Behandling av aortadissektion

När en person med aortadissektion kommer till sjukhuset gör läkarna en snabb bedömning av patientens allmäntillstånd. Om patienten är kontaktbar och kan svara på frågor försöker man ta reda på hur smärtorna känns och var de är lokaliserade, allt för att få en snabb bedömning av hur allvarligt tillståndet är.

När en person med aortadissektion kommer till sjukhuset gör läkarna en snabb bedömning av patientens allmäntillstånd. Om patienten är kontaktbar och kan svara på frågor försöker man ta reda på hur smärtorna känns och var de är lokaliserade, allt för att få en snabb bedömning av hur allvarligt tillståndet är. Vanligen får patienten genomgå en akut skiktröntgenundersökning (CT).

Misstänker läkaren aortadissektion typ A, den mycket allvarliga form då bristningen i kärlväggen leder mot hjärtat, finns ingen tid att avvakta. Många av dem som drabbas hinner aldrig till sjukhus, men upptäcks dissektionen i tid opereras man som patient akut för att förhindra svåra skador på aortaklaff och i hjärtat.

Vid typ B-dissektion övervägs operation om det finns risk för att aorta brister eller att skadan bidrar till att blodtillförseln till andra organ hämmas. Annars behandlas man som patient med smärtstillande och blodtryckssänkande medicinering på intensivavdelning.

Operation av aortadissektion

Operationen vid aortadissektion typ A är alltid öppen och utförs av hjärtkirurger vid en thoraxklinik och med användande av en så kallad hjärt-lungmaskin.

Det skadade partiet i stora kroppspulsådern ersätts av ett kärlgraft, vilket går till så att thoraxkirurgerna klipper upp den sjuka delen av aorta och syr fast graftet. I vissa fall behöver aortaklaffen lagas eller ersättas med en konstgjord klaffprotes och det kan även bli nödvändigt att sy in hjärtats kranskärl i graftet.

Vid aortadissektion typ B opereras patienten om det finns tecken på att aorta ska brista, om cirkulationen i något organ är dålig till följd av dissektionen eller om aorta expanderar snabbt inom loppet av ett eller två dygn. Numera använder man sig av en endovaskulär operationsmetod som innebär att ett stentgraft – ett metallnät som på insidan är täckt med tyg – förs in i aorta via ljumsken och placeras på den plats där dissektionen börjat. Därmed styrs blodflödet in i rätt blodkanal.

Man kan ibland behöva sövas vid detta ingrepp, men en del patienter kan behandlas i lokalbedövning. Ingreppet sker under röntgengenomlysning med kontrast och kallas för TEVAR (Thoracic Endovascular Aortic Repair).

Behandling av okomplicerad typ B-dissektion

Om blodcirkulationen till kroppens organ inte påverkas av dissektionen och det inte finns några tecken på bristning eller snabb expansion av aorta behövs i allmänhet inte operation. I stället fokuserar behandlingen på att sänka blodtrycket – som ofta är högt och svårbehandlat – och att sänka hjärtfrekvensen samt att minska smärtan. Läkemedel ges då inledningsvis intravenöst och senare i tablettform.

Dessa patienter kommer sedan att leva med vad som kallas en kronisk aortadissektion och gå på regelbundna kontroller livet ut, bland annat eftersom de löper en ökad risk för att utveckla ett aneurysm.

Återhämtning och komplikationer eter operation av aortadissektion

Efter en akut operation är patienten ofta mycket medtagen. Intensivvård och smärtlindring krävs efter en öppen operation.

Efter kirurgiska ingrepp finns alltid en risk att oförutsedda komplikationer tillstöter. Det gäller i synnerhet operationer som har utförts akut på grund av ett livshotande sjukdomstillstånd. Vid aortadissektion kan patienten drabbas av ryggmärgsskador, det vill säga förlamning av nedre kroppshalvan, som kan vara övergående eller bli permanenta. Det finns också en risk för stroke, det vill säga nedsatt cirkulation till hjärnan på grund av sjukdomen eller behandlingen. Symtomen varierar och blir inte alltid bestående.

Andra vanliga komplikationer är att hjärt- och lungfunktionen påverkas, liksom att patienten drabbas av en övergående nedsättning av njurfunktionen.

Vårdpersonalen försöker minimera risken för kända komplikationer som blodpropp och lunginflammation genom att få den nyopererade patienten att så snart som möjligt sitta eller stå upp vid sängkanten. Efter någon dag får man försöka röra på sig genom att gå. Man bör även undvika att ligga för mycket i sjukhussängen eftersom lungorna då pressas ihop och andningen försämras.

Sjukvårdspersonalen ser också till att patienten ganska snart efter operationen dricker och äter något. Detta kan tillsammans med motion och rörelse påskynda tarmarnas rörlighet och funktion.

Efter operationen kan det ta upp till några månader innan man har återhämtat sig helt. Takten är individuell, mycket beroende på ålder och allmänt hälsotillstånd. Återhämtningen efter endovaskulär kirurgi är vanligen betydligt snabbare, från ett par dagar till enstaka veckor.

Källa: Hjärt-Lungfondens skrift om Aortasjukdomar
Vetenskapligt ansvarig: Rebecka Hultgren, docent/överläkare vid Karolinska Institutet/Karolinska universitetssjukhuset, Solna
Uppdaterat: 2018-05-07