Med en livräddare i bröstet

Livet tog en vändning när Ulrika Ivarsson, 50 år, drabbades av obotlig hjärtsjukdom och fick en liten defibrillator inopererad i bröstet.

Ge en gåva

Hösten 2008 började Ulrika Ivarsson känna ett märkligt bubbel i bröstet, pulsen kunde plötsligt skjuta i höjden och hjärtat bankade kraftigt. Ibland rusade hjärtat och hon blev yr.

Ulrika Ivarsson som har tränat i hela sitt liv, som älskar att dansa och ta ut sig fysiskt i träningsformen body pump, kände att orken tröt.

– Under den här perioden var mitt liv stressigt och jag tänkte att hjärtat reagerade på tempot, men innerst inne kände jag att något inte stämde, berättar hon.

Vinter 2010 upptäckte läkare rytmrubbningar och medicinering hjälpte inte. Nästa steg skulle bli en ablation, en värmebehandling i hjärtmuskeln som kan åtgärda arytmin. Under väntetiden försämrades tillståndet och efter magnetröntgen fick Ulrika Ivarsson besked om att hon har den obotliga hjärtsjukdomen kardiomyopati. Hjärtats rytm är rubbad, vänster kammare förstorad, hon har ett läckage på mitralisklaffen och hjärtsvikt.

Inopererad defibrillator

Kort efter kom nästa chockbesked: Förutom läkemedelsbehandling skulle en liten defibrillator, ICD, opereras in i förebyggande syfte. Dosan övervakar hjärtrytmen och behandlar allvarliga arytmier om det skulle uppstå.

Veckorna efter ingreppet var deprimerande, dagar och nätter fyllda av oro och svarta tankar. Men hon sökte också information och stöd på internet, framför allt från någon i samma ålder som levde med hjärtsjukdom och ICD.

– Jag kom i kontakt med en kvinna, som precis som jag, är yngre än de flesta med ICD, säger Ulrika Ivarsson.

Kvinnan blev en livlina och vän. De hade daglig mejlkontakt och Ulrika Ivarsson fick bekräftelse på sina känslor och svar på många obesvarade frågor.

Stöd för ICD-bärare på Facebook

I dag är hon vän med sin dosa och hjärtsjukdomen är under kontroll. För att hitta stöd gick hon med i Facebookgruppen ICD Sverige för ICD-bärare mitt i livet och har anmält sig som kontaktperson på några sjukhus, men hon kommer aldrig riktigt att acceptera att hon har en obotlig hjärtsjukdom.

Därför ställer hon sitt hopp till forskningen och kan hon bidra med information gör hon gärna det.

– Jag brinner för forskning kring kvinnohjärtat, och i framtiden kan sjukvården förhoppningsvis göra mycket mer, exempelvis laga ett skadat hjärta med hjälp av cellterapi, säger hon.

Se filmen om Ulrika

Läs om kampanjen "Inte klar".

Sidan senast uppdaterad 2016-04-27