Så undersöks misstänkt klaffsjukdom

Vid misstanke om att en patients symptom är kopplade till klaffsjukdom frågar läkaren inledningsvis om patientens sjukdomshistoria, vilka besvär man har, hur de yttrar sig och hur länge de har pågått.

Läkaren lyssnar även på hjärtat i ett stetoskop. Med hjälp av patientens beskrivning av symptomen och hjärtats ljud kan läkaren ofta upptäcka klaffel.

Hörs det blåsljud?

När klaffarna öppnas och stängs bildas ljud som kan höras med hjälp av ett stetoskop. Hos en frisk person finns två hjärttoner som hörs när hjärtklaffarna stängs.

Den första tonen hörs när mitralklaffen och trikuspidalisklaffen stängs. Därefter kommer hjärtats sammandragningsfas, systole, då normalt inget hörs. Sammandragningsfasen avslutas med den andra hjärttonen som uppstår när aortaklaffen och pulmonalisklaffen stängs.

Om det finns ett klaffel i hjärtat kan det göra sig känt genom att läkaren hör ett så kallat blåsljud. Blåsljudet uppstår av att blodets normala och jämna flöde ändras när klaffarna inte fungerar normalt, vilket kan bero på såväl förträngning som läckage. När blodet strömmar genom hjärtat bildas i stället virvlar som i sin tur avger ett specifikt ljud.

Vid misstanke om klaffel görs grundligare undersökningar för att utesluta respektive bekräfta att det rör sig om klaffsjukdom.

Är hjärtats rytm oregelbunden?

Elektrokardiografi visar hjärtats elektriska aktivitet. Med hjälp av EKG kan läkaren se om hjärtats rytm är normal eller oregelbunden. Via EKG kan läkaren ibland se om vänster kammares muskulatur är förtjockad. Oregelbunden hjärtrytm och förtjockad muskulatur i hjärtat kan vara tecken på klaffel.

Ultraljud för att mäta väggarnas och klaffarnas tjocklek

Med ultraljud mäts hjärtrummens storlek, väggarnas och klaffarnas tjocklek och hjärtats pumpfunktion. Med hjälp av ultraljud kan läkaren avgöra om en klaff läcker eller är förträngd.

I vissa fall är det svårt att göra ultraljudsundersökning över bröstkorgen och den görs då via matstrupen. Matstrupen ligger närmare hjärtat än bröstkorgsväggen och hjärtklaffarna syns därmed bättre. En liten ultraljudssändare monteras på ett slangformat instrument, gastroskop, som patienten sväljer ner.

Dopplerteknik och hjärtkateterisering

Med dopplerteknik kan blodflödet i hjärtat mätas och läkaren kan avgöra om en hjärtklaff läcker eller är förträngd. Dopplerundersökningen genomförs samtidigt med ultraljudsundersökningen.

Om läkaren vill undersöka hur klaffsjukdomen påverkar hjärtats arbete görs ibland en hjärtkateterisering. Läkaren gör ett litet snitt i ljumsken eller armen, och via stora kroppspulsådern förs en tunn slang (kateter) upp i hjärtat. Där kan läkaren mäta blodtrycket i hjärtats förmak och kammare och även beräkna hur mycket blod som pumpas ut i varje hjärtslag.

Kranskärlsröntgen och magnetresonanstomografi

Om en klaffoperation blir nödvändig utförs även kranskärlsröntgen för att kartlägga om det finns förträngningar i hjärtats kranskärl. De kan då åtgärdas av kirurgen i samband med att klaffen opereras.

Med hjälp av magnetresonanstomografi (magnetfält och radiovågor) kan läkaren få en detaljbild av hjärtats insida.

Texten baseras på Hjärt-Lungfondens skrift om hjärtklaffsjukdom som är faktagranskad av Anders Jeppsson, professor och överläkare, Sahlgrenska universitetssjukhuset.

Sidan senast uppdaterad 2015-08-24