Monica fick en ny hjärtklaff

När Monica var tio år upptäckte man av en slump att något inte stod rätt till med hennes hjärta. För att kunna överleva behövde hon så småningom få en ny hjärtklaff. Läs Monicas berättelse om vägen tillbaka till ett hjärtfriskare liv.

När jag var i tioårsåldern gick jag på ett läkarbesök och fick veta att mitt hjärta inte var riktigt friskt. Man tror att en bakterie hittat ner till mitt hjärta och under hela min uppväxt och vidare i livet har jag gått på regelbundna kontroller. Tankarna har funnits med i bakhuvudet men jag tänkte aldrig att jag skulle behöva göra något åt det utan att jag förmodligen skulle hinna dö av något annat.

Därför kom det lite som en chock för mig när jag på en kontroll 2011 fick reda på att jag behövde en ny hjärtklaff. Visst hade jag känt mig ovanligt trött den sista tiden men eftersom vi i samma veva hade sålt vårt hus och köpt en lägenhet i Helsingborg trodde jag att det var det som var orsaken.


Fick en ny mekanisk hjärtklaff

Undersökningarna rullade på och man såg att det var min aortaklaff som hade en förträngning och var kraftigt förkalkad. Alltihop gick ganska snabbt men under dessa månader blev jag mycket sämre. Jag blev väldigt andfådd och trött av att bara gå en kort sträcka och i april 2012 fick jag tid för operation.

Dagen före operationen var jag jättenervös. Jag hade fått reda på att jag skulle få en mekanisk hjärtklaff och kände mig rädd och orolig. Min man var med mig hela dagen och när han skulle lämna mig kändes det väldigt tungt och jag hade till och med skrivit avskedsbrev till våra två söner om något skulle gå fel. När jag vaknade upp efter operationen nästa dag fick jag veta att allt gått bra. Jag hade en förfärlig smärta och minns bara fragment men återhämtade mig ganska fort och fick komma hem efter en dryg vecka. Det var en underbar känsla.


En andra operation av hjärtat

Tyvärr visade det sig sen att mitt blodvärde var dåligt och efter många återbesök, blodprover och en period av förlamande trötthet konstaterade man att operationen inte blivit så bra som man först trodde. Undersökningar visade att det fanns ett läckage och att blodkropparna som åkte tillbaka blev sönderslagna mot den mekaniska klaffen.

Nästan på dagen ett år senare var jag återigen på väg till Lund för en ny operation. Det var lite samma känsla som att föda sitt andra barn. Man vet vad som väntar och det känns på ett sätt tryggt, men samtidigt med ångest och tankar på om det skulle bli bättre den här gången? Det blev det och livet kunde fortsätta. Min oroliga familj som väntade under de sju timmarnas operation fick positiva besked från läkaren.


Tre år med ny hjärtklaff

På ett sätt har min historia fört något gott med sig. Självklart hade jag helst varit utan det, men jag tycker också att jag har haft tur eftersom jag drabbades av något som gick att åtgärda. Jag fick verkligen tid att få perspektiv på saker ting och jag njuter mer av livet och vardagen och vet vad som är viktigast för mig i mitt liv. Jag har träffat så många människor i vården som har varit helt fantastiska men viktigast har såklart min familj varit. Utan min underbara man vid min sida genom detta hade det varit ännu tuffare.

Nu firar vi firar tre år ihop min nya hjärtklaff och jag, vi trivs riktigt bra tillsammans. Jag kommer alltid vara en hjärtpatient och behöver äta waran resten av mitt liv, men jag lever och jag lever bra.

Sidan senast uppdaterad 2016-05-11