med kortison

I de fall då sarkoidos behöver behandlas med läkemedel på grund av ökande symptom eller fortskridande sjukdom ges i första hand inflammationshämmande kortison i tablettform. Kortisonet botar inte patienten men håller oftast sjukdomen under kontroll och förebygger att lungvävnad förstörs och omvandlas till ärrvävnad, vilket kan leda till bestående funktionsnedsättning.

Effekten av kortisonbehandlingen följs genom upprepade blodprovstagningar, lungröntgen och lungfunktionsundersökningar.

De personer som har aktiv sjukdom men som av olika anledningar inte kan eller bör ta kortison, exempelvis personer med svårreglerad diabetes, kan få andra immundämpande läkemedel. Det gäller även patienter där kortisonet inte hjälper. Dessa preparat, som ofta kallas ”cellgifter” (cytostatika), kräver tätare kontroller i form av blodprovstagning. De är som mest effektiva när de ges i kombination med kortison.

I tredje hand brukar man överväga behandling med någon av de nyare medicinerna som numera finns tillgängliga, så kallade TNF-hämmare.

Lungtransplantation

Vid progressivt och livshotande sjukdomsförlopp kan det i sällsynta fall bli aktuellt med lungtransplantation. Sarkoidossjukdomen kan återuppstå i den transplanterade lungan, men tycks då bli mindre uttalad.

Prognos

Ungefär en tredjedel av alla som drabbas av sarkoidos i Sverige insjuknar i den akuta formen, Löfgrens syndrom. Deras utsikter att tillfriskna är särskilt goda och chanserna till spontan utläkning ökar om de har en speciell vävnadstyp. Bland patienter med Löfgrens syndrom och denna speciella vävnadstyp tillfrisknar mer än 90 procent snabbt.

Patienter med Löfgrens syndrom som har andra vävnadstyper riskerar ett mer långdraget sjukdomsförlopp.

Lungsarkoidospatienter vars sjukdom får ett utdraget eller kroniskt förlopp får ofta en mindre lungvolym och obstruktiva astmaliknande besvär. Gasutbytet mellan blod och lungor i alveolerna är ofta sänkt. Allt detta kan resultera i nedsatt ork och andfåddhet framför allt vid fysisk ansträngning.

Källa: Hjärt-Lungfondens skrift om Sarkoidos
Vetenskapligt ansvarig: Johan Grünewald, professor i experimentell lungmedicin vid Institutionen för Medicin, Karolinska institutet, Solna.
Datum: 2019-05-20