Lång väg tillbaka efter stroke

För sex år sedan förändrades livet för Patrick Karlsson Edlund då han drabbades av stroke, bara 36 år gammal. Sedan dess kämpar han med flera dolda handikapp som begränsar hans liv.

Om Patrick
Namn: Patrick Karlsson Edlund

Ålder: 42 år

Bor: I Knivsta, mellan Stockholm och Uppsala.

Familj: Hustrun Ann och döttrarna Liv, 9, och Sara, 7 år.

Bakgrund: Civilingenjör och doktor i datoriserad bildanalys.

Gör i dag: Arbetar deltid som datorhandledare på Hermods i Uppsala.

Hobby: ”Släktforskning. Ann och barnen är ättlingar till Gustav Vasa.”
Reser helst till: ”Berlin. Där är svalt, inte kuperat, kollektivtrafiken är bra och där finns mycket av Europas historia samlad.”

Patrick ser frisk ut. Han rör sig obehindrat och pratar gärna. Men han har flera dolda skador som begränsar hans liv.

− Det värsta är hjärntröttheten. Jag har energi som räcker till två eller tre timmar per dag, då kan jag prestera mentalt som tidigare. Sedan tar orken slut, berättar Patrick.

Kronisk hjärntrötthet

Förutom att han är kroniskt hjärntrött är Patrick hyperkänslig för ljud. Oförberedda ljud liknar han vid slag. Han är även känslig för värme, har problem med arbetsminnet och tål inte stress.

Det var den 7 april 2011 som Patrick drabbades av stroke. Han hade varit hos tandläkaren i Uppsala på morgonen och mellanlandade i hemmet i Knivsta på vägen till forskartjänsten på Karolinska institutet i Solna.

− Jag mådde inte riktigt bra, jag svettades och var lite vimsig, så jag tänkte att det kanske var influensa. Men så började vänster arm domna bort och då ringde jag 1177, berättar han.

Skyhögt blodtryck

Sjukvårdsupplysningen kopplade honom till SOS Alarm, som råkade ha en ledig ambulans i närheten. På Akademiska sjukhuset i Uppsala genomgick Patrick flera neurologiska tester, huvudet röntgades och prover togs. Blodtrycket var skyhögt liksom blodfettvärdena. Så höga att de togs om, vårdpersonalen trodde att något blivit fel.

Det visade sig att han hade en propp i lillhjärnan. Medan han låg på strokeavdelningen kom en till. Efter några dagar på intensivvårdsavdelning kom Patrick tillbaka till strokeavdelningen och så småningom till rehabilitering. Vänster sida var inledningsvis förlamad, men med hjälp av sjukgymnastik och balansträning lärde han sig gå och fungera fysiskt igen.

”Det behövs mer forskning”

− Rehabiliteringen var väldigt, väldigt bra och jag önskar att alla kunde få så fin hjälp.

Eftersom Patrick själv har forskarbakgrund är han medveten om forskningens betydelse för att han trots allt fungerar så bra som han gör.

− Men det behövs mer forskning, inte minst när det gäller hjärntrötthet. Jag skulle gärna vara med i någon studie.

Höga blodfettvärden

Hemma i vardagen igen kom Patrick överens med sin arbetsgivare om att inte komma tillbaka. I dag arbetar han tre timmar tre dagar i veckan på Hermods i Uppsala där han är handledare för eleverna.

− Det är fantastiskt givande. Man får direkt återkoppling på att man gör nytta.

Patrick har inte fått någon förklaring till att just han drabbades av stroke. De höga blodfettvärdena kan ha spelat in och han utreds just nu för att se om det finns en genetisk komponent som förklarar dem. Hans stressade livsstil kan också ha spelat en roll. I flera års tid jobbade han mycket och sov lite.

− I det vacuum som uppstod efter stroken förstod jag att jag inte haft någon inre kompass. Jag satt på havet och rodde med en åra, runt, runt, utan mål. Nu, efter flera år, har jag kommit fram till vad jag vill. Det är att ha en roll där jag kan hjälpa andra och det är vad jag kommer att satsa på framöver.