”Nu längtar jag bara efter att kunna arbeta igen” | Hjärt-Lungfonden

”Nu längtar jag bara efter att kunna arbeta igen”

Renée Blomkvist var bara 27 år när hon drabbades av en stor stroke som skadade en tredjedel av hennes högra hjärnhalva. Nu är det snart åtta år sedan och vi ställde några frågor till henne om hur livet ser ut idag.

Hur mår du i dag, Reneé?

– Jag mår allt bättre, särskilt under förmiddagarna. Jag tränar och arbetar som volontär inom kyrkan där vi delar ut mat till behövande. Jag har till och med börjat jogga igen, tränat upp höfter och knä på spinningcykel för balansens skull. Tyvärr har jag en ärrbildning på hjärnan som ger epileptiska anfall.

Har du fortfarande stöd från sjukvården?

– Jag har gått på behandling hos en neuropsykolog som konstaterade att jag har drabbats av posttraumatisk stress. Det har skapat en deppighet inom mig. Det känns till exempel lite bittert att veta att jag kunde ha varit helt frisk om läkarna sett mitt ganska vanliga hjärtfel redan som nyfödd, eller om man hade tagit mina svimningsanfall på allvar, och inte trott att orsaken var stress.

Hur märker du att du gör framsteg?

– Ofta är det min sambo Gustav eller mina kompisar som noterar det. I somras var jag exempelvis ute på en ångbåtstur med trubadur här i skärgården. En kompis sade att det skulle jag aldrig gjort för något år sedan. Nu längtar jag bara efter att kunna börja jobba igen och slippa sjukersättningen.