Hjälten Sam och hans lilla hjärta

Läs Carolines berättelse om en dag som hon aldrig någonsin kan glömma. Dagen då hennes bara två veckor gamla bebis behövde operera sitt hjärta för att kunna överleva.

Collage av bebis och liten pojke

Det var en dag jag aldrig glömmer. Tänk dig tanken att se din tvåveckorsbebis ligga på sjukhuset med hjärtsvikt. Att vakna upp den morgonen inför operationen och titta på sin son i ögonen och hoppas för allt i livet att det ska ordna sig. Att bada honom i descutan-tvål med en lukt som inte ens existerar. Den lukten minns jag. Att hålla om dig i en handduk och all bebisdoft var borta. Sköterskorna kom in kvällen innan operationen och frågade om vi vill göra ett fotavtryck av lilla Sam. Vi grät och tankarna snurrade. Kommer det vara det enda vi får att ta med oss hem? Ett minne på ett papper. Men ingen bebis.

Tillsammans med Sams pappa Emil vandrade jag genom en lång korridor. Jag håller Sam inlindad i en ljusblå filt. Sam tittar mig in i ögonen hela vägen upp till våning 6. Våra tårar sprutade och promenaden kändes milslång. Den känsla vi upplevde i detta ögonblick går nog inte att förstå.

Vi skulle lämna över dig i händerna på en hjärtkirurg. De hade informerat oss om att klockan 09.00 stängs ditt hjärta av och du blir kopplad till en hjärt- och lungmaskin. De skulle operera ditt lilla, lilla bebishjärta. ❤ Jag ville inte släppa dig!

Jag kommer ihåg att jag bönade och bad sköterskorna att allt skulle gå bra och att vi skulle få tillbaka dig. Dörrarna till operationssalen stängs och där står vi. Ensamma. Utan dig!

Sen beger vi oss utanför sjukhuset och skulle vänta i några timmar på ett telefonsamtal. Ett samtal som kunde förändra allt. Varje minut kändes som timmar.  De sa att vi kunde förvänta oss ett samtal runt 12.30. Nästan en timme senare än så klockan 13.23  ringer de. Jag trodde att livet var över just då. Läkarna har "lappat" igen hålet i hjärtat med hjälp av din egen kroppsvävnad. Allt hade gått bra. Du låg nu i respirator på intensivvårdsavdelningen.

Vår hjälte klarade sig. Idag finns bara ett vackert ärr på magen som vi och en stolt Sam kallar "wow". På återbesöken vi gör varje år ser man inte ett spår av operationen. Han mår bra, han mår helt perfekt. Februari är hjärtebarnens månad. Mitt hjärta slår alltid ett extra slag vid den här tiden på året. Jag blir påmind om hur skört livet är, att älska och uppskatta varje dag.  

Idag är Sam stolt storebror till lillasyster Sia och han mår hur bra som helst. Tack alla fantastiska läkare och vårdpersonal - ni gör ett otroligt jobb!