Undersökningar stroke - Hjärt-Lungfonden

Stroke undersökningar

Den första kliniska rutinundersökningen vid en misstänkt stroke) består av blodprov, mätning av blodtrycket, puls och temperatur, bedömning av hjärtat och medvetandegrad samt kontroll av eventuella fallskador i samband med insjuknandet. Den görs ibland redan i ambulansen och rapporteras till akutmottagningen.

På akutmottagningen fortsätter utredningen snabbt. Det gäller för läkaren att få svar på några viktiga frågor: Kan tillståndet bero på någonting annat än stroke? Finns det andra sjukdomar som komplicerar eventuella strokesymptom?

Mer än 20 procent av de personer som kommer in till akutmottagningen har strokeliknande symptom som kan bero på till exempel för lågt blodsocker, en migränattack som orsakar spasm i hjärnans blodkärl, hjärntumör eller hjärtrytmrubbningar. Dessa tillstånd är lika viktiga att identifiera för att de ska få rätt behandling som det sedan är att skilja mellan de olika stroketyperna blödning och propp.

Sjukvårdspersonalen försöker ta reda på så mycket som möjligt om vilka sjukdomar patienten har haft och vilka mediciner han eller hon tar. Informationen hjälper till att utesluta andra sjukdomstillstånd. Anhöriga eller närstående som följt med till sjukhuset kan också bidra med mycket värdefulla upplysningar, inte minst om insjuknandet.

Propp eller blödning

I det akuta skedet måste läkaren snabbt ta reda på om det är en blödning eller en propp som orsakar symptomen. Detta är viktigt dels eftersom behandlingarna skiljer sig åt, dels för att mediciner som löser upp proppar är direkt farliga under en pågående blödning.

Utredning för att skilja blödning från blodpropp ska ske akut.

Skiktröntgen vid stroke

För att fastställa vad som har utlöst stroke undersöks patienten i regel med datortomografi, vanligen kallat skiktröntgen eller DT. Datortomografen avbildar skikt efter skikt av hjärnvävnaden och bilderna kan ge besked om det är en blodpropp eller en blödning som har förorsakat symptomen. Numera är datortomografin så utvecklad att den i regel upptäcker syrebristskador lika tidigt i förloppet som magnetkamera, MR. Vanligen gör man även en undersökning av det drabbade kärlet, en angiografi. Ibland kartläggs också syrebristskadans olika delar inför beslut om behandling.

Patienter som misstänks ha fått en subaraknoidalblödning och patienter med symptom på stroke som behandlas med blodförtunnande medel undersöks också med datortomografi. Vid en vanlig hjärnblödning kan röntgenbilden visa var i hjärnan skadan har uppstått och hur omfattande den är.

DT-angiografi och DT-perfusion

I samband med datortomografi sprutar man ofta kontrastmedel via en tunn slang in i ett blodkärl i armen. Detta görs för att se om man kan hitta proppen i kärlet och metoden kallas DT-angiografi.

När kontrasttillförseln används för att undersöka genomblödningen i det syrebristskadade området kallas detta DT-perfusion. Målsättningen är att se hur stor del av hjärnskadan som fortfarande har genomblödning och sannolikt är räddningsbar. Värdet av dessa undersökningar på DT, och även med MR, är under utredning.

Lumbalpunktion

De allra flesta subaraknidalblödningar hittas direkt med datortomografi som är mycket känsliga för att blödningar. Mycket små subaraknoidalblödningar kan inte alltid upptäckas med datortomografi, men om misstanken kvarstår kan läkarna ta prov på den vätska som cirkulerar genom hjärnans hålrum och i ryggradskanalen. Provtagningssättet kallas lumbalpunktion och lite av vätskan sugs ut med en tunn nål mellan två kotor i ryggraden nedanför ryggmärgens slut. Eftersom det tar tid för blodet från huvudet att nå ner så kan inte lumbalpunktion göras direkt vid insjuknandet utan man måste vänta ett antal timmar.

Magnetkamera

Avbildning med magnetisk resonanstomografi, i dagligt tal kallad magnetkamera eller MR, är också en teknik som används för att fastställa vad som har orsakat strokesymptom. MR använder magnetfält i stället för röntgenstrålning och kan visa skador i hjärnan tidigt efter en blodpropp. MR är också till stor nytta vid skador i bakre delar av hjärnan där det på DT kan bli så kallad benskugga. Även mycket små skador i nervvävnaden kan upptäckas, liksom pulsåderbråck. I sådana fall flyttas patienten direkt till en neurokirurgisk klinik.

MR finns inte tillgängligt på alla sjukhus och är oftast inte i bruk dygnet runt, till skillnad från DT. När läkarna i vissa fall önskar diskutera tolkning av en undersökning kan denna numera länkas till ett specialistteam. Möjlighet till teleradiologi, att bilderna kan överföras till ett annat sjukhus, finns redan på de flesta sjukhus och är under ytterligare utbyggnad.

Ultraljudsundersökningar vid stroke

Ultraljud används för att kartlägga orsakerna till ischemisk stroke, framförallt vid kontroll av kärlförändringar i halspulsådern och hjärnans stora blodkärl.

Förträngningar i halspulsådern (karotisstenoser) orsakade av åderförfettning kan vara en utlösande orsak. Orsaken kan vara hemodynamisk påverkan, det vill säga en alltför dålig genomblödning av hjärnan. Det aterosklerotiska placket i halspulsådern kan också få pålagringar så att det täpper till kärlet. Det kan också släppa ifrån sig små fragment (embolier) som följer med blodströmmen in i hjärnan och kan förorsaka tilltäppning i mindre kärl.

Större embolier kan också ta sig upp till hjärnan. Dessa kommer från hjärtat och är följden av olika hjärtsjukdomar, framför allt förmaksflimmer. Av det skälet är det vanligt att undersöka även hjärtat med ultraljud vid stroke. Har en DT-angiografi gjorts kan ofta halskärlen ses väl på denna undersökning och ultraljudsundersökning blir då inte nödvändigt.

Långtidsregistrering av hjärtrytmen

För att utreda huruvida strokepatienten lider av förmaksflimmer görs en långtidsregistrering av hjärtrytmen med hjälp av EKG eller en enklare form av EKG som kallas telemetri. Registreringen sker i allmänhet i mellan 24 och 48 timmar. Patienter med förmaksflimmer ska behandlas med blodförtunnande medel för att förebygga ännu en stroke.

Misstänkt TIA

Även vid misstänkt TIA ska läkaren påbörja akut utredning så att rätt behandling kan sättas in. TIA kan, utöver proppar, även orsakas av hjärnblödning och av andra sjukdomstillstånd med strokeliknande symptom.

TIA-patienter ska genomgå samma undersökningar som vid stroke, det vill säga skiktröntgen eller magnetkamera samt ultraljud av halspulsådern.

För en TIA-patient, som har symptomen på grund av propp, är risken att få stroke mycket hög. Cirka 10 procent av dem som har en TIA drabbas av stroke inom två dagar. Snabbt påbörjad behandling ger väsentligt minskad risk för stroke.

Vetenskapligt ansvarig: Mia von Euler, docent/överläkare vid Institutionen för klinisk forskning och utbildning, Karolinska Institutet, Solna/VO Internmedicin, Södersjukhuset, Stockholm

Uppdaterat: 2018-05-07