75-åringar screenas för förmaksflimmer

Varje år drabbas drygt 6 000 svenskar med förmaksflimmer av stroke. Men med rätt medicinering hade många aldrig drabbats. Nu undersöks om masscreening kan rädda liv.

Cirka 180 000 svenskar lider av förmaksflimmer, vilket är den vanligaste hjärtrytmrubbningen hos den vuxna befolkningen. Vissa drabbas periodvis. Andra känner av sitt förmaksflimmer mest hela tiden. En tredje grupp har så kallat tyst flimmer och är omedvetna om att blodet strömmar sämre än normalt genom hjärtats förmak och därmed har en större benägenhet att bilda proppar.

Förmaksflimmer ökar risken för stroke

Förmaksflimmer innebär en kraftigt ökad risk att drabbas av stroke. Risken är lika stor oavsett om man känner av symtomen eller inte. Risken ökar dessutom med åldern. Blodförtunnande medicin minskar risken för stroke och därför bör många som har flimmer medicineras.

– Om du har förmaksflimmer och är en man mellan 75 och 76 år löper du cirka 30 procents risk att drabbas av stroke de närmaste fem åren. Kvinnligt kön är en oberoende riskfaktor för att drabbas av stroke om man har flimmer, så en 75-årig i övrigt frisk kvinna löper större risk än en jämnårig i övrigt frisk man, säger Mårten Rosenqvist, professor i hjärtsjukdomar på Danderyds sjukhus i Stockholm samt överläkare på Södersjukhuset.

Nytt forskningsprojekt kring förmaksflimmer

Han är ansvarig för det forskningsprojekt kring förmaksflimmer som i februari inleds i Hallands och Stockholms län. Syftet är att undersöka om masscreening kan minska förekomsten av stroke. Under våren erbjuds 13 000 personer i åldern 75–76 år screening med hjälp av olika typer av EKG.

– Syftet är att hitta riskpatienter med förmaksflimmer och att kunna sätta in blodförtunnande medicinering innan de drabbas av stroke. Med rätt medicinering minskar risken att drabbas med 70 procent, säger Mårten Rosenqvist.

Under 2011 gjordes en pilotstudie i Halmstad. Då kallades 1 300 75-åringar. Efter en tvåveckorsperiod hade 8 procent tysta och tidigare okända flimmer hittats. Dessa patienter erbjöds blodförtunnande behandling.

Är masscreening kostnadseffektivt?

– Nu ska vi se om det lönar sig att i stor skala gå in och undersöka en hel åldersgrupp. Kan vi genom att sätta in blodförtunnande behandling på de förmaksflimmer vi hittar minska förekomsten av stroke jämfört med en lika stor kontrollgrupp som inte screenas? Och så vill vi veta om detta är kostnadseffektivt, säger Mårten Rosenqvist.

Är screeningen lika effektiv som forskarteamet hoppas har han redan svaret på sin andra fråga. Det finns stor samhällsekonomisk vinst med att förebygga stroke.

Vård av stroke – kostsamt för samhället

– Underbehandling är ett allvarligt och kostsamt problem. Vi vet att drygt 6 000 människor insjuknar i stroke varje år på grund av förmaksflimmer. Att få en stroke innebär ett oerhört stort mänskligt lidande, att man ofta går från att vara en aktiv person till att bli svårt handikappad. Dessutom är det väldigt dyrt för samhället, säger han.

I dag kostar vården av förmaksflimmerpatienter 6,5 miljarder kronor om året. Merparten av detta går till strokevård. En strokepatient beräknas i snitt kosta samhället 600 000 kronor det första året. Att behandla en person med det blodförtunnande medlet Waran kostar ungefär 6 000 kronor per år. Då ingår de regelbundna kontroller som följer med användningen.

Underbehandling är vanligt

– Även bland de patienter som går omkring med ett känt flimmer är det bara drygt hälften som får blodförtunnande medicin utskrivet. Det betyder att ungefär varannan person med förmaksflimmer inte erbjuds behandling. Även då vi har en klar diagnos sker alltså en underbehandling. Detta är inget svenskt fenomen utan något vi ser över hela Europa.

Ett problem, säger Mårten Rosenqvist, är att många patienter, trots riskerna för stroke inte tar sin medicin, vilket alltså betyder att underbehandlingen är ännu större än vad förskrivningen visar.
Den stora studien, som bland många andra stöds av Hjärt-Lungfonden, beräknas vara klar i slutet av 2013.

Nya preparat på väg ut på marknaden

  • Warfarin (Waran) är den blodförtunnande behandling som har använts sedan 1950-talet. Under den närmaste tiden är tre helt nya läkemedel på väg ut på marknaden.
  • Dabigatran (Pradaxa) är först ut i Sverige och är redan tillgängligt inom högkostnadsskyddet.
  • Rivarobaxan (Xarelto) har godkänts i Europa men det svenska Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket har ännu inte fattat något subventionsbeslut.
  • Apixaban (Eliquis) är under registrering, och Mårten Rosenqvist tror att alla de tre nya blodförtunnande preparaten finns tillgängliga på marknaden inom något år.

Det finns både för och nackdelar med de olika preparaten. Priset för dabigatran är 25 kronor per dag, vilket är högre än för Waran som kostar 16 kronor om dagen inklusive kontroller. Den hälsoekonomiska bedömningen är dock att det nya preparatet är värt sitt högre pris. De nya medicinerna kräver inte samma regelbundna kontroller som Waran, där patienterna måste kontrollera hur tunt blodet är ungefär en gång i månaden, i vissa fall oftare. Med dabigatran slipper användaren de tätare kontrollbesöken, men tar också själv ett större eget ansvar för sin medicinering.

En av de stora biverkningarna med Waran är den ökade risken för blödning. Ungefär 1 procent drabbas varje år och risken för hjärnblödning är det allvarligaste hotet. Denna risk minskar med de nya medicinerna. Däremot saknar de nya preparaten än så länge en effektiv antidot, ett preparat som vid blödning kan återställa den normala koaguleringsprocessen i blodet, vilket finns för Waran. Sådana preparat är dock på väg.

Sidan senast uppdaterad 2015-09-30