Pers största seger – att övervinna idiopatisk lungfibros | Hjärt-Lungfonden

Pers största seger – att övervinna idiopatisk lungfibros

2008 diagnostiserades Per Wallner med idiopatisk lungfibros – en sjukdom som vanligtvis är en dödsdom. Tre år senare fick han nya lungor och 
i dag är han regerande Europamästare i simning för transplanterade.

Personligt: Per Wallner
Ålder: 65 år.

Bor i: Ålfors utanför Tierp.

Familj: Hustrun Gittan, bonusbarn och bonusbarnbarn.

Sysselsättning: Tidigare datakonsult, numera pensionär som bygger om en gammal bagarstuga till permanentbostad.

Tycker om att göra: Läsa, gå på konserter (gärna klassiskt och folkmusik), träna hunden och sköta hästarna

Per Wallner bor tillsammans med sin hustru Gittan, schäferhunden Fenja, två islandshästar och nio roslagsfår i byn Ålfors i norra Uppland, en lantlig idyll med faluröda hus och gårdar. I dag är Per en aktiv och vältränad 65-åring. När han 2008 sökte läkare för att få en förklaring till den envisa hosta han hade dragits med i flera år var han i lika bra form.

− Det var som en förkylning som inte gick över. Hostan blev värre och värre och till slut var den en social olägenhet och oerhört störande, berättar han.

Beskedet från läkarna på Akademiska sjukhuset i Uppsala var det sämsta tänkbara.

– Per hade idiopatisk lungfibros, en kronisk sjukdom med mycket dålig prognos. På grund av ärrbildning i lungorna förlorar de sin förmåga att syresätta blodet och det blir allt svårare att andas.

− Det kändes helt overkligt att få en dödsdom. Jag var ju frisk! Jag red våra hästar, vandrade i fjällen, åkte skidor och långfärdsskridskor. Jag var fortfarande i bra form, det var bara hostan som var jobbig.

Hostan blev bara sämre

Men under de följande åren blev Per stadigt sämre och 2011 kunde han inte gå mer än tio meter i skogsterräng utan att falla ihop. Nu hände mycket på samma gång. Per, som
är datakonsult, fick ett nytt jobb i Stockholm. Ungefär samtidigt bestämde sig paret för att sälja den vackra gården, och Per tog ny kontakt med sjukvården. Nu kunde han i princip inte tala utan att hosta, att lyfta armarna över huvudet var en nästan övermäktig uppgift och vikten hade rasat till 64 kilo.

− Han var som ett benrangel, säger Gittan.

Fakta om idiopatisk lungfibros
Lungfibros är en kronisk sjukdom som kännetecknas av ärrbildning i och mellan de små lungblåsorna (alveolerna).

Det innebär att utbytet av syre och koldioxid mellan lungorna och blodomloppet försvåras, vilket i sin tur leder till andfåddhet och så småningom andnöd.

Ju mer fibrosen utvecklas, desto svårare blir det att andas.

− All min energi gick åt till att överleva, säger Per.

− Men på internet hade jag hittat en tjej som berättade att hon sex månader tidigare genomgått en lungtransplantation och att det gått bra. Den berättelsen betydde väldigt mycket för mig.

Lungtransplantation blev räddningen

Under våren 2011 genomgick Per en lungtransplantationsutredning och i oktober sattes han upp på väntelistan. Hela tiden pendlade han till arbetet i Stockholm.

− Redan efter två veckor kom samtalet. Den som ringde sa att ambulansen skulle vara hos oss inom en timme. Jag rasade ihop på golvet, så det blev Gittan som fick ta hand om allt.

− Vi hade ju djuren. En granne tog hundarna och min dotter satte sig i bilen och körde hit för att ta hand om hästarna, säger Gittan.

Nästa morgon låg Per på operationsbordet på Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

− När jag vaknade och drog det första andetaget var jag fullständigt återställd. Det var som om någon tryckt på reset-knappen. Och det märkliga var att jag inte längre kunde återskapa känslan av att inte kunna andas, berättar Per.

− Jag ringde en kollega från sjukhuset och hon blev alldeles tyst när jag sade vem jag var. Hon hade aldrig tidigare hört min röst, bara mina hostningar.

Nu har det gått mer än sex år utan att Per haft några som helst problem med andningen.

Medicineringen Pers största bekymmer idag ­

− Det största bekymret är väl medicinerna. De immundämpande läkemedlen orsakar många biverkningar och jag har ett helt batteri med mediciner som ska lindra dem. Dessutom blir jag ju äldre. Jag har blivit mer defensiv, vågar inte ta ut svängarna fysiskt lika mycket som förr, säger Per.

Men han sätter fortfarande fysiken på prov. Efter operationen började Per simma och både 2014 och 2016 deltog han i EM för hjärt- och lungtransplanterade. I Finland 2016 tog han sex medaljer i sin årsklass och är regerande Europamästare på 100 meter frisim.

− Simning är bra. Syrekrävande men ändå snällt mot kroppen, konstaterar han och berättar sedan om hur det var att sväva så nära döden:

− Jag hade gott om tid att fundera och gjorde väl någon sorts bokslut. Jag tänkte att jag hade haft ett bättre liv än de flesta och förlikade mig med tanken. Det var mycket värre för min närmaste omgivning. Framför allt för Gittan var det otroligt jobbigt att se mig tyna bort, säger Per.

I dag är Per Wallner vice ordförande i Riksföreningen för hjärt- och lungtransplanterade, Viking. Han följer med stort intresse forskningen på transplantationsområdet och gläds åt de framsteg som görs.

− En hjärt- eller lungtransplantation är i sig ett mirakel. Nu pågår intressant forskning som berör problematiken kring immun-dämpning och möjligheterna att behandla donerade organ så att de klarar längre transporter. Forskningen är nyckeln för att utvecklingen ska ta ytterligare steg framåt.